De äldre flyttar hem

Av Sven Erik Wånell, utredare och tidigare direktör för Stiftelsen Äldrecentrum
Nyckelord: Äldreboende


Bara cirka fem procent av dem som är 65 år och äldre bor i någon form av särskilt boende (servicehus, vård- och omsorgsboende). Sven Erik Wånell, utredare och tidigare chef vid Äldrecentrum, tittar drygt 10 år tillbaka och har funderingar inför framtiden. – När man alltjämt är för frisk för att flytta till ett vård- och omsorgsboende, men inte känner sig trygg i sitt hem, vart ska man då flytta?

Var kommer de äldre att bo? Så löd en planeringsfråga som ställdes av nordiska ministerrådet strax före millennieskiftet. Svaret då från den norske sociologen Svein Olav Daatland blev att framtidens äldreboende vanligen är det där de äldre redan bor. Det har nu gått ungefär 15 år sedan dess, och vi har facit. I grova drag fick Daatland rätt. Under 2000-talet har de äldre inte annat än marginellt blivit ”snowbirds” och flyttat till varmare länder. Inte heller har de i någon större utsträckning flyttat till seniorboenden. Flytten till vård- och omsorgsboende har kommit allt senare i livet. Bara cirka fem procent av dem som är 65 år och äldre bor i någon form av särskilt boende (servicehus, vård- och omsorgsboende).

Detta har blivit möjligt bland annat tack vare mer lättskötta bostäder och tillgängliga bostadsområden. I kommittébetänkandet Bo på egna villkor (sou 1984:78) framhölls att ”vi står alltså inför en möjlighet att mera allmänt utveckla vårdformer som ersätter de institutioner som bygger på en annan tids syn på omsorgen om gamla, sjuka och handikappade. […] Den nya vårdideologin måste därför förenas med principen att alla människor, oberoende av sina behov av vård, omvårdnad och service, har rätt till en bostad med god tillgänglighet och god utrymmes- och utrustningsstandard i en miljö som ger förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet.”

Man vill gärna bo kvar. Flyttar man så kan det vara för att villan man bor i blivit för tungarbetad och man behöver något mer lättskött. Enligt Statistiska centralbyrån bodde vid mitten av 2000-talet cirka 65 procent av de yngre pensionärerna, upp till 75 år, i småhus. Andelen småhusboende bland de äldsta, 75 år och däröver, var relativt låg men stigande. Att bo kvar kan vara ett klokt val. Bostaden har en betydelse för hälsa och välbefinnande, särskilt i hög ålder. Det handlar om ett komplext samspel mellan miljö och det sociala stöd den enskilde får av familj, grannar och kommun. Ett stort antal svenska studier under 1980- och 1990-talen har visat att i områden där man levt länge och där omsättningen av boende är låg känner en majoritet av de äldre sina grannar, och kring hälften av de äldre umgås med grannar. Ett bostadsområde mår bra av en viss grad av kontinuitet, det tar tid att ”höra till”. Det behövs andra i samma ålder och sociala situation att knyta an till. Vidare krävs det platser där man uppfattar att man kan mötas. Trapphus och entréer är viktiga, men ofta outnyttjade, ”sociala rum”. Den lokala butiken är ett annat exempel – givet att den inte konkurrerats ut av den stormarknad dit den billöse äldre inte kan ta sig.

Att uppleva sitt boende meningsfullt och att kunna klara sin vardag genom en bra bostad är relaterat till ett hälsosamt åldrande. Det finns ett naturligt samband mellan att bo tillgängligt och klara sig själv. Är då det rationella valet att i god tid flytta till en tillgänglig och lättskött bostad? Om så är fallet är det nog vanligare att vara irrationell. Man bor som sagt gärna kvar där man levt sitt liv, där man känner sig hemma, där en del av ens identitet finns. Och det kan säkert vara ett klokt val. Särskilt tydligt blir det när en person drabbas av en demenssjukdom. Bostaden kan då vara en hjälp att hålla ihop jaget, och underlätta vardagen, med alla dess väl invanda handlingar. Att flytta till sommarstugan kan ses som motsatsen till hur man bör planera sitt boende när man är mellan 60 och 70. Men om sommarstället ger sysselsättning så bidrar den till både god motion och meningsfylldhet. Då kan det rationella valet vara att bosätta sig lite obekvämt. När man är 65 kan man ha 20 friska år framför sig, och det kan vara klokt att planera för dem. Den dag kommer dock för de allra flesta då livet tar emot. Kroppen orkar inte som förr. Vänner har dött. Otryggheten kan smyga på. När man alltjämt är för frisk för att flytta till ett vård- och omsorgsboende, men inte känner sig trygg i sitt hem, vart ska man då flytta?

I en studie i Stockholm 2007, gjord av Äldrecentrum, svarade nästan en fjärdedel av stadens äldre invånare som hade hemtjänst att deras vardagsliv skulle förbättras om de fick möjlighet att flytta till en annan bostad. Hälften av dem som ville byta bostad önskade få flytta till ett servicehus, där de hoppades kunna få större trygghet och mer hjälp och omvårdnad. Motiven för att flytta bland de då intervjuade var ofta att man hade svårt att gå och förflytta sig, vilket begränsade livsutrymmet och gjorde vardagen besvärlig. Det framkom i intervjuerna att de äldre ville bo så att de kunde klara mer själva. De ville också ha något mer. De tänkte sig att servicehuset skulle kunna ge det, till exempel genom restaurang och annan service som fot- och hårvård. Vidare såg man fram mot gemensamma aktiviteter i gemensamma utrymmen och tryggheten i att det finns personal tillgänglig. Man ville möta andra människor.

På 1960-talet byggdes de första servicehusen. Trygghet skulle förenas med frihet och självständighet. Servicehusen var tänkta att ge en god boendestandard för äldre som inte hade så stora behov av service och vård. Den dagen man behövde hjälp med serviceinsatser eller personlig omvårdnad så fanns personalen nära, i huset. Efterhand kom servicehusen dock att förbehållas personer som inte klarade att bo kvar i sitt hem. En uppgift många servicehus inte var byggda för. Arbetsmiljökrav har lett till att många servicehus har avvecklats, och en del har då ändrats till seniorbostäder. Utvecklingen av seniorbostäder har varit snabb, och det är kommunernas allmännyttiga bostadsföretag som dominerar nybyggnationen. Seniorbostäder har sedan 1920-talet växt fram successivt vid sidan om det lagreglerade äldreboendet. Med seniorboende avses vanliga bostäder för äldre som inte förmedlas efter behovsprövning och biståndsbeslut. Det finns ingen fastställd definition vad som ska anses vara ett seniorboende. Vissa gemensamma nämnare finns dock. En är att bostäderna är reserverade för äldre, en vanlig nedre åldersgräns är 55 år. En annan är att där erbjuds tillgängliga och bekväma bostäder. Oftast finns gemensamhetsutrymmen. Det kan ibland finnas särskild service knuten till boendet.

Den senaste kartläggningen av Sveriges kommuner och landsting (SKL) visar att det 2011 fanns seniorbostäder i två tredjedelar av landets kommuner. Antalet lägenheter var det året cirka 32 600. En dryg fjärdedel av dessa seniorbostäder hade tidigare varit särskilda boenden (servicehus). För 10 år sedan var antalet lägenheter i seniorbostäder cirka 10–12 000. Enligt en kartläggning 2012 av Boverket planerar kommunerna ytterligare 4 800 lägenheter under 2012 och 2013, merparten genom nybyggnation, men även genom fortsatt omvandling av servicehus till seniorboende. En snabb ökning, men ändå en marginell del av bostadsbeståndet för äldre, cirka två procent av äldrehushållen bor i seniorboende. Under 2000-talet har äldre, omoderna servicehus och vård- och omsorgsboenden avvecklats i snabbare takt än det tillkommit nya. Det har inneburit att färre bor i särskilt boende, vilket väckt oro för att äldre med behov av ett tryggt boende inte får det. Även med mer tillgängliga bostäder, utbyggd hemtjänst och hemsjukvård dygnet runt så kan otryggheten bli en plågsam realitet. En närliggande tanke kan då vara att bygga speciella trygghetsbostäder. Något regeringen sedan 2010 stödjer med investeringsbidrag.

Begreppet trygghetsbostad introducerades 2008 av Äldreboendelegationen. Det behövs en boendeform, menade delegationen, mellan ordinärt och särskilt boende för äldre personer som känner sig otrygga, oroliga och/ eller isolerade i det ordinära boendet – ett boende med god tillgänglighet och som erbjuder möjligheter till gemenskap och vissa personalinsatser som en tillgång för alla boende. I skls kartläggning 2011 uppgav kommunerna att de hade cirka 3 350 bostäder som uppfyllde kraven för investeringsstöd för trygghetsbostäder. Enligt Boverkets kartläggning 2012 hade 117 kommuner planer på att bygga totalt drygt 4 000 trygghetsbostäder. Nyproduktion står för 54 procent, omvandling av bostäder i särskilda boendeformer för äldre står för cirka 30 procent och resterande knappt 20 procent förväntas tillkomma genom ombyggnad.

Det finns ännu ingen kunskap om trygghetsbostäderna faktiskt ger en ökad trygghet. Av Boverkets enkät 2012 framkommer stora skillnader mellan vad som erbjuds och inte erbjuds, mellan olika trygghetsboenden. Framför allt erbjuds måltider, samvaro och aktiviteter. Tillgången till personal varierar från 1–2 timmar upp till 5 eller fler timmar per dag. Personalen stödjer de boende i aktiviteter som anordnas i gemensamhetslokalen. Det förekommer också att man erbjuder praktisk hjälp i hemmet. Andra former av stöd som förekommer är hjälp med myndighetskontakter och att personalen utgör ett socialt stöd.

Det är inte givet att det kloka valet är att vara ”proaktiv” och tidigt flytta till ett funktionellt boende. Det kan vara minst lika klokt att bo kvar trots att boendet innebär mer jobb, till exempel en trädgård att sköta. Det ger naturliga tillfällen till motion och ett innehåll i vardagen. Detta givet att det finns ett utbud av olika slag av trygga boendeformer den dagen man faktiskt behöver det. Det ställer krav på kommunerna att i sin planering leva upp till det socialtjänstlagen föreskriver, ”att verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra”.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 31 maj 2013 - 11:22 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2013 • Hem – ljuva hem »

 

 

»Det är inte givet att det kloka valet är att vara ”proaktiv” och tidigt flytta till ett funktionellt boende. Det kan vara minst lika klokt att bo kvar trots att boendet innebär mer jobb, till exempel en trädgård att sköta.«

Loading   Sökning pågår