Förmågan att minnas händelser försämras senare i livet än vad som hävdats, dessutom finns stora individuella variationer. Detta är rön från Betulaprojektet i Umeå. Professor Lars Nyberg ger flera exempel.

För 20 år sedan påbörjades den första testomgången i ett Umeåbaserat projekt som går under namnet Betula (som betyder björk på latin – Umeå kallas historiskt för björkarnas stad). Den drivande kraften bakom projektet, då som nu, är Lars-Göran Nilsson, vid tiden för projektets start professor i psykologi vid Umeå universitet och sedermera vid Stockholms universitet.

Projektet är fortfarande högeligen aktivt och tack vare att det utsågs till ”stark forskningsmiljö” av Vetenskapsrådet år 2005 så kommer en femte testomgång att kunna inledas i höst. Här kommer studiens upplägg att beskrivas (se även Nilsson et al., 2004), och några centrala resultat kommer att presenteras som illustrerar fynd som kan göras i storskaliga befolkningsstudier.

Ett exempel på resultat från Betulastudien är att det episodiska minnet försämras senare än vad som har hävdats. Det är resultat som illustrerar potentialen i longitudinella befolkningsstudier, att det handlar om kartläggning av hur minnesfunktioner förändras över det vuxna livsspannet.

Merparten av resultaten som föreligger i den vetenskapliga litteraturen har genererats från tvärsnittsstudier där en grupp yngre personer jämförs med en annan grupp äldre personer. Utifrån den typen av studier har det hävdats att det episodiska minnet börjar försämras redan i 20-30 årsåldern och sedan gradvis fortsätter att minska.
 
I Betulastudiens longitudinella kartläggning kunde ett väsentligt annorlunda mönster påvisas, med en tämligen stabil minnesfunktion mellan 35-65 och först därefter en försämring (Rönnlund et al., 2005). Viktiga ingredienser för denna demonstration var att ha en kontinuerlig representation av ålder (35, 40 o.s.v.), möjlighet att separera försämring och re-testeffekter (genom att inkludera nya urval) och ett stort representativt sample.

Det visade sig också att det finns stora individuella skillnader i hur mycket minnet försämras. Forskningsresultat beskriver vanligen genomsnittliga förändringar, som att gruppen 70-åringar tenderar ha försämrat episodiskt minne. Mindre fokus har varit på studier av individuella skillnader och frågor som om det finns vissa äldre som bevarar en god minnesförmåga.

I Betula har vi kunnat studera frågan om individuella skillnader tack vare att vi har en stor grupp individer som följs över tid. Vi har kunnat identifiera en grupp äldre personer som trots hög ålder har en mycket hög testprestation på minnestesten och som över tid håller sig på denna höga nivå (Habib, Nyberg & Nilsson, 2007).

Tack vare den rika databasen kunde vi också ställa frågor om vad som utmärkte de högpresterande äldre. Resultaten visade att en hög utbildningsnivå kännetecknade de högpresterande äldre. Dessutom rapporterade de i högre grad än övriga att de kände sig friska. De hade också en god tandstatus.
  Det sista fyndet var för oss överraskande men det stämmer med andra forskares fynd (Kiyak, 2000) och det har i mer detaljerade studier inom Betulaprojktet visat sig hålla (Bergdahl et al., 2007).

Sammantaget så visar dessa fynd på betydande individuella skillnader i hur kognition försämras i hög ålder och kopplar detta till faktorer som utbildning och hälsa.

Ett sista exempel på resultat kommer från studier av effekten av mild skallskada. Merparten av alla skallskador är av den milda sorten, men i forskningen har fokus varit på svåra skallskador.
  Vi har i Betula intresserat oss för effekter av mild skallskada. En mycket intressant möjlighet som den longitudinella befolkningsstudien erbjuder är att undersöka hur en skallskada som förvärvas inom ramen för projekttiden påverkar olika funktioner.

Vanligen jämförs patienter med skallskador med kontrollgrupper för att uppskatta eventuella effekter av skadan. Denna jämförelse ger emellertid ingen information om hur skada påverkat en enskild individ. Hon kan ju innan skadan ha varit högpresterande, fått en påverkan av skadan men ändå prestera på en nivå i paritet med kontrollgruppen.
  Genom att följa personer över tid har vi identifierat en grupp individer som förvärvat skallskada mellan olika testomgångar. Jämförelser av prestation före respektive efter skadan visade att de flesta har intakt minne och kognition efter skallskada.

Betulaprojektets första testomgång omfattade 10 åldersgrupper (mellan 35 och 80 år), med vardera 100 personer. Urvalet av deltagare görs för att så långt det går få ett urval som är representativt för befolkningen i stort. Namn från de aktuella åldersgrupperna utslumpas från folkbokföringsregistret. De utvalda kontaktas per post och telefon.

De som accepterar att delta får ta del av en hälsoundersökning samt en utförlig omgång test av minne och andra kognitiva funktioner. Dessutom ingår ett stort antal enkäter som frågar om sjukdomshistorik, boendeförhållanden, personlighet, viktiga livshändelser bland annat.

Vissa biologiska prov som saliv och blod sparas och analyseras vidare, bland annat utifrån genetisk information. Jämförelser har gjorts för vissa variabler för dem som väljer att delta respektive inte delta utifrån data från Statistiska Centralbyrån. Betulaurvalen kan anses representativa för befolkningen i stort. Fem år efter det första testtillfället återtestades den ursprungliga gruppen.

Det har i betula påvisats att ha deltagit i en tidigare testomgång påverkar resultatet i en senare omgång, och hur stor denna påverkan är kan estimeras genom att inkludera nya delgrupper. Att göra detta kan till exempel vara kritiskt om man söker kartlägga hur minnesfunktioner förändras över tid.

Inom ramen för Betulastudien har idag knappt 4500 personer i åldrarna 35-95 år testats upp till fyra gånger. Givetvis är det i denna typ av longitudinell studie då deltagare följs över tid av största vikt att deltagarna kommer tillbaka. I Betulastudien är bortfallet över fem år mellan 10-15 procent, vilket ur ett internationellt perspektiv är väldigt goda siffror. Huvudskälet till att personer inte återkommer för ny testning är att de har avlidit.
  Bortfallsanalyser visar att den grupp som återkommer och de som faller bort är lika vad gäller viktiga demografiska faktorer som tbildningsnivå.

Betulastudiens femte testomgång kommer att genomföras från hösten 2008 till vintern 2009. Som i longitudinella studier kommer studiens kärna att vara densamma som tidigare år, men ett viktigt tillägg är att vi kommer att lägga till strukturell och funktionell hjärnavbildning.
  Redan nu har vi gjort den typen av studier för delgrupper (se t.ex. Lind et al., 2006; Persson et al., 2006), och har positiva erfarenheter att kunna lägga till neutrala data till den redan rika databasen.

Habib R, Nyberg L, & Nilsson L-G (2007).
Cognitive and non-cognitive factors contributing to the longitudinal identification of successful older adults in the Betula study.
Aging, Neuropsychology, and Cognition (published online July 14), 14, 257-27.

Kiyak, H. A. (2000).
Successful aging: implications for oral health.
J Public Health Dent., 60, 276-281.

Nilsson L-G, Adolfsson R, Bäckman L, de Frias C, Molander B & Nyberg L (2004).
Betula: A prospective cohort study on memory, health and aging.
Aging, Neuropsychology and Cognition, 11, 134-148.

Lind J, Persson J, Ingvar M, Larsson A, Cruts M, Van Broeckhoven C, Adolfsson, R, Bäckman L, Nilsson L-G., Petersson K M & Nyberg L (2006).
Reduced functional brain activity response in cognitively intact apolipoprotein ε4 carriers.
Brain, (published online March 14), 129, 1240-1248.

Persson J, Nyberg L, Lind J, Larsson A, Nilsson L-G, Ingvar M, & Buckner R L (2006).
Structure-Function Correlates of Cognitive Decline in Aging.
Cerebral Cortex, 16, 907-915.

Rönnlund M, Nyberg L, Bäckman L & Nilsson L-G. (2005).
Stability, growth, and decline in adult life span development of declarative memory: Cross-sectional and longitudinal data from a population-based study.
Psychology and Aging, 20, 3-18

Sundström A, Marklund P, Nilsson L-G, Cruts M, Adolfsson R, Van Broeckhoven, C & Nyberg L (2004).
APOE influences on neuropsychological function after mild head injury: Within-person comparisons.
Neurology, 62, 1963-1966.

Sundström A, Nilsson L-G, Cruts M, Adolfsson R, Van Broeckhoven C, & Nyberg L (2007).
Increased risk of dementia following mild head injury for carriers but not for non-carriers of the APOE e4 allele.
International Psychogeriatrics (published online May 10), 19, 159-165.