Män tycks oftare se sin fru som en förtrogen, medan kvinnor istället uppfattar sina vänner som förtrogna. Gerontologen Marie Ernsth Bravell skriver om män och kvinnors syn på vänskap och sociala nätverk.

Vänner är viktiga – det kan vi nog alla vara överens om men i unga år tänker vi nog inte på att sociala nätverk faktiskt kommer att ha betydelse för vår framtida vård och omsorg. Publilius Syrus (85-43 f. Kr.) lär ha sagt: "Lycklig är den som på sin ålders höst har kvar en trött och trofast vän". Idag, på 2000-talet, finns det forskning som kan belägga detta uttalande.

Att studera sociala nätverksfaktorer bland äldre är emellertid komplicerat, olika studier använder olika definitioner och mått vilket resulterar i tvetydiga trender. Förmodligen finns det ett större samband mellan sociala nätverksfaktorer och individers funktionella förmåga än med kronologisk ålder, där nedsatt funktionell förmåga reducerar vissa sociala aktiviteter men ökar andra.

Antalet vänner minskar med stigande ålder på grund av sjukdom och dödsfall, men de flesta äldre har ändå kvar en eller två vänner som de i stället träffar oftare och som blir deras "universalvän".

"Kvinnor är från Venus och män från Mars" är en klyscha vi gärna använder för att förklara skillnader mellan män och kvinnor. Gammal eller ej verkar det också som om män och kvinnor har olika syn på sociala nätverk och kontakter, något som i förlängningen också påverkar hur de klarar sin vardag på äldre dar när funktion och hälsa börjar svikta.

En av de risker man möter i avancerade åldrar är att åldrandet och dess sjukdomar kan resultera i behov av hjälp med dagliga aktiviteter. Ibland blir en flyttning till ett särskilt boende nödvändig.
  Det finns emellertid underlättande eller skyddande faktorer som medverkar till att en äldre människa i större utsträckning klarar av att bo kvar i sitt eget hem samtidigt som det finns faktorer som ökar risken för att behöva flytta till äldreboende. En av riskfaktorerna för flytt är att vara kvinna. Det är en vedertagen sanning som ofta bekräftas i forskning, men olika studier ger olika förklaringar.

En bidragande orsak till att kvinnor oftare flyttar till särskilt boende är naturligtvis deras längre medellivslängd. Det vill säga, ju äldre en individ är desto större blir risken för att drabbas av funktionsnedsättningar som i längden kan leda till ett behov av att flytta till äldreboende. Men fenomenet är mer komplicerat än så och sociala nätverksfaktorer har visat sig spela en viktig roll, till exempel civilstånd och att ha barn.

Äktenskap är en skyddande faktor som minskar risken för att flytta till institution. Emellertid verkar detta skydd fungera sämre för kvinnor än för män.

Kvinnor lever längre och de har också längre perioder med nedsatt funktionell förmåga och högre risk att leva längre som änkor. Även om kvinnan levt i ett äktenskap större delen av livet tenderar hon ändå att leva ensam den sista tiden i livet. En studie från Storbritannien kunde till exempel visa att 45 procent av männen fortfarande var gifta vid 85 års ålder, medan endast 10 procent av kvinnorna i samma ålder var det.

Civilstånd var alltså en anledning till att en större andel kvinnor flyttade till äldreboende, i samspel med en nedsatt förmåga att klara dagliga aktiviteter. Det är alltså mer troligt att en man har en fru, än att en kvinna har en man som kan hjälpa till att klara vardagen och finns det någon i hushållet som kan hjälpa till vid problem minskar naturligtvis risken för inflyttande till någon form av äldreboende.

För kvinnor verkar det som en annan faktor ger ett visst skydd, nämligen att ha barn. Den mesta informella hjälpen (som ges av familj och vänner) i Sverige ges av makar och tendensen är att fruar oftare hjälper sina män än männen hjälper sina fruar.
  Det verkar dock som om barn hjälper till mer i riktigt höga åldrar, det vill säga i de åldrar då kvinnor oftare är änkor och har ADL-problem. Därmed är det också vanligare att kvinnor får informell hjälp av sina barn.

I förlängningen leder detta till att gifta män har större chans att få hjälp av sin maka och ett större skydd genom äktenskapet mot flyttning till äldreboende, medan kvinnor sannolikt skyddas bättre av att ha barn boende i närheten som kan ge samma informella stöd och hjälp.
  Detta skulle kunna förklara varför dessa könsskillnader ofta framkommer när forskare försöker utreda varför vissa äldre personer flyttar till äldreboende.

Kvinnor och män tenderar vidare till att ha olika syn på vänner. Som tidigare nämnts riskerar naturligtvis antalet vänner att minska med stigande ålder även om de flesta har någon att anförtro sig åt även i avancerade åldrar. När det gäller förtrogna skiljer sig dock män och kvinnor åt.
 
En undersökning av en grupp riktigt gamla människor (86-94 år) visade att män oftare rapporterade att de hade en eller flera förtrogna vänner att dela sina innersta tankar och känslor med, jämfört med kvinnor. Vid närmare studium, där gifta och ogifta (inklusive änkor, änkemän och skilda) analyserades separat, visade sig skillnaden endast finnas i den gifta gruppen. Gifta män rapporterade oftare än gifta kvinnor att de hade förtrogna.

Resultatet är inte unikt, flera studier visar på samma fenomen och det verkar alltså som om män och kvinnor har olika uppfattning om sina förtrogna. Män tycks oftare se sin fru som en förtrogen, medan kvinnor istället uppfattar sina vänner som förtrogna. Det verkar också som om män lägger ett större förtroende på en enda person, oftast makan, vilket gör dem mer sårbara om de blir änkemän.
  Kvinnor har däremot oftare fler sociala kontakter utanför äktenskapet vilket gör att de inte har samma skyddande effekt av att vara gifta. Vilket kan vägas upp av att andra sociala kontakter, med barn och vänner, ger dem skydd mot flytt till någon form av äldreboende.

Könsskillnaderna rörande vänner och förtrogna kan också tänkas ge andra följder. I samma studie av de allra äldsta undersöktes också deras allra sista tid i livet avseende hälsa, sociala nätverk samt var de vistats det sista året i livet.
  Det visade sig att majoriteten av de allra äldsta tillbringade den sista tiden på någon form av äldreboende. Samtidigt har flertalet studier visat att den här gruppen, de allra äldsta som bor på äldreboende, har ett mindre socialt nätverk jämfört med dem som bor kvar hemma.

Här uppstår alltså en viktig och svår paradox. Det sociala nätverket kan antas ha särskilt stor betydelse den sista tiden i livet då det är viktigt att ha någon att samtala med om livet och närheten till döden, men för flertalet äldre finns inte dessa möjligheter.
  Situationen kompliceras ytterligare då det finns skillnader mellan kvinnor och män. Män tycks oftare anförtro sig åt sin fru och mer sällan åt andra personer i närheten.

Å ena sidan bör personal på äldreboenden alltså vara observant på behovet att samtala bland de män som vistas där den sista tiden i livet. Å andra sidan bör personalen uppmärksamma bland kvinnorna, som ofta är änkor men som också oftare anförtror sig åt vänner, om dessa anförvanter finns.
  Personalen på våra äldreboenden har alltså en viktig funktion. De tar inte bara hand om fysiska behov utan även de sociala. Det är då viktigt att inse att behoven av samtal förmodligen skiljer sig åt mellan män och kvinnor.

Vänner, personal och anhöriga fyller olika funktioner genom hela livet, och de fyller olika behov för män och kvinnor. Bland människor som uppnått hög ålder kan det antas att sociala nätverksfaktorer har en viktig funktion gällande behov av vård och omsorg.
  Det kan också antas att anhöriga och personal på äldreboende kommer att få axla rollen som "universalvänner" och förtrogna på olika sätt för män och kvinnor.