Tanken med reflektion är att ta upp vad som händer i arbetet hemma hos de äldre och diskutera i gruppen. Då lär man sig av varandras erfarenheter. Alla vill komma! Det säger Monica Weidinger som är demenshandledare i en stadsdel i Stockholm.

Tre hemtjänstteam i stadsdelen Hässelby-Vällingby har samlats till en lokal. Lokalerna är nyrenoverade och ger ett öppet och ljust intryck. Här pågår ett tvåårigt projekt för att bilda, utbilda och stötta demens­team inom hemtjänsten. Undersköterskan Monica Weidinger är övertygad om att detta tvååriga projekt bara är början på en permanent verksamhet.

Hon började 1 januari i år som demenshandledare, vilket bland annat innebär att hon utbildar och stöttar demensteamen. Personalen visar stort intresse. Hon märker att en hel del verksamhet lever kvar ute i teamen sedan tidigare projekt. Nu är hennes uppgift att ge basutbildning, se hur intresset är i teamen och hur det ska vidareutvecklas.

– Det är inte självklart att alla har intresse och vill satsa på att arbeta med personer som har demenssjukdom, säger hon.

Egentligen har hon funnits på plats sedan september förra året och har då arbetat med genomförandeplaner. En sådan plan ska skrivas efter att kontaktpersonen för personen med demenssjukdom har gått igenom biståndsbesluten tillsammans med personen i fråga och med närstående. Personen är med och kan påverka hur saker och ting ska utföras och när.

Allt detta förs sedan detaljerat in i genomförandeplanen och skrivs i ett datasystem som anhöriga har möjlighet att ha tillgång till via den relativt nya Omsorgsdagboken. I samma sy­stem förs också journalanteckningar in. Genomförandeplanen är ett viktigt arbetsverktyg för personalen och ska ge den demenssjuke en trygg individuellt anpassad omsorg.

Enhetschefen är hela tiden involverad, inte minst när det gäller arbetet med reflektion. Hon samordnar och ser till att varannan vecka får personalen en timme för att tillsammans diskutera situationer, erfarenheter och problem. Per gång är det cirka 7 personer och hittills har det varit en grupp som arbetar tillsammans.

– Tanken med reflektion är att ta upp vad som händer i arbetet hemma hos de äldre och diskutera i gruppen, säger Monica Weidinger. De lär sig av varandras erfarenheter. Alla vill komma!

Hon påpekar att det är nödvändigt att förankra det här arbetssätet hos chefen. Här var det ett direkt önskemål från chefens sida att tid för reflektion ska avsättas.

Alla i teamen har fått en anteckningsbok och en penna för att de ska skriva ner händelser innan de glömmer för att nästa situation uppstår.

– En del använder sig av boken, andra inte. Jag ber dem skriva ner stödord och ta med boken till nästa möte. Det går inte att komma ihåg allt eftersom vi bara ses varannan vecka. Det blir lätt annars att man upplever att det egentligen inte har hänt något särskilt.

Tanken är att de tillsammans i gruppen diskuterar situationer de varit med om och hör hur de andra skulle ha löst det hela. Monica Weidinger finns med som diskussionsledare men det är de själva som styr vad de ska prata om.

– Det som oftast kommer upp är det som rör bemötande. Vad gör man när man möts av aggressioner, när någon är arg? Hur hanterar man detta och hur gör de andra?

– Vi diskuterar vilka de bakomliggande faktorerna kan vara, för det ligger alltid något bakom när någon blir aggressiv! Vad är det som sätter igång? Har personen ont eller är rädd? Beror det på personalen som kommer? Fel tid på dagen? Har det hänt något på natten?

– Bara det att man som demenssjuk kanske inte har orden och kan berätta kan göra en arg. Eller att inte förstå.

Ibland är reflektionstimmarna upplagda utifrån teman, som till exempel duschvägran.

– Varför vill inte personen duscha? Går han eller hon med på det ibland och vem är det då som hjälper till? Då kanske vi löser det så att han eller hon får ta hand om duschen hos just den här personen.

Ett annat stort ämne som diskuteras är etik, vad man får göra och inte göra. Om personen äter hela dagarna utan uppehåll, får man gömma mat då så att han eller hon inte äter upp allt på en förmiddag? Ska man köpa hem alkohol till en person som egentligen inte klarar av att dricka?

– Det är inte lätta frågor! Jag beundrar personalen, de har så mycket kunskap som många gånger inte syns eller förstås.

– Ändå är det, som de många gånger själva påpekar eller har hört från andra, ett arbete som anses vara enkelt och som vem som helst skulle klara av. Många gånger uttrycker de också att de känner sig motarbetade i och med att yrket ibland anses ha låg status och att lönen är låg.

– De flesta brinner för sitt arbete, vill komma vidare och vidareutbilda sig. Då kan de avsatta timmarna för reflektion vara en bit på vägen till erkänsla. De gör den tysta kunskapen synlig genom att sätta ord på den.