Högskoleverket (2009:36r) betonar i sin utvärdering av socionomutbildningarna att det är ”absolut nödvändigt” att det är en generalistutbildning som inte begränsar möjligheterna att arbeta inom hela det sociala arbetsfältet. Vi befarar att den kunskap brukarna inom äldreomsorgen har rätt att förvänta sig av myndighetsutövande socionomer urholkas genom den nya socionomexamens inriktning på att vara en generalistutbildning.

I Socialstyrelsens rapport ”Socialt arbete med äldre. Förslag till kompetensbeskrivning för handläggare inom äldreomsorg” (2006) skriver man att äldre människor som kommer i kontakt med socialtjänsten har rätt att ställa krav på den professionelles kunskaper, färdigheter och förhållningssätt.

Enligt Högskoleverkets utvärdering (2009:36) skall nödvändiga specialiseringar inriktade på till exempel äldreomsorg ske på avancerad nivå. Förutom att det då finns en risk för att få studenter väljer att specialisera sig inom om­rådet äldre och äldreomsorg visar en genomgång som det av Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap finansierade nätverket för socialt arbete med äldre gjort, att det i fjol endast vid fem lärosäten i Sverige fanns kurser på avancerad nivå om äldre och äldreomsorg på mellan 7,5 och 15 högskolepoäng (i ett fall 30 hp.).

Idealen med en generalistutbildning stämmer inte med dagens verklighet. I ovan nämnda rapport ställer Socialstyrelsen sig frågande till om kompetenskraven för socialt arbete bland äldre och funktionshindrade inom socialtjänsten helt kan tillgodoses inom ramen för en generalistutbildning, och menar att mycket i stället talar för att det krävs vissa specifika kunskaper och färdigheter. Tyngdpunkten i traditionella socionomutbildningar har lagts på de målgrupper som individ- och familjeomsorgen arbetar med.

Sveriges Gerontologiska Sällskap (SGS) uppmanar härmed till att denna fråga lyfts och att konsekvenserna av tidigare beslut analyseras, samt att lämpliga åtgärder vidtas med det snaraste.

Se hela skrivelsen på www.aldre­icentrum.se