Olika roller för kvinnor och män inom äldreomsorgen

Palle Storm, socionom och forskningsassistent, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet
Nyckelord: Socialt arbete


I diskussioner om äldreomsorgen hävdas ofta att jämställdhet främst uppnås genom att fler män anställs. Palle Storm vid Stockholms universitet visar att svaret inte är så enkelt.

Även om de flesta som arbetar inom äldreomsorgen är kvinnor utmanas bilden av att den "rätta" omsorgsarbetaren är en svenskfödd, medelålders kvinna såväl i dagligt omsorgsarbete som i den politiska retoriken. I dag arbetar allt fler män, och fler människor med utländsk bakgrund i äldreomsorgen. På politisk nivå är en central ambition att rekrytera fler män till yrket.
 
En berättigad fråga är då vad män förväntas tillföra arbetet? Överhuvudtaget diskuteras sällan vilken betydelse kön egentligen har och hur det kommer till uttryck i omsorgens vardag, såväl inom arbetsgruppen som i relationen mellan omsorgsarbetarna och de gamla.

Här kommer jag att beskriva hur kön kommer till uttryck i ord och i handling i fyra typer av möten mellan kvinnliga och manliga omsorgsarbetare och kvinnliga och manliga brukare på ett sjukhem.
 
Artikeln bygger på rapporten "Kvinnor och män i avlönat omsorgsarbete" (se referens) och ett kapitel i boken Genus i omsorgens vardag. Genom observationer och intervjuer vid ett sjukhem har jag analyserat uttrycket av kön, etnicitet och sexualitet i vardagen.

Under mina intervjuer och observationer visade det sig att de kvinnliga omsorgsarbetarna betonade den nära relationen mellan dem själva och de gamla. Omsorgsarbetarna gav uttryck för att de som kvinnor och genom kvinnliga erfarenheter lättare kunde känna samhörighet med de gamla. Detta kom till uttryck genom att de ofta talade med den gamla om gemensamma erfarenheter av familjeliv.
 
"De tänker på sina barn, och de är väldigt tacksamma att vi gör det här arbetet. De pratar om det de gjort i sina liv, vilka drömmar de haft, hur svårt de har haft det, och de kan ge massa råd" (kvinnlig omsorgsarbetare).

Genom denna typ av samtal fick den gamla möjlighet att iscensätta sig som kvinna i ett socialt sammanhang. Samtidigt fanns det gamla som hellre verkade vilja tala om annat, inte minst när samtalen gav uttryck för en oreflekterat normativ femininitet. Samtalen tycktes förutsätta att barn och äktenskap var något centralt i alla kvinnors liv, över hela livsloppet – oavsett om andra intressen som yrkesliv hade varit viktiga för den gamla.

Medan de kvinnliga omsorgsarbetarna ofta beskrev de gamla kvinnorna som en homogen kategori och betonade likheten med dem själva, gav de mer individspecifika beskrivningar av de gamla männens liv och hjälpbehov. Kvinnorna betraktade också männen mer distanserat, vilket visade sig genom att de sällan talade med dem om privata samtalsämnen, utan fokuserade på omsorgssituationen här och nu.
 
Några hävdade dock att det var lättare att hjälpa männen eftersom de till skillnad från kvinnorna sällan gav uttryck för hur hjälpen skulle utföras. Detta tal synliggjorde en paradox: å ena sidan betraktades männen som mer självständiga än kvinnorna, å andra sidan hade omsorgsarbetarna mer makt i detta omsorgsmöte eftersom männen sällan opponerade sig.

Kvinnorna hävdade också att gamla män hellre ville ha hjälp av en kvinna än av en man.
 
"Tänk dig själv, du har varit en stor stark karl hela livet med fru och barn. Helt plötsligt ligger han där helt hjälplös, och så ska en karl komma och sköta om honom" (kvinnlig omsorgsarbetare).

Den kvinnliga personalen använde sig ibland av ett medvetet spel på könsnormerna. De beskrev att de kunde skämta med männen och på så sätt få möjlighet att hjälpa dem. En av kvinnorna berättade hur hon brukade säga att hon var "ensam" och "svag", och på så sätt fick hon mannen att bli delaktig i de moment han klarade.

På sjukhemmet fanns det kvinnor som inte ville ha hjälp med personlig hygien av män. En av de gamla framhöll att det bara var "inför en manlig läkare jag kan tänka mig att klä av mig". Även verksamhetschefen berättade att en av svårigheterna med att rekrytera män var att många gamla kvinnor inte önskade manlig hjälp.

Männen som arbetade på sjukhemmet berättade att denna exkludering var något alla omsorgsarbetande män måste vänja sig vid, och inte ta personligt. Enligt männen brukade "problemet" vara störst när den gamla flyttade in; när de lärt känna männen brukade det släppa. En strategi var därför att närma sig den gamla och låta ett förtroende sakta växa fram.
 
"Du vet, kommer det in någon när du är nyvaken, och du aldrig har träffat personen förut. Får man en relation till kvinnan så ser de hur du funkar. Känner de sig trygga då brukar det släppa" (manlig omsorgsarbetare).

Att förhålla sig till den gamla genom ett distanserat förhållningssätt var en vanlig strategi i detta möte. Ett exempel på detta var att männen inte mer än nödvändigt beskrev mötet i termer av kön, utan som ett professionellt omsorgsmöte.
 
Männen talade främst med de gamla om omsorgssituationen här och nu. Att tala med den gamla om privatlivet hade riskerat att kön artikulerats mer än nödvändigt.

Men även om de gamla kvinnorna kunde vara tveksamma inför att ta emot hjälp med personlig hygien av män var de flesta glada över männens närvaro på avdelningen, vilket visade sig genom oskyldiga flirtar som kan relateras till det heterosexuella samspelet. Så även om mötet mellan manlig personal och kvinnliga brukare kunde vara problematiskt kunde männen genom sin närvaro hjälpa de gamla att iscensätta sig som (heterosexuella) kvinnor.

Eftersom män utgör en minoritet i omsorgens vardag, både som omsorgsarbetare och brukare, är det mellanmanliga mötet ett ganska ovanligt möte.
 
Mot bakgrund av att äldreomsorgen domineras av kvinnor diskuteras ibland om gamla män kan ha ett behov av utbyte med manlig personal. Detta behov diskuterades även på sjukhemmet, men enbart bland de kvinnliga omsorgsarbetarna. Ingen av männen, vare sig bland de gamla eller bland omsorgsarbetarna, talade om detta, och ingen av de omsorgsarbetande männen kunde minnas att han blivit efterfrågad av någon gammal man av denna anledning.
  Två av de manliga omsorgsarbetarna hävdade tvärtom att det var svårare att hjälpa äldre män, inte minst för att de var mer tystlåtna och hade svårare att visa känslor.

Att det kan finnas en skillnad mellan att vilja ha en man att tala med och en man som hjälpare artikulerade en av de kvinnliga omsorgsarbetarna när hon berättade om en av männen. "Han vill ha en man att tala fotboll med, han vill inte att en man hjälper honom, han blir arg på manliga biträden".
  En tolkning av svårigheten i det mellanmanliga mötet är att den gamles hjälplöshet blir synlig på ett annat sätt i mötet med en manlig hjälpare, en annan tolkning är att det bland de gamla männen fanns förväntningar på att detta arbete borde utföras av kvinnor.

Det mellanmanliga omsorgsmötet tangerar även ett tabu om intima mellanmanliga beröringar. En av de manliga omsorgsarbetarna berättade till exempel att han frågat en gammal man om han ville ha hjälp av "en blondin eller brunett". Genom detta bekräftar han inte bara sin egen, utan även den gamla mannens, heterosexualitet. Detta kan ses som en strategi som neutraliserar det mellanmanliga omsorgsmötet.

Som artikeln visar är kön en kategori som har betydelse för hur relationen mellan omsorgsarbetarna och de gamla gestaltar sig, då varje omsorgsmöte präglas av skilda möjligheter och begränsningar. I diskussioner om äldreomsorgen hävdas ofta att jämställdhet främst uppnås genom att fler män anställs.
 
Resultatet av min studie visar dock att det inte är oproblematiskt att öka andelen män, särskilt eftersom flera av de gamla inte ville ha hjälp av män.

Frågan är dock om jämställdhet med fokus på kön är det viktigaste. Kanske borde det i stället handla om att uppvärdera och synliggöra omsorgsarbetet som ett lönearbete. Bättre arbetsvillkor för de kvinnor och män som arbetar med äldre torde vara det första steget för ett jämställt omsorgsarbete, snarare än att se det som en fråga om antal kvinnor och män.


Referens:
Storm, Palle (2008). Kvinnor och män i avlönat omsorgsarbete. Hur kön kommer till uttryck i tal och handling på ett sjukhem.
Rapport i Socialt arbete, nr 127, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet.


Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 21 september 2009 - 23:41 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår