”Lyssna för att förstå äldres olika behov!”

Inger Raune, chefredaktör
Nyckelord: Omvårdnad, Sjukvård, Utbildning, Åldrandet/Socialgerontologi

 

Personalen måste lyssna noga på den äldre vårdtagaren, säger Karina Gunnarsson som arbetar som kurator på ett korttidsboende. Här har hon bland annat stött på miss­handlade kvinnor.

Biståndshandläggaren måste vara tillräckligt lyhörd och förstå att det kan finnas många olika behov hos den äldre personen. Det verkar finnas en stor omedvetenhet om detta och andra relationsproblem! Det framkommer kanske först när äldreomsorgen kommer in i dessa ofta slutna förhållanden inom vars väggar både missbruk och misshandel kan pågå.

Det säger Karina Gunnarsson som är kurator på ett korttidsboende i utkanten av Stockholm. Hon är en av några få kuratorer som arbetar inom äldreomsorgen i landet.

Missbruk, relationsproblem och psykiska sjukdomar finns kvar när man blir äldre. Problemen blir inte färre. Det sker dessutom både psykiska och fysiska förändringar i åldrandet som kan vara jobbiga att hantera i sig.

– Vi måste uppmärksamma hur eftersatt den psykosociala forskningen och kunskapen är när det gäller äldre människor.

Under sin utbildning till familje- och relationsterapeut skapade hon sin egen inriktning och fick själv söka efter information om äldres psykiska och psykosociala förutsättningar. Det ingick inte i utbildningen.

Karina Gunnarsson har en brokig bakgrund, hon är både beteendevetare och ekonom. Ett möte med en 100-årig kvinna blev ingången till att hon utbildade sig till familje- och relationsterapeut.

– Kvinnan hade en längtan att få dö. Hon ansåg att hon hade levt klart. Jag hanterade mötet och den här situationen på ett väldigt dåligt sätt. Jag lyssnade inte på henne utan började istället prata om hur fina hennes växter var och om personerna på fotona som fanns i rummet. Som om jag skulle kunna locka fram en livslust hos denna mycket gamla kvinna som tyckte att nu var dags att dö.

Det här gjorde att Karina Gunnarsson började leta efter studier om åldrandet som utvecklingsfas, det psykosociala sammanhanget för den äldre personen, samt hur man samtalar och bedriver terapi med äldre.

– Idag skulle jag ha lyssnat på denna 100-åriga kvinna och mött henne på ett annat sätt, säger hon.

När hon beskriver sitt arbetssätt är den äldres egen berättelse om sitt liv viktig. Hur har personen hanterat olika situationer tidigare i livet och vad har man lärt sig under livets gång?

Att en 100-åring tycker att det är nog och vill dö tycker Karina Gunnarsson är fullt förståeligt. Då är man troligen mätt på livet. Dessutom är kanske barnen döda, partnern är död sedan länge, inga vänner finns kvar.

– Ofta när man är mätt på livet finns en medvetenhet av hur det är att leva. Man känner sig nöjd och kan integrera själva livet i sig själv.

Korttidsboendet där Karina Gunnarsson arbetar har ett 40-tal platser och de allra flesta som kommer hit är över 80 år.

– Den stora skillnaden mellan att samtala med en medelålders person och en äldre är att hos den äldre finns inga påklistrade masker kvar, säger Karina Gunnarsson. Många gånger vill den medelålders visa upp en attityd som ska säga något om dennes identitet och position. Hos den äldre finns inte detta längre. Samtalet blir väldigt avskalat och vi har en rakare dialog.

Som kurator träffar Karina Gunnarsson de äldre personerna som en del i själva omsorgen. Dels knackar hon själv på deras dörr och presenterar sig, dels får hon tips från personalen när behov uppstår.

– Den här generationen har svårt att själva be om hjälp av en kurator, säger hon.

– Jag har en bra relation till personalen här, vilka jag förstås är beroende av. Det är de som är experter när det gäller de äldre personerna.

De vanligaste frågorna hon möter är behovet av att summera livet. Ofta börjar det med att de berättar om situationen här och nu. Kanske vetskapen om att inte kunna bo kvar hemma. Men det är ofta något ytterligare som är det centrala och kanske orsaken till oron, säger Karina Gunnarsson.

– Förändringar gör att gamla minnen dyker upp om hur han eller hon har gjort tidigare i livet när andra förändringar inträffade.

Alla är dock inte hjälpta av samtal, därför kommer Karina Gunnarsson att nu i höst, i mindre skala, börja med trädgårdsterapi där det går att hitta andra vägar till kommunikation för till exempel en person med demenssjukdom.

– Det är också ett praktiskt sätt att hantera och relatera till livets gång. Det är relativt vanligt hos äldre människor att ha dödsångest. Att se naturens växlingar kan vara ett sätt att hantera denna ångest.

På ett korttidsboende blir antalet samtal begränsade. Ibland när en nära kontakt har uppstått och personen flyttar kan Karina Gunnarsson ha telefonkontakt en tid efteråt.

– Det har också hänt att jag har besökt personen hemma eller på äldreboendet – men det ingår egentligen inte i min tjänst.

En kontakt börjar ofta med att personalen berättar att den äldre personen har en allmän oro. Han eller hon har många frågor om praktiska förändringar och kroppsliga symtom.

– Jag pratar med personen ifråga för att se hur hon mår generellt; hur det ser ut rent fysiskt, sociala kontakter, vilka anhöriga finns. Väldigt ofta är det relationsproblem som kommer upp.

Det händer att Karina Gunnarsson stöter på svåra problem som misshandel. Det finns ingen statistik i Sverige om just misshandel hos den äldre generationen, men i Finland pratar man om att sju procent av alla över 65 år är utsatta för någon form av misshandel.

– Om det är en demenssjukdom med i bilden – antingen hos den anhöriga eller hos personen själv – är misshandel betydligt vanligare, säger hon.

– Det verkar finnas en stor omedvetenhet om detta och andra relationsproblem! Det framkommer kanske först när äldreomsorgen kommer in i dessa ofta slutna förhållanden inom vars väggar både missbruk och misshandel kan pågå.

För att kunna göra något åt situationen måste personalen lyssna på vårdtagaren. Hela tiden är det viktigaste att se och lyssna på individen, säger hon.

– Det är den personens förutsättningar, möjligheter, behov och önskemål som ska stå i fokus. Det får inte gå till så att mannen kan sluta till igen genom att det är han som tackar nej till hemtjänst, trots att kvinnan behöver den hjälpen även av andra skäl.

– Biståndshandläggaren måste vara tillräckligt lyhörd och förstå att det kan finnas många olika behov hos den här äldre kvinnan. Det kan vara enda sättet till hjälp mot misshandeln, för kommer anmälan på tal tar kvinnan tillbaka vad hon har berättat. Det är på samma sätt som i yngre åldrar.

Men överlag är de allra flesta äldre nöjda med sina liv, säger Karina Gunnarsson.

– Jag får höra fantastiska historier. Många äldre människor är så icke-­fördömande när de berättar kärleksfullt om olika situationer i livet.

– Även svåra saker är ofta genomarbetade, till exempel brutna relationer till sina barn. När personen är 85 år har den sorgen sjunkit in och är inte akut längre utan är mer av ett konstaterande. Äldre accepterar livet på gott och ont.

– Gammal och vis stämmer ofta. Det finns många anledningar till att lyssna på den äldre människan!

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 06 november 2010 - 16:33 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår