Bland pensionärsorganisationerna stöder SPF förslaget till LOV, medan SPRF och PRO är mer kritiska.

SPF
Sveriges Pensionärsförbund SPF stöder förslaget till Lag om valfrihetssystem och anser att det är bra att lagen blir ett frivilligt alternativ till Lagen om offentlig upphandling. Det är nödvändigt att kraven på utförarna följer EG:s principer. Priset bör fastställas av myndigheten så att priskonkurrens inte blir möjlig.

De anställda måste tillförsäkras meddelarfrihet. Det är bra med öppen och uppdaterad information via en databas hos Kammarkollegiet, men den måste kompletteras med annan skriftlig och lättillgänglig information.

SPF stöder ett icke-valsalternativ. ”Vi kan inte tvinga gamla och skröpliga personer att välja utförare”.


SPRF
Sveriges Pensionärers Riksförbund SPRF konstaterar att Frittvalutredningen poängterar omtanken om brukarna, men anser att det i själva verket handlar om omtanke om kommunerna som får stor chans att konkurrensutsätta sina egna verksamheter. Valfrihet inom äldreomsorgen är i grunden positiv anser SPRF, men den förutsätter upplysta konsumenter som har möjlighet att ställa krav.

Kommunernas hemsidor och skriftliga information har mycket skiftande karaktär och det blir troligen biståndshandläggarna, som redan har stor arbetsbörda, som får ansvaret för informationen. SPRF undrar också om kundvalsmodellen kan överleva om den politiska majoriteten i en kommun förändras.

Sekretessfrågorna måste säkerställas liksom uppföljning och kontroll. Ingen som behöver bistånd får väljas bort av en utförare.
  SPRF tror inte att de kända bristerna inom äldreomsorgen kan lösas med en ny lag. De handlar om ekonomi, personaltäthet och god personalutbildning.


PRO
Pensionärernas Riksorganisation PRO är positiv till den grundläggande tanken, men framhåller att valfrihetssystem inte automatiskt leder till högre kvalitet och en mångfald i innehåll och utformning i äldreomsorgen eller på vårdcentraler. I vissa delar i utredningen finns en naiv tro på vad som kan uppnås med ett valfrihetssystem.

Risken är stor att utförarna inriktar sig på att få så många brukare som möjligt och att det i praktiken blir små skillnader mellan dem. ”Brukare med mer ovanliga behov som kräver särskilda omsorgsinsatser eller brukare i glesbygd riskerar att inte märka så mycket av valfriheten”.

Det är inte eftersträvansvärt att få så många utförare att många tvingas lägga ner sin verksamhet efter kort tid. Det skulle drabba kontinuiteten och tryggheten för den äldre som då tvingas byta utförare.

I synnerhet vid vårdval kan de geografiska skillnaderna förstärkas. Därför bör förfrågningsunderlaget kunna innehålla bestämda förbehåll om den geografiska spridningen.

PRO är kritiska till förslaget om löpande annonsering och anser att det begränsar möjligheterna till demokratisk styrning. Meddelarfriheten måste garanteras.

Den enskilda ska alltid kunna välja kommunen som utförare i äldreomsorgen och det offentliga måste också få erbjuda tilläggstjänster.