De årliga ULF-undersökningarna har varit en oundgänglig förutsättning för en effektiv välfärdspolitik. Nu hotas de av nedläggning. Docent Mårten Lagergren tar upp konsekvenserna.

Sverige är ett i många avseenden unikt land. Vi började med befolkningsstatistik redan i mitten på 1700-talet och vi har byggt upp en välfärdsstat, som skapat goda, jämlika och rättvisa levnadsförhållanden som ligger i toppen bland alla länder på jorden. Sambandet är inte någon slump. Utan kunskap om befolkningens villkor och levnadsförhållanden finns vare sig drivkrafter att förändra eller underlag för åtgärder som kan leda till förändring.

Det säkraste sättet att motverka behövliga förändringar är bildligt talat att vända ryggen till! Det man inte vet något om behöver man inte bekymra sig över – kan man tro åtminstone!

Det behövs också kunskaper för att sätta in de rätta åtgärderna, för att kunna prioritera mellan de olika behov som finns och för att förutse och kunna planera för kommande behov.

ULF-undersökningarna som drogs igång på 1970-talet har under många år varit en sådan ovärderlig källa till kunskap. Ett stort antal personer har intervjuats varje år med ett stort antal frågor, som rör många skilda aspekter på livet; boende, familjeförhållanden, ekonomi, förvärvsarbete och sysselsättning, hälsa och sjukdom, fritidintressen och levnadsvanor.

Samma frågor har upprepats år efter år, vilket gjort det möjligt att identifiera utvecklingstendenser och uppskatta trender. Genom att man delvis utnyttjat en panelansats har också förändringar kunnat studeras på individnivå.

Resultat från ULF-undersökningarna har använts i de mest skilda sammanhang av ansvariga myndigheter och av samhällsforskare. Några exempel kan vara belysande.
  I slutet av 1990-talet gjordes ett välfärdsbokslut för att på ett sammanhängande sätt utvärdera effekterna av den djupa ekonomiska krisen under 1990-talets första hälft. Denna analys baserades till allra största delen på ULF.
  Sedan mitten av 1990-talet fungerar ett kommunalt skatteutjämningssystem, som syftar till att ge likvärdiga förutsättningar för de kommunala tjänsterna oavsett var man bor i landet. Bara för äldreomsorgen omfördelar detta system fem miljarder årligen mellan kommunerna. Systemet bygger helt på data avseende ohälsa och vårdberoende från ULF.

Trendanalyser baserade på ULF är den huvudsakliga metoden för att bedöma de framtida vårdbehov, som blir en följd av den demografiska utvecklingen under de kommande decennierna.

En mycket kraftig ökning av andelen äldre personer i befolkningen väntas i många industriländer och detta har varit en kärnfråga för olika konsekvensanalyser inom EU och OECD. En avgörande fråga i sammanhanget är de äldres hälsoutveckling – kommer framtidens äldre att vara friskare eller sjukare än dagens? Tack vare ULF har Sverige haft en ledande position i denna diskussion.

Inget annat land har ett sådant grepp om hälsoutvecklingen som vi genom att vi haft tillgång till kontinuerliga sifferserier sedan 1970-talet att bygga våra trendanalyser på. Vi har också varit först med att kunna observera tendenserna till trendbrott i den positiva utvecklingen, vilket i sin tur uppfordrar till kraftfulla folkhälsoåtgärder för att försöka vända utvecklingen igen.
  Den ekonomiska betydelsen av detta är enorm. Skillnaden i utgifter för äldreomsorgen mellan ett positiv och ett negativt scenario handlar om flera tiotals miljarder per år.

Utvecklingen av de äldres hälsa är ett exempel på frågor, som är mycket vanskliga att analysera. Äldreforskare i olika länder är fortfarande efter tjugo års studier oense om det är komprimerad uppskjuten eller växande sjuklighet det är fråga om.

Osäkerheten blir stor när man försöker mäta hälsan och det finns problem med bortfall och andra metodproblem i de studier som görs. En avgörande faktor för att kunna bestämma en trend är att sättet att mäta behålls oförändrat över tiden och det är här de nya problemen med ULF kommer in.

Att regelbundet undersöka levnadsförhållanden är ingen billig affär. Av ekonomiska skäl och med hänsyn till behovet av EU-anpassning har Statistiska Centralbyrån (SCB), utan närmare hörande av berörda myndigheter och forskargrupper, lagt om och reducerat ULF-undersökningen.
  Besöksintervjuerna ersätts av telefonintervjuer, antalet frågor skärs ner väsentligt. Sättet att mäta och vad man mäter får naturligtvis stor inverkan på slutresultatet.

Den stora frågan här är om omläggningen och nedskärningen av ULF-undersökningen kommer att omöjliggöra de unika trendanalyser, som hittills kunnat göras på ULF-materialet, eller om det blir möjligt att på olika sätt kompensera för skillnader i metod och insamlade uppgifter. Det unika faktaunderlag som ULF bidrar med har varit en oundgänglig förutsättning för en träffsäker effektiv välfärdspolitik, som utgår från de faktiska förhållandena i landet till skillnad från allehanda myter.

Man glömmer lätt att rätt användning av de många miljarder som välfärdsystemet kostar kräver att man också vet var problemen finns och vart utvecklingen är på väg. ULF är förvisso inte den enda källan till sådan kunskap men en av de allra viktigaste.

Det man nu får hoppas är att SCB inser sitt ansvar och ser till att övergången till nya statistikrutiner inte medför att möjligheten till ny kunskap går förlorad och att den stora investering som hittills gjorts i ULF-undersökningarna blir värdelös. För att komma dit man vill måste man veta både var man är och vart man är på väg. Det är det vi skall med ULF till!