Ålderism – diskriminering av äldre sker ofta omedvetet

Inger Raune, chefredaktör
Nyckelord: Utbildning, Åldrandet/Socialgerontologi

 

– Det finns en paradox i utbildningen inom socionomprogrammet. Vi försöker lära studenterna att förstå processer av exkludering, inkludering och vad diskriminering är. Men det är fortfarande så att åldrandet och de äldre inte har funnits med här. Det är uppenbart att vi i utbildningen måste vara extra tydliga med att den här gruppen människor också finns med. Det säger Anna Whitaker, forskare och lektor vid Ersta Sköndal högskola.

Det är viktigt att åldrandets psykologi och socialpsykologi också ingår när studenterna på socionomprogrammen läser utvecklingspsykologi. Att det inte bara handlar om familjen och det lilla barnets utvecklingspsykologi, utan också om den äldres utveckling, behov och förändringar. Det säger docent och lektor Anna Whitaker vid Ersta Sköndal högskola.

Samhälls- och beteendevetenskap med gerontologi heter kursen som hon leder. Det är en teorikurs som ger 15 högskolepoäng. Den pågår i cirka 10 veckor och inträffar redan första året för studenterna som går socionomprogrammet med inriktningen äldre och åldrande. (Från och med hösten 2011 kommer den inriktningen försvinna och helt integreras i en generalistutbildning)

– Kursen är lagd i början av utbildningen därför att studenterna ska få grunderna i sociologi, psykologi, socialpsykologi med en tydlig koppling till äldre och åldrande, säger hon. De får en allmän kunskap om olika sociologiska områden och teorier, men här görs också en särskild belysning kring olika teorier kopplat till äldre och åldrande.

– En tanke som har funnits i den här kursen är att den ska präglas av ett livsloppsperspektiv. Studenterna får kunskaper om hur vi kan tänka utifrån ett sådant perspektiv. Att åldrandet är en livslång process och att vi genom livet genomgår en mängd olika faser, roller, rollskiften som inte slutar vid 45–50 år utan fortsätter.

Socialpsykologi handlar om socialt samspel, hur grupper fungerar, hur individen fungerar i relation till sin omgivning.

– Men det handlar också mycket om våra fördomar, attityder och föreställningar om vår omvärld och hur vi kategoriserar människor på olika sätt. Inledningen på kursen har därför varit att utmana de egna stereotypa föreställningarna och fördomarna om äldre och åldrande.

Som en del i undervisningen har Anna Whitaker låtit studenterna se filmen Den sjunde himlen för att de sedan ska analysera den utifrån socialpsykologisk teoribildning. Den brittiske sociologen Antony Giddens pratar bland annat om intimitetens förvandlingar. Vad händer med våra kärleksrelationer över tid? Vad har samhällsförändringar betytt för våra intima relationer?

– Här har jag valt att koppla det till äldres kärleks- och sexuella relationer. Genom filmen, som handlar om kärlek och sex mellan 75–80-åringar, vill jag utmana tankesätt och fördomar.

– Omedvetet tänker vi på en speciell åldersgrupp när det handlar om kärlek och sex. Men när studenterna tvingas att förstå att här pratar vi om 80-åringar blir det spännande diskussioner och analyser.

Självklart kan man på samma sätt utmana föreställningar och attityder kring invandrare, missbrukare, kön eller någon annan kategori.

– Här finns en paradox i utbildningen, säger Anna Whitaker. Vi försöker lära studenterna att förstå processer av exkludering, inkludering och vad diskriminering är. Men det är fortfarande så att åldrandet och de äldre inte har funnits med här. Det är uppenbart att vi i utbildningen måste vara extra tydliga med att de här människorna också finns med.

Det är intressant att se studenternas reaktioner och reflektioner, säger hon.

– De flesta har aktivt valt den här inriktningen mot äldre, många har erfarenhet från äldreomsorgen. De är positiva till äldre och tror sig vara utan fördomar. Men när vi börjar diskutera visar det sig att det finns en uppsjö av negativa attityder och föreställningar.

Efter filmen var många omskakade över hur de själva hade reagerat: ”Jag trodde jag var tolerant och medveten, att jag var en människa som inte diskriminerade människor utifrån ålder, kön, religion, etnicitet. Men när jag såg den här filmen blev jag oerhört provocerad av att gamla människor har sex.” Anna Whitaker säger att hon nog även fortsättningsvis kommer att använda sig av Den sjunde himlen.

– Studenterna får syn på sig själva. Filmen gör det tydligt. Det är viktigt att koppla kunskap om teorier med våra egna erfarenheter, men också konfrontera våra egna känslor och reaktioner.

– Vitsen med att lyfta området äldre och åldrande är att det är här de flesta omedvetna fördomarna finns. Andra områden pratas och skrivs det mycket om, men ”ålderism” existerar knappt som begrepp ens.

– Vi som bedriver utbildning får inte göra det så enkelt för oss att se det som att studenterna får generella kunskaper kring diskriminering och tro att därmed följer alla kategorier med automatiskt. Det fungerar inte så. Litteratur som lyfter dessa frågor om äldre och åldrande måste in. Det är vårt ansvar!

En annan uppgift studenterna har fått är att genomföra ett ”äldresamtal”. De ska träffa och prata med en person som helst är över 75 år. De får välja vem de vill – någon i bekantskapskretsen, släkting eller helt okänd. De får vissa frågeställningar att utgå från. Hur har livet sett ut för den äldre, hur tänker han eller hon om åldrandet, hur uppfattar de omgivningens syn på äldre?

– Det blev stort motstånd bland studenterna, nästan panik, säger Anna Whitaker. Hur skulle de kunna hitta någon? Vad skulle de prata om?

– Resultaten blev fantastiska. Några hade lärt känna en äldre släkting på ett helt nytt sätt. En annan hade frågat en främmande äldre kvinna på bussen om hon hade lust att ställa upp på den här skoluppgiften. Det resulterade i att de blev goda vänner ”och nu hänger jag där ganska ofta”, sa studenten efteråt.

– Studenterna hade snuddat vid och sett betydelsen av samtal.

– Det var omtumlande för många av dem. En av studenterna hade träffat en person som var drygt 90 år. Den här personen hade i sitt långa liv gått igenom många fasansfulla och tragiska erfarenheter, vilket gjorde det ofattbart att förstå hur denna person kunde gå upp varje morgon med ett positivt sinne och en tillit till livet. För studenten var det hisnande och han sa träffande: Det finns inte bara maskrosbarn det finns också maskrosäldre!

– Vi blir till i det sociala samspelet – i mötet, säger Anna Whitaker. Om vi ska kunna upprätthålla äldre människors identitet måste det ske i samspel med andra.

Hon föreläser kontinuerligt om detta även för personal inom äldreomsorgen.

– Jag känner mig som kulturbärare. Jag vill förmedla både till studenter och personal en glöd och entusiasm inför området äldre och åldrande. Det är intressant och spännande. Det är helt enkelt jätteroligt!

– Men det ställer stora krav på blivande biståndsbedömare och andra som ska arbeta inom äldreområdet vad de faktiskt måste kunna om äldre och åldrande. Det är en stor utmaning för socialhögskolorna!

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 06 november 2010 - 16:25 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår