H70-studien har gett oss möjlighet att studera riskfaktorer och orsakssamband samt göra prognostiska bedömningar utifrån de fynd vi funnit, skriver professor Sten Landahl, Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Den stora befolkningsstudien H70 i Göteborg (se faktaruta ») har gett unika möjligheter till longitudinella uppföljningar och tvärsnittsjämförelser mellan olika grupper i samma ålder. Den senast undersökta gruppen var 75 år 2005 och har gett oss möjlighet att jämföra tecken på åldrande och sjuklighet med grupper som varit födda 8, 19, 24 och 30 år tidigare.

H70 har till största delen varit en observationsstudie, men en av undersökningarna var upplagd som en interventionsstudie (Interventionsstudien av äldre i Göteborg, IVÄG).

Denna typ av observationsstudier med longitudinell uppföljning och gruppjämförelser har varit en viktig kartläggning av äldres hälsa. Designen med longitudinell uppföljning av flera grupper har också gett oss möjlighet att studera riskfaktorer och orsakssamband samt göra prognostiska bedömningar utifrån de fynd vi funnit.

Hittills har kring 700 originalartiklar och närmare femtio doktorsavhandlingar publicerats. H70 har på ett betydande sätt bidragit till ökad kunskap om det normala fysiska, psykiska och sociala åldrandet.

Referensvärden och effekten av stigande ålder på dessa har tagits fram för bland annat klinisk kemi, hematologi, klinisk fysiologi (till exempel hjärtlungfunktion, muskelfunktion och njurfunktion) vilket har bidragit till ökad säkerhet vid sjukdomsdiagnostik och behandling.

Kunskapen om sjukdomsförekomst och sjukdomars naturalhistoria har ökat till exempel för sjukdomar såsom hypertoni, demens, hjärtsvikt, osteoporos och genom en noggrann uppföljning av läkemedelsbehandling med stigande ålder.
  Vid 70 års ålder 1971 hade 40 procent av männen och 25 procent av kvinnorna ingen läkemedelsbehandling. Motsvarande siffror för år 2000 var 20 procent för männen och 12 procent för kvinnorna.

Sociala faktorer och deras betydelse för hälsa och överlevnad har studerats liksom betydelsen av ett förändrat socialt nätverk. ADL-funktion och hjälpmedelsbehov har undersökts och bland annat relaterats till behovet av service från samhället. Så har till exempel behovet av hjälpmedel ökat från 21 procent vid 70 års ålder till 79 procent vid 86 år. Behovet av hjälp med ADL har under samma tid ökat från 17 till 60 procent.

Hur äldre personer upplever och anpassar sig till livet vid hög ålder har beskrivits. Inom ramen för dessa undersökningar har också metoder för studier av fysisk aktivitet och hjälpmedelsbehov utvecklats.

Antropometri, kroppssammansättning, kostintag och energiomsättning har ingående studerats och gett ökad kunskap om orsaken till förändringar inom dessa områden. Även här har det skett en metodutveckling.
  Kroppsvikt gick ner med 3-5 kg från 70 till 95 år och kroppslängd med 4-5 cm. Här fanns också en relation mellan graden av nedgång och dödlighet.

Studier av munhälsan har visat en klar förbättring bland 70-åringar under de drygt 30 år som studien pågått, något som bland annat lett till ökade behov av tandvård bland äldre. Regelbunden tandvård bland tandförsedda 70-åringar ökade från 30 procent 1971 till 80 procent 1993.

En av de mest uttalade kohorteffekterna uppvisas av oral hälsa. Total tandlöshet (vad gäller egna tänder) har minskat i H70 från 52 procent år 1971 till 8 procent år 2000 hos 70-åringar. Tandhälsan har visat sig vara en betydelsefull indikator för dödlighet och har också visat ett nära samband med flera funktionella mått hos den äldre människan.

Studier av minne och kognitiv förmåga har visat på samband mellan återstående livslängd och minne, samt att dagens 70-åringar har bättre minne och problemlösningsförmåga än de födda 30 år tidigare. Psykiatrin i H70 har till stor del fokuserat på demens där ett uppmärksammat resultat är sambandet mellan högt blodtryck och demensutveckling.
  En avhandling från i år visade att hastigheten med vad våra kognitiva förmågor minskar kan vara ett tidigt tecken både på demens och förestående död.
  Förekomsten av tecken på demens ökar från 3-7 procent vid 70 år till 30 procent vid 85 års ålder. Även förekomsten av annan psykisk sjukdom har studerats.

Studier av syn och hörsel har gett viktig information om funktionsförluster och sjuklighet och också påvisat en mycket dålig hjälpmedelsförskrivning till personer med sådana funktionsförluster. 99 procent av 70-åringarna hade normal synskärpa jämfört med 24 procent vid 88 år.
  Ett intressant fynd var att de som hade ständig tinnitus vid 70 års ålder ofta hade blivit av med denna vid 75 och 79 års ålder.

Under alla år har det också skett en fortlöpande utveckling av databehandling och statistikberäkningar så att integrationen mellan databasen och statistikfunktioner nu är total. Detta system hanterar nu drygt 30 000 variabler hos omkring 7000 individer.

De kunskapsområden som exemplifierats ovan har till vissa delar kunnat leda till omedelbara effekter för diagnostik och behandling av sjukdom bland annat i form av utnyttjande av de referensvärden som tagits fram.
  Till viss del har resultaten lett till nya studier med mer specifika målsättningar. Exempel på detta är stora osteoporosstudier och studier på effekter av hypertonibehandling på demensutveckling.

Närmast planeras en uppföljning vid 79 års ålder av dem som är födda 1930. De senaste studierna har skett i samarbete med Kvinnoundersökningen i Göteborg i form av gemensam ledningsgrupp, bemanning och delvis gemensamma undersökningspersoner.