Socialstyrelsens rekommendationer tydliggör att demensutredning, diagnos och uppföljning i första hand ska ske hos primärvården. Det är dit man först hänvisas vid misstänkt demenssjukdom. Endast vid mer komplicerade fall kopplas specialist in.

– Kompetensen ur det medicinska perspektivet finns hos primärvårdsläkarna, säger Ove Andersson ordförande i Distriktsläkarföreningen, en fackförening inom Sveriges Läkarförbund. Men visst är det skillnad om du gör en demensutredning på en 85-årig person eller en 55-åring. De allra flesta av de yngre som insjuknar blir aldrig vårt ansvar. De är så annorlunda och atypiska att de ska träffa en neurolog för grundlig utredning.

– Däremot är det naturligt att primärvården tar hand om den äldre personen som har börjat få minnesproblem och andra kognitiva nedsättningar.

– Men för att få en optimal demensvård krävs resurser för att bygga de organisationer som krävs. Det är inte bara den medicinska utredningen som ska göras, utan även se till att det finns psykosocialt stöd, omvårdnad, gemensam uppföljning. Det behövs en organisation där olika yrkesgrupper samarbetar från början.

– I ett vidare perspektiv är det inom äldrevården man ser de största negativa konsekvenserna av en bristfärdig primärvård, säger Ove Andersson. Det är de äldre som får lida mest av den resursbrist primärvården har. Detta blir speciellt tydligt hos patienter med demenssjukdom. Det är dessa personer som behöver ständig tillsyn både vad gäller sjukvård och omvårdnad.

– Det är ett komplext problem. Framför allt eftersom man inte kan samordna resurserna för vård och omsorg då det är två olika uppdragsgivare som har ansvaret, det vill säga landsting och kommun.

– Idag blir det ofta bästa möjliga lösningar utifrån vad man har pengar till, inte i första hand den bästa lösningen för personen med demenssjukdom.