Är det någon mer än jag som reagerar på alla käcka hänvisningar till hemsidor där vi kan få mer information om det vi just försöker att få genom att läsa i tidningen, höra på radio eller se på tv. Licensfinansierade SVT snuttifierar intressanta nyheter för att avsluta med; vill du veta mer gå in på www…!

Visst, det är många i alla åldrar som anser att dator och internet hemma är en självklarhet. Men många äldre som har tv som enda sällskap, har inte möjlighet att få veta mer via någon hemsida. Bakgrund och fördjupningar av debatt och nyheter har delvis flyttat från tv-rutan och är helt enkelt inte tillgängliga för alla.
  Tillgänglighet ska vara lika med att det är användbart. Ta den bostadsanpassade lägenheten som har en tröskel in till badrummet. Anpassad och tillgänglig för vem? Tröskeln är några centimeter för hög som gör det omöjligt för en rullstol eller en rollator att komma in. Det innebär att personen inte kan klara sig helt själv.

Många gånger frågar man sig hur i hela friden de tänker som planerar bostäder, gator och trottoarer, kollektivtrafik? Har de som planerar utemiljön någonsin sett en äldre människa med rollator försöka ta sig över en gata? Trottoarkanten är ofta för hög, gatans beläggning är ojämn med hjulspår som blivit till mindre diken. Och för att inte tala om intervallen med grön gubbe! Vem hinner över utan att halvspringa?
  Vad tänker han eller hon som kör plogbilen och ofta lämnar stora snöhögar tvärs över gångbanan så varken rollator eller barnvagn kan passera?

Det är först när miljön är användbar för alla som det går att prata om tillgänglighet. Tröskeln måste bort eller vara så konstruerad att det lätt går att rulla rullstolen eller rollatorn över den, den 80-åriga kvinnan orkar inte lyfta rollatorn. Bussen måste niga åt sidan så att rollatorn (och barnvagnen) kan ta sig ombord. Funktionshinder blir det först när miljön sätter stopp! Med en funktionsnedsättning går det att klara sig rätt långt – om miljön där jag vistas är anpassad på rätt sätt.

Trots allt åtgärdas en hel del och det är mycket som pågår. Människor som har svårt att gå behöver kanske inte ta köksvägen till restaurangen så länge till. Eller byta apotek därför att det andra har ett par trappsteg upp till entrén.

Men om nu inte dessa hinder åtgärdas är det väl exempel på diskriminering? Nja, säger regeringen, om bristande tillgänglighet är diskriminerande måste vi undersöka närmare. Ungefär så är svaret inför den nya sammanhållna diskrimineringslagen. Hjälp, säger jag. I jämlikhetens tecken 2008 trodde jag det var en självklarhet att om tröskeln i den nydesignade restaurangen hindrar vissa människor att komma in, då är det diskriminering!

Bara till helt nyligen var det ovanligt att medierna tog upp något som hade med äldre personer och åldrandet att göra. Om det inte var någon ny skandal på ett äldreboende förstås. Nu uppmärksammas äldre människor nästan varje dag. I initierade artikelserier, radio- och tv-program. Också med hänvisning till hemsidor men här känns det inte som cynisk nonchalans utan mer som bonus ovanpå redan gedigen information.

Självklart ska missförhållanden inom äldrevård och äldreomsorg uppmärksammas och dissekeras. Det måste pågå tills förändring skett överlag och överallt. Men det håller på att hända något även här. Rapporterna är lite annorlunda. Numera kommer ofta den äldre personen själv till tals. Inte bara som offer utan journalister lyssnar på människan som är involverad och faktiskt vet något.
  Äldre personer kanske är i ropet. Må massmedia fortsätta att uppmärksamma även denna stora grupp i samhället.

Med det vill vi från redaktionen önska er alla en riktigt God jul och ett Gott 2009 då vi förhoppningsvis närmar oss ett tillgängligt samhälle för alla!