Många är oroliga för utvecklingen av pensionerna, speciellt under den aktuella ekonomiska krisen. Professor Eskil Wadensjö och doktor Gabriella Sjögren Lindquist visar inkomstutvecklingen för de äldre, speciellt pensionärerna.

Har äldre och speciellt pensionärerna fått det sämre eller bättre under de senaste åren? Svaren beror på hur frågan specificeras. Den måste förtydligas. Frågan kan avse hur äldre i en viss ålder har det nu jämfört med hur äldre i exakt samma ålder hade det till exempel fem år tidigare: Hur har inkomsterna varit för 70-åringarna 2000 och 2005? Det innebär att olika personer jämförs. Ingen är 70 år både 2000 och 2005.

Men frågan kan också avse hur förvärvsinkomsterna (som inkluderar pensionerna) utvecklas för personer efterhand som de blir äldre: Hur har inkomsterna varit för dem som var 70 år 2000 och 75 år 2005? Resultatet beror på vad det är man vill veta och hur frågan ställs. Båda frågorna är intressanta och vi behandlar därför dem båda. Vi ska också behandla utvecklingen av inkomsterna efter skatt (disponibel inkomst) och skillnader i utvecklingen i reala och nominella inkomster.

1. En första metod är att undersöka hur förvärvsinkomsterna har utvecklats för dem som är i en viss ålder vid olika tidpunkter. Vi jämför då olika individer – ingen är i samma ålder två olika år. Till förvärvsinkomsterna räknas inte bara inkomster från arbete som lön och egenföretagareinkomst utan också inkomstöverföringar som pensioner.

Undersökningar visar att inkomst­utvecklingen har varit bättre för dem som är äldre än för dem som är yngre. Under perioden 2000–2005 är utvecklingen betydligt bättre för dem som är över 60 år än för dem som är yngre – allra bäst är den för dem som är över 85 år med en ökning realt sett på över 40 procent under perioden. Ökningarna är större för kvinnor än för män. Förklaringen är att söka i att kvinnor i senare kohorter (personer födda samma år) har varit yrkesverksamma i betydligt större utsträckning än de i tidigare kohorter. Pensionerna blir därför betydligt högre. För män kan förklaringen troligen främst sökas i bättre löner under aktiv ålder som leder till högre pensioner och bättre avtalspensioner.
För dem som är 60–64 år kan en del av uppgången tillskrivas att fler är sysselsatta 2005 än 2000 och att därför fler har inkomster från arbete 2005 än 2000.

2. En jämförelse av förvärvsinkomsterna för dem som är i en viss ålder olika år säger inget om hur utvecklingen har varit för enskilda individer. De som år 2005 är 70 år är andra individer än de som var 70 år fem år tidigare.

Den andra frågan avser hur inkomstutvecklingen har varit över tiden för dem som var i en viss ålder ett år. Hur har inkomstutvecklingen varit mellan 2000 och 2005 för dem som år 2000 var i en viss ålder? Sådana undersökningar visar att inkomstutvecklingen är sämst för dem som år 2000 var 60–64 år. Det är precis vad vi skulle kunna vänta oss. Genomsnittsinkomsterna sjunker då många i just denna ålder övergår från arbete till pension (och pensionen är lägre än arbetsinkomsten). På motsvarande sätt blir ökningen störst för de unga, som i stor utsträckning övergår från studier till arbete. Intressantare är att se på de åldersgrupper där den stora merparten är pensionerade under hela perioden. För dem som är 70 år och äldre ökar förvärvsinkomsterna (som alltså inkluderar pensionerna) något, speciellt gäller det för kvinnorna. Det kan tillskrivas övergången från folkpension till garantipension för dem som har haft låga arbetsinkomster.

3. Förvärvsinkomst (arbetsinkomst, pensioner med mera) är inte detsamma som den inkomst en person kan förfoga över. Skatter reducerar inkomsten till disponibel inkomst. Hur har då utvecklingen varit för de disponibla inkomsterna? Ser vi på utvecklingen över en längre tid, 1991–2007, finner vi att gruppen 65 år och äldre haft en något bättre inkomstutveckling än de som är yngre. Här baseras statistiken på åldersgrupper olika år – inte på att samma individer följs över åren. Till stor del förklaras det av att pensionärerna hade en bättre inkomstutveckling än andra under den ekonomiska krisen i början av 1990-talet då real­lönerna sjönk. Under de senaste åren som täcks av statistiken (mellan 2005 och 2007) har inkomstutvecklingen varit sämre för dem som är 75 år och äldre än för andra grupper.

4. De ovan redovisade talen är samtliga i reala värden. Hänsyn har alltså tagits till inflationen. En ökning (eller minskning) av priser och inkomster med en och samma procentsats innebär alltså inte en förändring. Om som nu priserna sjunker (vi har deflation), innebär en procentuellt lika stor reduktion av priser och nominell inkomst inte att realinkomsten minskar. Det skulle kunna vara så om prisutvecklingen för de varor och tjänster en viss grupp köper avviker från den genomsnittliga prisutvecklingen. Priserna för de varor och tjänster som pensionärer konsumerar skulle kunna sjunka mer eller mindre (eller till och med öka) jämfört med genomsnittet för alla varor och tjänster.

Gabriella Sjögren Lindquist forskar om samspelet mellan socialförsäkringar, avtalsförsäkringar och privata försäkringar samt om hur de påverkar arbetsutbud och arbetsmarknadens funktionssätt. Eskil Wadensjö forskar bland annat om invandrarnas och de äldres ställning på arbetsmarknaden, invandringens ekonomiska effekter samt om social- och avtals­försäkringarna.