Statens Medicinsk-Etiska Råd vill att regeringen utreder om patienternas inflytande över beslut i livets slutskede kan öka, särskilt för palliativ sedering. En majoritet i rådet anser också att läkares möjligheter att i speciella fall förskriva läkemedel vid självvalt livsslut bör utredas.

Statens Medicinsk-Etiska Råd (SMER) är ett rådgivande organ till regeringen och ska belysa medicinsk-etiska frågor i ett samhällsperspektiv. smer inrättades 1985. En arbetsgrupp inom rådet tog 2008 fram en promemoria om patientens möjlighet att bestämma över sin död. Efter diskussion i rådet överlämnades den till regeringen med begäran om en utredning kring dessa frågor. Sedan dess har ingenting hänt med förslaget (se fotnot).

Det handlar om beslut att:

• Avstå från att inleda livsuppehållande behandling.
• Avbryta livsuppehållande behandling.
• Erbjuda palliativ behandling och palliativ sedering (sänkning av medvetandet).
• Erbjuda läkarhjälp vid förskrivning av läkemedel vid ett självvalt livsslut.
• Erbjuda aktiv läkarhjälp vid självvalt livsslut.

Enligt SMER kan avgöranden om de tre första punkterna ske utifrån de regelverk som nu finns, även om det inte är helt klart vad som gäller för palliativ sedering. SMER  anser att patienten bör ha ut­ökat inflytande över utformningen av den palliativa vården och större möjligheter att själv bestämma om och när palliativ sedering ska tillämpas.

Läkarhjälp med förskrivning av läkemedel samt aktiv läkarhjälp vid självvalt livsslut har inget stöd i svensk rätt. smer anser att det är angeläget att etiska och rättsliga aspekter kring dessa situationer utreds. I mycket speciella fall bör den patientansvariga läkaren ha rätt att på patientens begäran skriva ut läkemedel i en sådan dos att patienten själv ges möjlighet att avsluta sitt liv anser arbetsgruppen. Det skulle gälla vid obotliga sjukdomar som ofta upptäcks en längre tid innan de leder till döden och som utvecklas med allt svårare
fysiska och ibland mentala symtom fram till dess patienten avlider.

Vid rådets diskussion uttryckte flertalet sympati med detta förslag. Några var tveksamma och ifrågasatte om man kunde vara säker på att det verkligen var patientens egen vilja och inte påtryckningar från anhöriga eller rädslan att ligga de närmaste till last som låg bakom.
Arbetsgruppen ville också tillåta aktiv läkarhjälp vid självvalt livsslut i mycket speciella situationer. Till exempel när en beslutskapabel person inte själv kan utföra åtgärden, men annars uppfyller alla kriterier. Rådets ma­joritet delade inte den uppfattningen.

Fotnot:
Joakim Pettersson, politiskt sakkunnig  åt socialminister Göran Hägglund (kd), hänvisar till den översyn som pågår av Socialstyrelsens allmänna råd om livsuppehållande åtgärder i livets slutskede (se sid 29): ”Denna översyn är viktig och blir ett underlag för vårt ställningstagande kring behovet av ytterligare förändringar”.

Referens:
Avgöranden i livets slutskede (2008–11–13).Statens Medicinsk-Etiska Råd.