Den aktuella debatten handlar inte så mycket om hur utvecklingen har varit utan mer om utvecklingen under krisen och den framtida utvecklingen. Hur har det gått för pensionärerna under krisen och hur kommer utvecklingen att vara efter den akuta krisen? Vi behöver då studera de olika pensionssystemen och utvecklingen av andra inkomster än pensioner för dem som är i äldre aktiv ålder eller än äldre.

Konsumtionen för äldre som slutat förvärvsarbeta finansieras dels av individernas eget sparande under aktiv ålder, dels av omfördelningar från dem som är i aktiv ålder. Sparandet kan placeras på många olika sätt; aktier, obligationer, fonder, fastigheter (bostad), pensionsförsäkringar, med mera.

Omfördelningen mellan generationer sker till största delen genom pensionssystem. De flesta länders pensionssystem inklusive Sveriges består av tre olika lager: socialförsäkringspensioner, avtalsbestämda pensioner och privata pensioner. Systemen har olika utformning och är olika känsliga för den demografiska och ekonomiska utvecklingen.

En ökande andel av befolkningen i Sverige och i andra länder är äldre. Då de ungas (under aktiv ålder) andel av befolkningen inte förändras särskilt mycket, betyder det att andelen i aktiv ålder minskar. Antalet äldre per person i aktiv ålder ökar. Det innebär att kostnaderna för pensioner jämfört med summan av arbetsinkomsterna tenderar att öka. Det leder till ett finansieringsproblem för pensionerna.

Det finns grundläggande två sätt att lösa detta dilemma. Det ena är att behålla nivåerna i pensionssystemen och höja avgifterna. Det var denna utveckling som vårt tidigare ATP-system höll på att gå emot. Ett sådant system kallas förmånsbestämt.

Det andra är att hålla avgifterna på en viss nivå men låta pensionsnivån gradvis förändras som ett svar på den demografiska utvecklingen. Så är det nuvarande svenska pensionssystemet utformat. Ett sådant system kallas avgiftsbestämt (avgiften är 18,5 procent av arbetsinkomsten upp till ett tak). Pensionssystemen har under senare år förändrats från att vara förmånsbestämda till att bli avgiftsbestämda i många länder.

Det nya svenska pensionssystemet består av tre delar. Den första är inkomstpensionen (16 procent av de 18,5 procenten går till den). Det är ett omfördelningssystem (årets avgifter ska betala årets pensioner) men varje person har ett (nominellt) konto.

Den andra delen är ett premiereservsystem (ppm), 2,5 procent av de 18,5 procenten går till det. Varje individ kan själv välja hur medlen ska placeras bland ett stort antal fonder (en individ får samtidigt ha medel i högst fem fonder).

Den tredje delen är en garantipension som betalas till dem som har haft inga eller mycket låga inkomster. Denna pension räknas upp med inflationen.

Det finns två anpassningar i det nya inkomstpensionssystemet. Den ena är att pensionsnivån vid pensioneringen påverkas av förväntad genomsnittlig livslängd för den kohort individen tillhör. Då den förväntade livslängden gradvis ökar innebär det att pensionen givet avgifter blir lägre ju senare född kohort en person tillhör. Det innebär inte att senare födda kohorter nödvändigtvis får lägre pensioner – senare kohorter kan ha haft högre inkomster eller gå i pension senare. Efter pensioneringen räknas pensionen upp med inkomstutvecklingen i ekonomin (dock inte fullt ut).

Den andra anpassningen sker när summan av de förväntade avgifterna till pensionssystemet och värdet av pensionssystemets fonder (AP-fonderna) inte motsvarar summan av de förväntade framtida pensionerna. Det finns en balanseringsmekanism, ibland kallad broms, som leder till att pensionerna reduceras proportionellt i sådana fall. Det är denna broms som slagit till nu av två skäl. Krisen gör att färre har arbete och det gör att förväntade avgifter (som baseras på arbetsinkomster) blir lägre. Krisen har också medfört att aktiekurserna sjunkit och med det värdet av AP-fonderna.

Enligt balanseringsmekanismen skulle pensionerna sjunka kraftigt år 2009. Oron om nedgången ledde till att utredning tillsattes. Den pekade på olika sätt att mildra fallet. Den lösning som valdes innebar att nedgången fördelas på fler år. Uppgången i aktiekurser och en bromsad ekonomisk nedgång under 2009 pekar på att minskningen i pensionerna blir mindre än vad som först befarades.

Den andra, mindre delen av det nya pensionssystemet (ppm) är ett premiumreservsystem. Värdet av de pensioner som kommer från detta system bestäms individ för individ dels av storleken av inbetalade avgifter, dels av utvecklingen av de fonder som individen har valt att placera i. Under krisen minskade de flesta fonder i värde för att nu åter öka. Påtagligt är den stora spridningen i utvecklingen för de olika fonderna. Vilka fonder en individ väljer har stor betydelse för ppm-pensionens storlek.

De allra flesta på svensk arbetsmarknad är täckta av avtalspensionssystem. Det finns huvudsakligen fyra stora system (för arbetare i privat sektor, tjänstemän i privat sektor, statsanställda, anställda i kommuner och landsting) med lite olika utformning. Under taket i socialförsäkringssystemet (7,5 inkomstbasbelopp) ger de alla ett tilllägg, som numera är avgiftsbestämt i alla system. Viktigare är att avtalspensionerna ger kompensation för inkomstdelar över taket. För dessa inkomstdelar är två av systemen helt avgiftsbestämda, de båda inom privat sektor, och påverkas alltså av hur medlen är placerade.

Det finns emellertid en lång övergångsperiod från ett tidigare till ett nytt system för privata tjänstemän som gör att de som pensioneras under relativt många år framåt omfattas av ett förmånsbestämt system. För dem som arbetar inom offentlig sektor är pensionerna för inkomster över taket fortfarande i allt väsentligt förmånsbestämda (baserade på lönen under åren närmast före pensioneringen). Viktigt är att pensionen inte bara garanteras av det företag man arbetar/arbetat hos – företagspensioner. Sådana system finns fortfarande i en del länder och i en del fall saknas återförsäkring. Sådana system är mycket känsliga för hur det går för företaget – går företaget i konkurs kan pensionen försvinna.

De privata pensionerna är i regel av premiumreservtyp och är därmed känsliga för hur det går på aktiemarknaden om försäkringens behållning är placerade i denna typ av tillgångar.

Det är inte bara pensionernas storlek som har betydelse utan också hur de beskattas. Traditionellt har inkomster från arbete och pensioner beskattas enligt samma skatteskalor. Under de allra senaste åren har här skett en förändring – skattesatserna för arbetsinkomster har sänkts mer än de för pensioner. Det leder till att avståndet mellan de förvärvsarbetandes och pensionärernas inkomster tenderar att öka.

Pensionssystem och skatteregler är bestämda genom lagar och kollektivavtal. Individer kan dock själva på olika sätt påverka storleken av sin pension. Det går dock endast att göra före pensioneringen. Nedan anger vi några möjligheter.

1. Pensionen är avgiftsbaserad och avgifterna är baserade på arbetsinkomsterna. Inkomster under alla år räknas. Ett sätt att öka pensionen är
att öka arbetsinkomsten. Ett tidigt in­träde i arbetslivet efter studierna och heltidsarbete i stället för deltidsarbete leder till högre pension.

2. Ett andra sätt att få en högre årlig pension är att arbeta fler år – pensionera sig senare. I de orangea kuverten finns räkneexempel som visar hur effekterna blir. Och effekterna blir ganska stora. Motsvarande beräkningar kan göras för avtals- och privata pensionsförsäkringar. Utträdet ur arbets­livet har senarelagts i Sverige och många andra länder sedan mitten av 1990-talet och mer behövs i framtiden. Olivia Mitchell, en ledande specialist på pensioner i usa, skriver: ”For the younger generation, age 75 might be a good target for early retirement, and later if possible!” Vi har en tidigare studie i mer detalj behandlat utvecklingen i Sverige och arbetsmarknaden för de äldre i Sverige. Se Sjögren Lindquist och Wadensjö (2009).

3. Pensionerna kommer att i ökad utsträckning bero på avkastningen av de fonder som individuella avgifter placeras i. Här gäller som en allmän regel att aktier på lång sikt tenderar att stiga mer i värde än obligationer, men att de samtidigt varierar mycket mer i värde. Det talar för att i unga år ha en stor andel placerad i aktiefonder, att sedan gradvis minska denna andel, för att nära pensionsåldern ha hela behållningen i räntebärande papper.

4. Ytterligare en möjlighet att öka pensionen är privat pensionssparande. Sådana privata pensioner är speciellt viktiga för dem som har ett antal år med deltidsarbete och därmed låga inkomster, det vill säga de är viktiga speciellt för många kvinnor. Det är
naturligtvis svårt för ensamstående med deltidsarbete att pensionsspara. Merparten deltidsarbetande är emellertid kvinnor som är gifta eller samboende och vars män är heltidsarbetande. I sådana hushåll är det viktigt att pensionssparandet är för kvinnan och inte för mannen för att minska inkomstskillnaden efter pensioneringen. Det är viktigt inte minst om paret skiljer sig.

Det är svårt att göra en tillförlitlig prognos om den framtida inkomstutvecklingen för dem som blir äldre och lämnar arbetsmarknaden. Utvecklingen mot ökad livslängd gör att pensionerna tenderar att bli lägre i inkomstpensionssystemet. Alla pensionssystem som inte är förmånsbestämda påverkas av den ekonomiska utvecklingen – både sysselsättningen och aktiekurserna. Och det är svårt att bedöma den framtida ekonomiska utvecklingen. Slutligen beror den framtida inkomstutvecklingen på de val och de möjligheter individerna själva har på arbetsmarknaden innan de lämnar den.

Referenser
Försäkringskassan (2009), Analys av balans­talets konstruktion och funktion, Svar på
regeringsuppdrag Dnr 186662-2009.
Mitchell, Olivia (2010), Implications of the
Financial Crisis for Long Run Retirement Security, Pension Research Council Working Paper, The Wharton School, University of Pennsylvania, PRC WP2010-02.
SCB (2007), Inkomster på 2000-talet; Inkomster och inkomströrlighet 2000–2005, Ekonomisk välfärdsstatistik 2007:2.
SCB (2009), Disponibel inkomst per konsumtionsenhet efter ålder samt förändringar
i procent; Korrigerad 2009-06-03, Hushållens ekonomi (HEK).
Sjögren Lindquist, Gabriella och Wadensjö, Eskil (2009), Arbetsmarknaden för de äldre, Finanspolitiska rådet, Studier i Finanspolitik 2009/7.
Sundén, Annika (2009), The Swedish Pension System and the Economic Crisis, Center for
Retirement Research, Issue in Brief, Number 9-25, Center for Retirement Research at Boston College.