Vad händer i åldrandet och vad kan det innebära att bli gammal idag? Den 92-årige mannen sa att det visste han inte men så vitt han förstod var det ingenting för veklingar.

Att studera åldrandet och äldre människor är en utmaning. Både för äldreforskningen och för dem som planerar för vård och omsorg om äldre. Äldreforskarna är tämligen överens om att det krävs en helhetssyn där många ögon ser på den äldre människan, samtidigt, med olika slags glasögon.

Åldrandet pågår hela livet. En del säger att det startar när vi föds. Men hur gammal är gammal? Om vi nu håller oss till västvärlden och Sverige, verkar dagens nyblivna pensionärer vara betydligt yngre än två generationer bort och som 65-åring vill man nog inte bli sedd som gammal.

Nyligen blev jag bjuden på kaffe hos en fascinerande dam som bor ensam på landsbygden i södra Norrland. Det slog mig plötsligt när jag satt där i hennes kök, att den här kvinnan har varit folkpensionär i 31 år(!). Även om det inte är alla som är så pigga och krya som hon är vid 96, är det inte ovanligt idag att nå denna höga ålder.
  Så även om åldrandet pågår hela livet, med allt vad vi bär med oss av arv och livshistoria, är det ändå utifrån de där sista 30 kanske 40 åren vi räknas till de äldre. Men hur det yttrar sig varierar betydligt över detta mångåriga spann.

Äldreforskarna brukar tala om den tredje och fjärde åldern. Då tänker de mer på människans biologiska ålder (hälsa och funktionsförmåga bland annat) än den faktiska åldern. Den tredje åldern befinner vi oss i från det vi blir pensionärer till den dagen vi inte längre klarar oss själva. Då går vi in i den sista och fjärde åldern.

Svensk statistik visar att vi blir allt äldre. Varje år ökar livslängden med ett eller ett par år. Blir vi också friskare i åldrandet? Nja, forskningen ger lite olika svar. Några säger att vi är friskare högt upp i åren, andra säger att vi visserligen lever längre, men som skröpliga med stora hjälpbehov. Vad ska man tro?

Det här är en viktig fråga inte minst för politiker och andra som ska planera resurserna för vård och omsorg om äldre. För om forskningen fortsätter att visa att vi blir fler som lever längre men som sjuka, då innebär det att vi kommer att behöva mer sjukvård och mer äldreomsorg under längre tid. Det blir en utmaning att få den ekonomiska ekvationen att gå ihop.

Att forskningen spretar talar för vikten av att fortsätta studera åldrandet i stora befolkningsstudier, här ligger redan de nordiska länderna långt framme. Vi talar alltså om longitudinella studier som följer människor över lång tid. Det är först då man kan göra jämförelser över tid och bedöma till exempel hälsoutvecklingen.

Inte förrän på 1960- och 70-talen började man inkludera äldre människor i de här studierna. Nu finns det data, mycket data, även om studierna måste anses förhållandevis unga. Syftet är bland annat att se vilka sjukdomar äldre kan drabbas av – gärna tidigt och i förebyggande syfte. Men också att förstå vad som påverkar ett gott åldrande.

Forskning tar tid, det vill säga det tar tid att se vad som är tillförlitliga resultat. Vi – inklusive beslutsfattarna – kanske behöver mer tålamod. Människan åldras trots allt bara ett år i taget.

Från och med nu kommer Svenskt demenscentrum (se artikel ») och Nationellt kompetenscentrum Anhöriga (se artikel ») – två nystartade kompetenscentra – att i varje nummer informera om nyheter inom ”sina” områden. Du som läsare får därmed ytterligare möjligheter att vara uppdaterad inom viktiga områden som rör åldrandet.