– Vi har många gånger frågat oss varför inte exemplen med bra verksamheter sprids. Varför tittar man inte på dem och diskuterar likheter och skillnader med den egna arbetsplatsen? Det säger Inger Lisslö, äldreomsorgsinspektör i Stockholm. Hon nämner några viktiga orsaker till att en verksamhet blir bra.

Möjligheten att få stiga upp och lägga sig när man själv önskar, att få hjälp med munvård och med personlig hygien, att få duscha så ofta man vill. Få hjälp med hörapparat och andra hjälpmedel. Det här är några vanliga synpunkter från äldre människor som visar att grundläggande behov inte blivit tillgodosedda, säger Inger Lisslö en av Stockholms äldreomsorgsinspektörer.

I inspektörernas rapport från 2008 skriver de: ”Dessa behov betraktas som helt nödvändiga baskrav vilka får anses som så grundläggande och självklara att man inte ska behöva påpeka dem. Att dessa krav uppfylls får anses som obligatoriskt...”.
  – Alldeles för ofta struntar vi i vad den enskilde äldre människan själv anser att de behöver eller hur de vill ha det, säger Inger Lisslö.

  – Generellt verkar det som om äldre personer buntas ihop till en homogen grupp, speciellt om du tillhör dem som är totalberoende. Många gånger frågar vi inspektörer oss hur det kommer sig att man kan behandla äldre människor på vissa sätt – bara för att de är gamla. Många gånger handlar det om ren åldersdiskriminering!
  – Äldre människor jag mött säger att det är så jobbigt att passa in i personalens schema.

Inger Lisslö berättar om en äldre kvinna som skulle vilja ha grillad kyckling till middag. Hon hade hjälp med inköp och det var på måndagar hemtjänsten skulle handla mat för hela veckan. Kvinnan bad att de inte skulle komma så tidigt eftersom kycklingen inte var färdiggrillad i affären förrän vid ett-tiden. Men det var bestämt att de skulle komma redan klockan 10.00 och det gick inte att rubba på.

För det mesta fungerar det bra, påpekar Inger Lisslö.
  – Men varför inte alltid försöka göra så att alla kunderna, det vill säga de äldre personerna, blir nöjda? Lyssna på vad den äldre personen önskar och försök att göra så mycket som går för att göra den personen till viljes.
 
Varje år kommer en rapport från inspektörerna och varje år pekar de på verksamheter som fungerar bra tillsammans med tankar om varför de har lyckats.
  – Vi har många gånger frågat oss varför inte exemplen med bra verksamheter sprids. Varför tittar man inte på dem och diskuterar likheter och skillnader med de erfarenheterna?
  – Ännu märkligare är att många gånger vet personalen i dessa verksamheter inte själva om att de har lyfts fram för att de gör ett gott arbete.

Finns det något gemensamt hos verksamheter inom äldreomsorgen som fungerar väl? Är det utbildning som gäller? Delvis men inte enbart säger Inger Lisslö.
  – Det behövs engagerade människor, utbildade eller inte, som har förmågan att förstå äldre personer, att se och möta varje individ. Den personalen förstår vad de gör och kan sätta sig in i den behövandes situation. Genom att personalgruppen pratar om olika situationer lär man sig också av varandra.

  – Visst behövs utbildning för att förstå vad du gör i det dagliga omsorgsarbetet. Som chef bör du vara den mest kunniga i vad som ska göras, sedan ha en dialog med personalen kring hur man når dit och erbjuda kunskap och stöd.
  – Har du en kunnig chef som är engagerad i sina medarbetare, har förmågan att se verksamheten uppifrån och förstår nyttan av vetenskapliga rapporter och rön, då blir det också bra.

  – Kunskap behöver inte vara krångligt, säger hon. Ta en forskningsrapport inom ett för verksamheten angeläget område och gör en intern studiecirkel kring den, där personalen delar upp kapitlen och berättar för varandra.
  – Eller varför inte använda sig av rollspel där hälften av personalstyrkan får spela äldre och behövande, medan den andra hälften ska sköta omsorgen om sina kolleger. Då händer det saker!