Som sjuksköterska har mjuk massage kommit att bli en naturlig del i den omvårdnad och omsorg jag erbjuder svårt sjuka, äldre och döende, skriver Berit Seiger Cronfalk.

Vi vet idag att mänsklig närhet och beröring präglar vårt liv hela livet. I ett antal vetenskapliga studier beskrivs hur beröring stärker välbefinnandet och känslolivet hos såväl sjuka som friska.
  I vården av äldre och särskilt i vården av personer med demenssjukdom har intresset för att arbeta strukturerat med beröring ökat. Massage har därför kommit att bli ett allt vanligare komplement i den dagliga omsorgen på äldreboenden.

En vanligt förekommande metod är mjuk massage (SBU, 2002), ett samlingsbegrepp för massagemetoder som ges med mjuka men fasta strykningar, lätta tryck och cirkelrörelser på hudens ytliga strukturer. Begreppet inkluderar metoder som taktil massage, taktil stimulering, aromaterapi, hudmassage eller beröringsmassage.

Som sjuksköterska har mjuk massage kommit att bli en naturlig del i den omvårdnad och omsorg jag erbjuder svårt sjuka, äldre och döende. Massagen erbjuder en stunds vila från sjukdom, ångest och oro och i vissa fall smärta. Det är en unik upplevelse att kunna lugna och trösta till sömn eller avslappning genom mänsklig beröring och närhet. Jag vill därför ge några exempel på vilken betydelse mjuk massage kan ha för äldre i olika situationer.

För några år sedan arbetade jag på en avdelning för personer med demenssjukdom. På avdelningen vårdades Eva som befann sig i ett sent skede av Alzheimers sjukdom. Hon led av kontrakturer i båda sina händer vilket bidrog till att hon hade fått ett fult och svårläkt sår i handflatan. Såret lades om två gånger per dag oftast med Evas make närvarande.
  Allt som oftast var det två personal som tillsammans med maken försökte hålla upp handen så att omläggningen kunde genomföras. Proceduren var smärtsam och i viss mån kränkande för Eva men också svår att genomföra rent tekniskt.

Med hjälp av mjuk massage höll vi varsamt om handen tills vi kände hur Eva långsamt började slappna av. Då började jag långsamt stryka handen tills jag så småningom fick in mitt lillfinger mellan hennes fingrar och handflatan. Slutligen öppnades handen helt. Under omläggningen fortsatte de långsamma strykningarna lugnt och metodiskt.

Denna rutin kom att bli en stund som präglades av stillhet och lugn både för Eva och maken men även för personalen. Vi hade hittat ett relativt enkelt och tidseffektivt redskap som underlättade de dagliga såromläggningarna och som till slut läkte såret.

Det andra exemplet är från mitt avhandlingsarbete där jag i två delstudier har beskrivit anhörigas och efterlevandes (i palliativ vård) upplevelser av att få mjuk massage. Ett flertal av dem som valde att delta var äldre med mycket begränsad erfarenhet av att få massage.

En anhörig kvinna, vi kallar henne Åsa, erbjöds mjuk massage under två veckor samtidigt som hennes sjuke make också erbjöds detsamma i deras gemensamma hem. Åsa valde fotmassage precis som sin make. De låg sida vid sida i sin gemensamma dubbelsäng. Åsa tyckte om att prata medan maken var tyst.

I den efterföljande intervjun beskrev Åsa besöket och massagestunden som en aktivitet och ett stöd. Att någon kom hem och brydde sig om och lyssnade till henne trots att det var maken som var den drabbade. ”För mig som anhörig så är det (massagestunden) att få ta plats. Inte för att man vill ha (eftertryck) plats utan för att man kan få lasta av sig på någon annan”.

Några månader senare när maken avlidit och Åsa var ensam tackade hon igen ”ja” till att delta i den studie som erbjöd efterlevande mjuk massage under en period av åtta veckor (en gång/vecka). Denna gång valde Åsa handmassage för att hon ville veta om det var någon skillnad. Skillnaden som hon senare beskrev hade inget med val av hand eller fotmassage utan handlade istället om att hon kände sig ensam, ledsen och otrygg.
  Nu upplevdes massagestunderna som meningsfulla stunder där hon hade förmågan att slappna av på ett helt annat sätt än när hon oroat sig för maken. Åsa upplevde att massagen gav tröst och stöd.

De återkommande besöken kom att utgöra en källa till trygghet och bekräftelse ”ni kommer ihåg mig”. Även här blev massagestunden en efterlängtad aktivitet som bidrog till att generera kraft, energi och mening trots att vardagen förändrats.

I den här studien erbjöds efterlevande tidigt stöd (4-6 veckor efter dödsfallet). Stödet till äldre efterlevande ser olika ut, oftast erbjuds stöd senare under sorgeperioden efter sex månader cirka.

Sammanfattningsvis kan man säga att mänsklig närhet och beröring har stor betydelse för hur förtroendefulla och trygga relationer skapas. Äldre har i samma utsträckning som yngre ett basalt fysiskt och emotionellt behov av välmenande tillgivenhet, förtrolighet och ömhet för att språkligt och kognitivt kunna finna utryck. Den relativt enkla mjuk massagen kan därför ses som ett redskap för att förbättra eller höja livskvaliteten hos den äldre utan nämnvärda kostnader eller tidsåtgång.

Under hösten kommer flera kommuner i västra Stockholmsområdet delta i en satsning inom ramen för FoU äldre norrs verksamhet. Personal som är intresserad av att lära sig mjuk massage kommer att erbjudas en heldags introduktion till hand- och fotmassage, dessutom erbjuds per­­so­­­­nalen regelbunden handledning och uppföljning. 
  Utvärdering planeras efter tolv månader. Syftet med satsningen är att fler äldre skall få tillgång till mjuk massage som en naturlig del av den vardagliga omsorgen.