Det finns en gnällhypotes som säger att kvinnor skulle ha större benägenhet att rapportera sjuklighet än män. Den får inget stöd av doktoranden Pär Schöns forskning.

Diskussioner pågår huruvida vi håller oss friskare längre upp i åldrandet än tidigare generationer. Är det så och i så fall ser det likadant ut för både män och kvinnor?

Pär Schön studerar livslängd och hälsa och hur dessa förändras över tid med fokus på könsskillnader. Han är doktorand vid Socialhögskolan i Stockholm och ARC (Aging Research Center). Han forskar på data från befolkningsstudien SWEOLD (se faktaruta »). Han har jämfört och utgått från två tidpunkter; 1992 och 2002.
  – Det är viktigt att titta på eventuella könsskillnader, säger han. Då ser vi nya samband mellan hälsa och olika sociala faktorer.

Pär Schön kan konstatera att under 10 år har medellivslängden ökat för båda könen, för män med hela 2,4 år och 1,3 år för kvinnor.

Ett faktum som intresserar honom är att sjuklighet och livslängd inte följs åt. Kvinnor är sjukare än män, men lever längre.
  – Det är det som kallas könsparadoxen, säger han. Chansen att få leva ett långt liv ser olika ut mellan könen. Frågan är varför det är så och vad ohälsan består av?

En förklaring är att kvinnor i högre utsträckning drabbas av kroniska sjukdomar som de lever länge med. Männen däremot dör oftare knall och fall i akuta dödliga sjukdomar som hjärtinfarkt.
– Så ser det fortfarande ut även om det delvis håller på att förändras, säger han. 
 
Tidigare studier visar att kvinnor söker läkare och sjukvård oftare än män. Är det så och i så fall varför? Är kvinnor gnälligare?
  – Det finns en gnällhypotes som är seglivad, säger Pär Schön. Men enligt gjorda studier finns inget sammantaget fog för att kvinnor skulle ha större benägenhet att rapportera sjuklighet.

Per Schön har med hjälp av måttet global självskattad hälsa – hur du själv bedömer ditt totala hälsotillstånd – jämfört med tester av de äldres funktionsförmåga och lungfunktion. Resultaten visar att kvinnor hade sämre hälsa än männen både 1992 och 2002. Mellan de båda undersökningsåren försämrades hälsan för båda könen men mest för kvinnorna. 
  – Det som borde ta död på gnällhypotesen är att trots att kvinnors hälsa också försämrats är den självskattade hälsan på samma nivå som tidigare.
  – Det vill säga männen säger att de blivit sämre, medan kvinnorna har blivit det.