Ett gott professionellt arbete inom äldrevård och omsorg bör ske i en dialog där alla inblandade finns med. Det säger Boo Johansson, professor i psykologi vid Göteborgs universitet. Vi experter lyssnar och lär av verksamheterna, samtidigt som vi ska vara så konkreta tillbaka som det bara går. I ett sådant möte, i motsats till ”storföreläsningar”, blir båda parter elever och lärare – samtidigt.

Det finns en komplexitet i vården och omsorgen om den äldre människan som man alltför ofta bortser från, säger professor Boo Johansson vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Det finns fortfarande alltför många skrämmande exempel på inställningen att äldre kan vem som helst arbeta med.

– Trots att det måste vara ett av de allra svåraste områdena inom vård och omsorg.

Det kan också vara svårt att som forskare förmedla sina erfarenheter och kunskaper till vården och omsorgen, säger han.

– Personalen som möter de äldre som individer är ofta erfarna och har många gånger goda kunskaper. Att då komma ut som forskare eller annan kunskapsförmedlare och i generella termer tala om vad de borde kunna, blir lätt till ett mästrande. Som utbildare måste vi ha klart för oss hur kunskapen ska kunna omsättas. Det vill säga bli till konkret handling ute i verksamheterna och i det konkreta mötet med den enskilde.

– Det är alltför vanligt att vi forskare och andra experter utgår från problem som vi vid skrivbordet antar finns därute. Det är långt ifrån säkert att de är desamma som personalen funderar över ute i verksamheterna.

– Ett gott professionellt arbete inom äldrevård och omsorg bör ske i en dialog där alla inblandade finns med. Vi experter lyssnar och lär av verksamheterna, samtidigt som vi ska vara så konkreta tillbaka som det bara går. I ett sådant möte, i motsats till ”stor­föreläsningar”, blir båda parter elever och lärare – samtidigt.

Han säger att han hoppas på det projekt som just startat i Stockholm som ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stureby vård- och omsorgsboende – kisam (se sid 10). – Det kan bli till ett gott exempel. Hoppas bara att projektledningen för kisam tänker på att arbeta med personalen inte för.

Boo Johansson efterlyser kurser för personal om äldre som kan ge inblick i åldrandet som process. Att utveckla en pedagogisk modell som kan vara till hjälp i bedömning av förändringar i en äldre persons beteende vore önskvärt, säger han.

– Kanske kan man kalla en sådan modell för geropedagogisk då den handlar om kommunikation. Om det ömsesidiga mötet mellan personalen och den äldre, vilket innebär ett individbaserat bemötande i alla situationer. Att se hela personen såväl vid maten som vid såromläggning eller munvård.

– Det är nödvändigt att vi måste träna praktiskt innan vi är mogna att arbeta inom vissa områden och verksamheter. Inte bara ha bokkunskap utan också praktisk kunskap, som kan ge en översättning av till exempel begreppet ”personcentrerad vård”. För den frågan om vad det i praktiken kan betyda har jag fått ett antal gånger.

– Det handlar alltså i hög utsträckning om att få till stånd ett arbetssätt som både är induktivt och deduktivt, vilket innebär att vi måste ha vår utgångspunkt i den enskilda individen och samtidigt utnyttja den samlade kunskap som ger vägledning för att möta en annan människa.

– Det är möjligt att det redan nu långsamt håller på att växa fram bra geropedagogiska modeller runt om i landet. Samtidigt som det är viktigt att den inte uppifrån trycks på personalen. Utan man kanske ska vara beredd på att den måste arbetas fram under­ifrån.