Prioriteringar och eget ansvar ökar när allt fler behöver hjälpmedel. Nya grupper kan få stöd och kostnaderna stiger.

Teknisk utveckling, nya hjälpmedel och nya grupper som kan få stöd. Allt fler behöver hjälpmedel och kostnaderna ökar. Det har lett till att landsting och kommuner börjat prioritera och att enskildas ansvar kontra samhällets kommit i fokus. Enklare hjälpmedel får man allt oftare betala själv och andra har det blivit svårare att få.

Ulla-Britt Blomquist, utredare på Hjälpmedelsinstitutet, har ett långt förflutet inom hjälpmedelssektorn. Hon har upplevt den här utvecklingen, från två alternativ av rullstolar till flera hundra varianter. Från ingenting till hjälpmedel vid demens och psykiska funktionshinder.
  – Bättre, snyggare, mer användbara och utprovade för den enskilda människan, säger hon.

Hon konstaterar samtidigt att allt mer hjälpmedel behövs för att fler blir äldre och förväntas bo kvar i den egna bostaden i det längsta. Kostnaderna ökar. En uppskattning är att hjälpmedel för rörelsehinder, hörsel, synteknik samt kognition och kommunikation kostar minst 1,5 miljarder per år.
  Hjälpmedel för inkontinens, stomier och vid diabetes kostar lika mycket. Ortopedtekniska hjälpmedel är inte inräknade.

Allt fler landsting börjar göra tydligare prioriteringar, bland annat Stockholms län landsting. Där har man fyra behovstrappor: förflyttning, dagliga livets aktiviteter, kommunikation samt vård och behandling. De översta stegen i trapporna kan enligt politiska beslut inte tillgodoses. Även Västerbotten har tydliga prioriteringar och andra är på gång.
  Ulla-Britt Blomquist tycker att tanken är riktig därför att politikerna tydligt ser konsekvenserna av besluten. Förut sparade man bara in på särskilda produkter.

En klar trend är att begreppet egenansvar har gjort inträde även på hjälpmedelsområdet. Det kan gälla mindre hjälpmedel som bestick, osthyvlar, potatisskalare och duschpallar som man får köpa själv. Men det har också blivit svårare att få en rollator. Produkter som finns i öppna handeln och som inte kräver speciell kunskap för utprovning och träning anses hos flera sjukvårdshuvudmän inte längre vara hälso- och sjukvårdens ansvar.

Olikheterna är stora över landet. Landsting och kommuner bestämmer själva vilka regler som ska gälla. Det finns stora skillnader både i vilka hjälpmedel som erbjuds och i avgifternas storlek. Allt bygger inte på politiska beslut, det kan också vara praxis i verksamheten.
  Att prova ut en hörapparat kostar ingenting i vissa landsting, andra tar 1500 kronor. Vissa tar månadshyra för elrullstolar, på andra håll är de gratis.
 
I något landsting får många patienter betala sin rollator själva, medan den är avgiftsfri i andra. Det framgick av en kartläggning som Hjälpmedelsinstitutet gjorde 2005. En ny sådan kartläggning pågår.
  Lars Isaksson (S), som då var ordförande i Landstingsförbundet, ansåg att det var allvarligt att landstingen hade så olika regler och ville bjuda in huvudmännen till överläggningar. Hjälpmedelsutredningen (SOU 2004:83) föreslog att alla avgifter utom besöksavgifter skulle tas bort, men förslaget har inte genomförts.

Andra förklaringar till olikheterna hänger samman med de många förskrivarna – 20 000 arbetsterapeuter, sjukgymnaster och distriktssköterskor inom hjälpmedelscentralernas område. Syn, hörsel och ortopedteknik ej inräknat.

Ulla-Britt Blomquist tar kognitiva hjälpmedel som exempel. Vid demens kan de hjälpa den sjuka att hålla reda på dagar, tider och att orientera sig utomhus. Där beror det på förskrivarnas kompetens om man får dem eller inte. De måste känna till dem och att prova ut dem kan ta lite tid. Ulla-Britt Blomquist:
  – Cheferna måste förstå att det tar mer tid. Det kan vara lättare att få en rullstol trots att de kognitiva hjälpmedlen inte kostar så mycket.

I många län har hjälpmedelscentralerna utbildning för förskrivarna och Hjälpmedelsinstitutet har drivit projekt om demens och kognition. Men alla förskrivare får inte gå på kurs – verksamhetscheferna avgör.

Hur får äldre och anhöriga veta vilka hjälpmedel som finns?
  – Här finns en del kvar att göra. Många vet alldeles för lite, anser Ulla-Britt Blomquist.
  För den som har dator har Hjälpmedelsinstitutet flera sökmöjligheter på Internet (se nedan). Institutet har också många rapporter och annonserar i pensionärsorganisationernas tidningar, det gör även leverantörerna.
  Landstinget i Stockholm har en hjälpmedelsguide på Internet. Även sjukvårdsrådgivningen har information om hjälpmedel.

Information om hjälpmedel på Internet:
www.hjalpmedelstorget.se
Ger överblick över Hjälpmedelsinstitutets fakta om hjälpmedel, bland annat Smarta ting.

www.hinfo.se
Hinfo är Sveriges största databas för hjälpmedel och ett samarbete mellan leverantörer, hjälpmedelsverksamheten och Hjälpmedelsinstitutet. Den har nyss öppnat Publika Hinfo där allmänheten kan gå in och se vad som erbjuds.

www.hjalpmedelsguiden.sll.se
Fakta om hjälpmedel i Stockholms läns landsting.

www.sjukvardsradgivningen.se
Innehåller information även om hjälpmedel.