Sociala aktiviteter och socialt stöd är positivt för hälsan, det visar vetenskapliga studier. Lagstiftningen är tydlig med att äldre människor ska få möjlighet att ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra. Men socialt innehåll kan motiveras utifrån en moralisk grund, som är giltig oavsett hälsoeffekter och lagtext, skriver Emanuel Åhlfeldt, projektledare vid Nestor FoU-center.

Utmaningen är inte att svara på frågan om äldreomsorgen ska erbjuda ett socialt innehåll, utan hur. Nestor FoU-center (se faktaruta) har testat utvecklingsprojekt om socialt innehåll som riktades till omsorgspersonal, som arbetade i team utifrån den så kallade genombrottsmetoden.

Efter projektet genomfördes gruppintervjuer för att fånga deltagarnas erfarenheter och då framkom, bland annat, att enhetschefens delaktighet ansågs vara helt avgörande. Därför initierades och planerades ett andra projekt som riktades till enhetschefer. Syftet var att ge cheferna metodstöd för att utveckla det sociala innehållet för de äldre på sina respektive enheter.

Stödet bestod av en rad föreläsningar, verktyg och en så kallad guide för socialt innehåll. Denna artikel utgår från projektets slutrapport (Åhlfeldt & Engelheart, 2009) och tar upp två avgörande faktorer för arbetet med socialt innehåll: att utgå från de äldres intressen och att åstadkomma långsiktighet.

Enligt flera bedömare är det sociala innehållet i äldreomsorgen bristfälligt trots att det runt om i landet anordnas en rad gruppaktiviteter som gymnastik, högläsning och bingo. Framförallt saknas en individuell anpassning. I arbetet med socialt innehåll är det således viktigt att utgå från de enskilda äldres önskemål.

Ett första steg är då att ta reda på dessa genom någon form av kartläggning, exempelvis genom enkäter, intervjuer eller analyser av genomförandeplaner och levnadsberättelser. Äldre ska inte betraktas som en homogen grupp och en inledande kartläggning kan förhoppningsvis göra att föreställningar och stereotyper om äldre undviks.

I utvärderingen av projektet genomfördes intervjuer och där talade enhetschefer och omsorgspersonal om ”de små sakerna”, eller vardagshändelser. Det kunde vara att sitta ner med de äldre och prata, skapa en trevlig miljö, ge närhet och omtanke, ge av sin tid och vara närvarande.

Flera deltagare ville vidga betydelsen av socialt innehåll, då de uppfattade att det ofta bara används om traditionella gruppaktiviteter och större evenemang. De menade att det verkliga sociala innehållet snarare återfinns i det dagliga livet. Det handlar om att se individen, om chefens och personalens förhållningssätt och om den meningsfullhet och gemenskap man lyckas skapa tillsammans. En enhetschef uttryckte följande:
  ”Jag tycker det är viktigare än de här specifika riktade grupperna, för de är ju bara en liten stund på dagen. Det kan ju vara trevligt att sitta och spela Yatzy, men det är ett förhållningssätt och en känsla för den här personen det handlar om. Det är dit jag vill nå med personalen.”

Ambitionen i ett projekt är givetvis att positiva resultat ska bli bestående i verksamheten. Ett antal framgångsfaktorer för detta återkommer. Det gäller exempelvis ett starkt stöd från den högre ledningen, en engagerad chef, koppling mellan drift och utveckling, nödvändiga resurser, inslag av lärande och reflektion samt delaktighet från berörda.

Projektdeltagarna lyfte i stort fram samma faktorer. De menade att arbetet ska vara genomtänkt och välplanerat, förankrat i personalgruppen och ha hög delaktighet, det ska skapas nya rutiner, arbetet ska följas upp och utvärderas och enhetschefen ska ta ett stort ansvar. En enhetschef sade:
  ”Det här kommer inte att hålla om inte jag intresserar mig, så är det bara. Det skulle förvåna mig mycket i alla fall.”

En erfarenhet från projektet var att personalens delaktighet underlättades om initiativ och idéer kom från personalen istället för från chefen eller ledningen. Ett av verktygen i projektets metodstöd syftade till att kartlägga personalens intressen, och flera inledde arbetet med en planeringsdag där idéer och upplägg diskuterades.
  En avsikt med att involvera personalen var att de skulle bli intresserade av utvecklingsarbetet och tycka att det var roligt. Deltagarna menade att arbetet underlättades betydligt om de äldres önskemål kunde kombineras med personalens intresseområden.

Underifrån drivna förändringar är ofta framgångsrika på kort sikt, men sällan hållbara i ett längre perspektiv. När det gäller att anpassa utvecklingsarbetet till personalens intressen och idéer är det därför viktigt att enhetschefen kan väga personalgruppens krav mot övergripande verksamhetsmål och de äldres intressen – att kraven uppifrån och underifrån balanseras.

Arbetet med socialt innehåll nedprioriteras ofta enligt deltagarna; det har inte samma status som övrigt arbete. Men för att ett arbete kring socialt innehåll ska bli långsiktigt krävs att det är accepterat. Därför var ett värdefullt projektresultat att statusen för socialt innehåll ansågs ha ökat. Det blev enklare att prioritera sociala insatser, då dessa i större utsträckning betraktades som ”riktigt” arbete.

I sammanhanget lyfte flera deltagare åter fram vardagshändelserna. De konkreta aktiviteter man arbetat med kan av olika anledningar upphöra, men om man i organisationen har fått ett nytt förhållningssätt till socialt innehåll som skapar värde i vardagen, så har man åstadkommit något som förhoppningsvis lever kvar. Att förändra attityder är således ett sätt att skapa långsiktighet. En undersköterska berättade följande:
  ”Ibland sitter vi bara och målar naglarna på dem [de äldre] och de tycker det är jättekul. /…/ Nu sitter vi runt ett bord och målar naglarna och pratar och dricker kaffe samtidigt, men så gjorde vi inte förut. Det var ingen lugn och ro. Nu vet jag att jag kan sitta här och måla naglarna utan att [chefen] tycker att jag inte gör något. Om jag sitter och målar naglarna så behöver jag inte ha dåligt samvete.”

I arbetet med en konkret aktivitet uppstod dock diskussioner om vad som behövde förändras för att de nya idéerna skulle fungera. Det gav en naturlig möjlighet till reflektion, exempelvis kring vad socialt innehåll för äldre är och hur det kan utgå från individen. Flera deltagare berättade att det skapats ett öppnare klimat kring socialt innehåll, ifrågasättande av rutiner och större utrymme för de små sakerna i vardagen.
  I bästa fall kunde alltså införandet av en organiserad aktivitet leda till att generellt stärka innehållet i det vardagliga livet för de enskilda äldre personerna.

Referens:
Åhlfeldt, E & Engelheart, S (2009): Socialt innehåll. Om förändringsarbete för enhetschefer i äldreomsorgen.
Stockholm: Nestor FoU-center.
(Tillgänglig på www.nestor-foucenter.se)