Bemöts och behandlas varje individ efter sina behov? Eller handläggs kvinnor och män olika? Det är saker som sjukvården ska kunna utvärdera, anser Jenny Körlin, examinerad läkare.

Inom sjukvården måste vi ha kompetensen att kunna avgöra hur en människas individuella förutsättningar påverkar hälsa och sjukdom. Kön är en aspekt som måste beaktas då det påverkar en rad biologiska och sociala faktorer.

Medicinen kallas ibland den mest humanistiska naturvetenskapen och jag är inte sen att hålla med. En smärre revolution kan skönjas i den nya viljan att analysera betydelsen av kön inom sjukvården och andra delar av samhället, den är ett barn av den nya tidens kritiska tankesätt och ifrågasättande av traditioner.

Det är också en fråga om demokratiska rättigheter – varje individ, oavsett kön, ska få tillgång till samhällets resurser efter behov.

Distinktionen mellan biologiskt kön och socialt genus kommer ursprungligen från det samhällsvetenskapliga fältet. Genusbegreppet är en utveckling av den äldre termen könsroll och betonar dynamiken i hur socialt kön formas. Man säger att genus reproduceras, det vill säga kontinuerligt skapas och återskapas, ofta under olika förutsättningar för kvinnor och män.

Termerna som används för att beskriva biologiska könsskillnader är kvinnligt och manligt. För socialt konstruerade skillnader används feminint och maskulint. Äggstockar och testiklar är kvinnliga respektive manliga, medan rosa och blått anses vara feminint respektive maskulint. Huruvida vissa karaktäristika och beteenden skulle vara biologiskt betingat eller socialt konstruerat diskuteras inte närmare här.

För den medicinska diskussionen kan vi konstatera att en rad faktorer med olika mönster för män och kvinnor påverkar hälsa oavsett om de är biologiska eller sociala. Detta är också utgångspunkten för hur genusbegreppet tas upp i sjukvården.

Inom det medicinska fältet betyder genusperspektiv att vi analyserar de sociala och/eller biologiska faktorer som påverkar sjukdom olika hos kvinnor och män. Till exempel är arbetsmarknaden könssegregerad i Sverige och därför utsätts kvinnor och män för olika typer av risker på sina arbetsplatser vad gäller stress och psykisk belastning, buller, farliga miljöer, skadliga ämnen, fysiskt ansträngande eller repetitiva arbetsuppgifter etc.

Förutom de hälsoskillnader som reproduktionen innebär upptäcks könsskillnader i biologiska sjukdomsmekanismer inom ett allt större antal områden, ett uppmärksammat sådant är hjärt-kärlsjukdom. Om dylika biologiska skillnader beror på miljöpåverkan eller rena könsskillnader måste även det utforskas.

Mer forskning behövs också om skillnader och likheter i hälsa och sjukdom mellan åldrande kvinnor och män. Intressanta faktorer är bland annat ekonomi, utbildning och arbetsliv, exponering av skadliga ämnen, sociala nätverk, interaktion med sjukvården, farmakologi och sjukdomsmekanismer. Därtill krävs att medicinsk forskning i grunden anammar ett genusperspektiv, endast då kan vi få tillförlitliga data om det finns köns-/genusskillnader i mäns och kvinnors sjukdomsprocesser och behandling.

Tidigare har mycket forskning grundats enbart på män eller så har kvinnor och män inte analyserats separat. Sedan några år är dock all officiell statistik som produceras via SCB könsuppdelad, vilket är att se som en officiell markering i frågan.

I den kliniska vardagen får vi använda de verktyg och kunskaper som finns idag. Då det inte finns några tydliga manualer att följa innebär detta ett större ansvar för varje enskild person som arbetar inom sjukvården. Vad kan patientens kön tänkas ha för patofysiologiska, farmakologiska, terapeutiska och omvårdnadsmässiga implikationer?

Genusperspektiv inom medicin är ett förhållandevis nytt sätt att analysera hur en individs kön/genus påverkar hälsa och sjukdom. Att integrera ett sådant perspektiv i officiella verksamheter är en del av en process som kallas gender mainstreaming, vilket översatts till jämställdhetsintegrering.
  Sveriges riksdag har förbundit sig att implementera jämställdhetsintegrering i offentlig verksamhet enligt de internationella överenskommelser som utformats inom EU och FN.

Nu behövs ett kompetent och målinriktat arbete på sjukvårdsutbildningar, inom sjukvård och äldreomsorg för att förbättra organisationen och utbilda studenter och anställda. En verksamhet i sjukvården ska kunna utvärdera hur den bemöter och behandlar kvinnor och män och se ifall den, med eller utan vetenskaplig grund, handlägger kvinnor och män olika. Ett bra exempel på detta är det så kallade "tvättsäcksprojektet" (se notis ») som rönte uppmärksamhet för några år sedan.

Att kunna applicera ett genusperspektiv är en grundläggande kompetens som alla professioner inom sjukvården borde ha. Vi har kommit en bit på väg men arbetet är långt ifrån färdigt.

Referenser:
Council of Europe, Human Rights and Legal Affairs. Recommendation of the Committee of Ministers to member states on the inclusion of gender differences in health policy. Jan 2008.

Hirdman Y. Genus – om det stabilas föränderliga former,
2:a uppl. Liber, Stockholm 2003.

Doyal L. What makes women sick.
Rutgers university press, New Jersey 1995.

Principles of Gender-Specific Medicine. Legato. M. et al. Elsevier Academic Press, San Diego 2004.

Goldstein M, Griswold K. Gender, Sensitivity in Health Care for Elderly Men and Women.
Psychiatr. Serv. 1998 Mar;49(3):323-5.

Jämställdhetsintegrering, Sveriges Kommuners och Landstings hemsida 2009-02-07: www.skl.se. Sök Jämställdhetsintegrering.

Jenny Körlin, examinerad läkare, har studerat genusvetenskap på Stockholms universitet. Vikarierar våren 2009 på en geriatrisk klinik i Stockholm.