Ett projekt i Finland fick befolkningen att ändra sina levnadsvanor. Följden blev en halvering av antalet hjärt-kärlsjukdomar. Men nu har trenden åter vänt.

I Nordkarelen i Finland var dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar hög. Då startades ett intensivt folkhälsoarbete. Hela samhället fanns med. Man arbetade intensivt med kostvanor i skolor, på arbetsplatser och med stora reklamkampanjer. Invånarna kunde mäta sitt blodtryck på apoteken, vilket var helt nytt då. De minskade på smör och salt. Man började röra på sig.
  Projektet inkluderade ganska snart hela Finland med positiva resultat. På 20 år minskade hjärt-kärlsjukdomarna i hela landet med över 50 procent!

Det handlar om det så kallade North Karelia Project (NKP) som är en av de äldsta befolkningsstudierna i världen. Här har man sedan i början av 1970-talet undersökt omkring 60 000 personer med medelålder 50 år, för bland annat riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar.

Vart femte år har man undersökt en ny grupp i samma ålder. Det är en av de få studierna i världen som har mer än 30 års uppföljning om kostvanor, stress, motion, rökning och så vidare.
  – Då fanns ingen tanke på att allt material som kom in om livsstilsfaktorer också skulle kunna vara till hjälp senare i hjärnforskningen om bland annat demenssjukdom, säger Miia Kivipelto, docent och demensforskare vid bland annat Kuopio universitet och ARC (Aging Research Center) i Stockholm.

För tio år sedan tog hon och hennes kolleger ut ett urval från NKP med 2000 personer där medelåldern var 70 år. Studien heter CAIDE (Cardiovascular Risc Factors, Aging and Dementia), även känd som Kuopio-studien.
  En uppföljning gjordes 2003 och snart är den tredje uppföljningen klar. Men förstås är det inte 2000 personer längre, en hel del har dött under de här tio åren, säger hon.
  – Vi har använt samma frågeformulär som tidigare i den stora studien, så att vi ska kunna jämföra och se om det har hänt någonting. Men vi har också ett tillägg med modernare frågor.

Nu kan alltså Miia Kivipelto och hennes kolleger studera hur personer i 50-, 70- respektive 80-årsåldern mår och se vad som har hänt under åldrandets gång.
  – Det vi ser är bland annat att den positiva hälsotrenden från i början av 1990-talet har vänt nedåt igen. Hjärt-kärlsjukdomarna ökar liksom annan sjuklighet.

Miia Kivipelto har erfarenhet från olika befolkningsstudier. Hon säger att det är viktigt men krävande att bedriva den här sortens studier. Det kostar mycket pengar och det tar tid. För att spara resurser blir det allt vanligare att slopa tidskrävande intervjuer med deltagarna.
  – Vilket är synd, säger hon.
  – Det bästa jag har gjort var när jag arbetade som läkare under CAIDE projektet. Där mötte jag de äldre deltagarna och såg själv vad det kunde innebära att bli gammal. Det blir så mycket mer än bara frågeformuläret. Människor är människor och siffror är siffror.

Samtidigt ställer hon frågan vad nyttan med en befolkningsstudie är för den enskilde. Vad leder det till?
  – Äldreforskningen är ung. Forskningen inom hjärt-kärlsjukdomar har pågått i mer än 50 år, medan demensforskningen inte är mycket äldre än 15 år.

Miia Kivipelto hoppas att på längre sikt få fram mer konkreta och samstämmiga resultat även inom demensforskningen.
  – Riskfaktorer för demens diskuteras, få har dock fastställts som säkra. Nu visar studier att högt kolesterol är en riskfaktor, en annan säger att det inte är så. Det måste vara förvirrande för den vanliga människan.
  – Men jag tror att vi forskare som tittar på riskfaktorer för demenssjukdomar börjar se vikten av att se över hela åldrandet, det vill säga över en stor del av livet.
  – Då kanske vi kommer att kunna ge mer åldersspecifika råd som också kan minska några av riskfaktorerna.