Bristande organisation och samordning i sjukvård och äldreomsorg får förödande effekter både för den äldre personen och för samhällsekonomin. Professor Yngve Gustafson bedriver sin forskning nära den äldre människan och vill se hur man ska kunna utveckla behandlingen av den äldre för att få bättre resultat.
Personer 85 år och äldre har ökat sin sjukvårdskonsumtion med 35 procent på 10 år, säger Yngve Gustafson professor i geriatrik vid Umeå universitet.
– Det är utifrån dessa åldersgrupper vi måste anpassa vård och omsorg. Det är de som kommer att ta allt mer av sjukvårdens resurser i anspråk och det är den situationen som blir den stora utmaningen.
Enligt nya studier kan situationen bli än allvarligare enligt Yngve Gustafson. – Vi har resultat – som dock måste granskas ytterligare – som kanske kan innebära att vi måste rita om kartan helt när det gäller framtiden.
– Vi har en sjukvård som är destruktiv när det gäller äldre sköra människor och som genererar massor av onödiga kostnader. Jag skulle till och med vilja säga att det i många fall handlar om vanvård. Inte minst när det gäller demenssjuka personer inom akutsjukvården.
Han har mött många förvirrade patienter som skickats hem ”eftersom det är bättre att de kommer tillbaka till äldreboendet då den främmande sjukhusmiljön gör att de blir förvirrade”.
– En demenssjuk patient skickades hem till äldreboendet, där den medicinska kompetensen är knapp, med en icke upptäckt lungemboli och där dör hon en vecka senare.
Uppdelningen mellan kommunens omsorg och sjukvården har blivit värre än någonsin, anser han.
– Ett tag efter Ädelreformen fanns förhoppningen att det skulle kunna bli bättre. Men samtidigt som skatteväxlingen skedde, då sjukhemmen och ofta rehabiliteringen flyttades över till kommunerna, pågick den stora finanskrisen som slog hårt på landsting
och kommun under en stor del av 1990-talet.
– Bristen på rehabilitering för äldre personer, är ett av de största problemen samhället har idag, säger han. Det kostar enorma summor då vi inte ser till att gamla människor får tillbaka optimal funktion efter sjukdomar och skador.
Yngve Gustafson påpekar att sjuksköterskans roll har marginaliserats i kommunerna. De är inte längre med i vårdlaget och har inte något personalansvar.
– De är, liksom läkarna, konsulter på de flesta äldreboenden idag, vilket de inte var i samma utsträckning för bara några år sedan. Då var de aktivt med i vården, så är det inte längre. Detta ger förstås effekter när det gäller den medicinska kompetensen i vården av den sjuka äldre personen som befinner sig på äldreboendet.
– Det här sättet att omorganisera – eller bristen på organisation – är improduktivt. Det innebär ett stort resursslöseri att inte se hela människan, utan istället dela upp henne dels i sjukdom och dels som en social individ.
Yngve Gustafson tar också upp läkemedelshanteringen.
– Vi vet att många äldre människor får för höga doser av läkemedel, att de ofta får olämpliga mediciner eller i olämpliga kombinationer. Att medicinera äldre människor är något helt annat än att behandla yngre. Man får aldrig hoppa över utvärdering av effekter och biverkningar av insatta läkemedel.
– Vi har en totalbudget för läkemedelskostnader på omkring 25 miljarder kronor, sedan kan man lägga till en 12-13 miljarder som handlar om biverkningar. Det här beror både på bristfälliga kunskaper och organisatoriska brister. Det borde vara en absolut skyldighet att den läkare som sätter in behandling också utvärderar effekterna och biverkningar.
– Här behöver läkaren också äldreomsorgspersonalen som är närmast personen som behandlas och är de som kan se förändringar. Utan deras hjälp går det inte att göra en vettig bedömning av läkemedelsbehandling av till exempel en person med en demenssjukdom.
Yngve Gustafson påpekar att det finns ett antal genomgripande organisatoriska problem som bara leder till onödigt lidande för den äldre och stora samhälleliga kostnader.
– Ska man arbeta framgångsrikt med äldre människor måste vi ha ett välfungerande team, gärna med en och samma huvudman, säger han.
Den forskning han och hans kolleger bedriver, handlar i stor utsträckning om att utveckla behandlingen av den äldre personen för att se hur man kan få bättre resultat.
– Jag har haft förmånen att arbeta i ett team med kompetenta människor från olika yrkeskårer. Vi såg hur effektiv vården och omsorgen kunde vara när alla yrkesgrupper arbetade tillsammans med den äldre personen. Vi ansvarade gemensamt för verksamheten.
– Vi har sett att om vi förbättrar kvaliteten får vi också besparingar. Det vill säga får bättre kompetens hos personalen, arbetar i team, ser hela människan, har en aktiv rehabilitering. Bättre kvalitet minskar en massa onödiga kostnader.
– Om vi arbetade på ett smartare sätt och till exempel organiserade sjukvården utifrån den snabbast ökande patientgruppen, nämligen de sjuka äldre, då skulle de ekonomiska problem man idag har i landsting och kommun inte finnas.
Sökning pågår