Det är bara att finnas till

Av Inger Raune, journalist
Nyckelord: Sjukvård, Organisation och lagstiftning


Personen som är inskriven i hemsjukvården och distriktssköterskan
ska veta att jag finns där och är tillgänglig. Det säger distriktsläkaren Jesper Poucette som arbetar i den kommunala hemsjukvården i Lidköping. Han beskriver hur samverkan kan fungera.

Vi har lång tradition av god samverkan mellan primärvården och Lidköpings kommun, som satsar på att utveckla sin hälso- och sjukvård. Det säger Jesper Poucette, distriktsläkare i Lidköping. Här finns till exempel en god hemrehabilitering med professionell bemanning för att stötta och handleda hemtjänsten. Målet för hemrehabteamet är att hjälpa den äldre personen att träna sina förmågor så att han eller hon kanske inte behöver hemsjukvård eller hemtjänst.
– Nu håller det samarbetet på att avvecklas eftersom det ska bli ett vårdvalsrehab, så just nu står allt still, säger han.
– Men det löser sig – vi får backa tillbaka och börja om från början. Det är bara att sitta i båten och inte bli stressad.

Lidköping kommun tog över hemsjukvården i samband med Ädelreformen 1992. Jesper Poucette anser att läkarna inte har tagit sitt ansvar fullt ut, det vill säga att arbeta både i den region- eller landstingsorganiserade primärvården och den kommunala vården.
– Vi har inte tagit vårt ansvar som bland annat innebär att samarbeta med sjuksköterskorna i äldreomsorgen, säger han. I och med det har vi tappat en stor del av äldrevården. Vi är konsulter på äldreboenden, på korttidsenheterna men vi tar inte behandlingsgreppet eller är med och diskuterar medicinska rutiner. Det är medicinskt ansvarig sjuksköterska som har hand om det.
Sedan några år arbetar han inom kommunens hemsjukvård. Han är delvis tjänstledig från två av primärvårdens vårdcentraler – även om han arbetar på deras uppdrag och får lön därifrån.
– Jag såg behovet av läkarkompetensen i hemsjukvården och tyckte att jag skulle göra mer nytta där ute än på mottagningen.

Han presenterade idén för sina chefer och sa att så här skulle han vilja göra. Det tog lite tid av lobbyverksamhet men för två och ett halvt år sedan tog primärvården och kommunen beslut om läkarmedverkan i hemsjukvården. Han arbetar halvtid där, resten av tiden delar han mellan primärvårdens dagrehabilitering och som konsultläkare vid kommunens korttidsenheter.
– Egentligen arbetar jag med samma människor hela arbetstiden, det vill säga jag arbetar med äldrevård och tycker om att göra det!
De personer Jesper Poucette träffar är inskrivna i hemsjukvården. Det rör sig om cirka 260 personer, av totalt 6-700 inskrivna i hemsjukvården i ordinärt boende. Dessa personer, som han kallar de näst mest sjuka äldre, kan inte söka sjukvård självständigt och de har behov av att han och distriktssköterskan arbetar tillsammans i hemmet för att lösa det medicinska omhändertagandet. Det finns ingen geriatrisk klinik i Skaraborg, den avvecklades någon gång under 1990-talet. Däremot finns en geriatriker anställd som kommer från Örebro. Hon ingår i närsjukvårdsteamet som är organiserat inom Västragötalandsregionens specialistsjukvård. De har hand om de allra mest sjuka äldre som är omkring 20 personer.
– Har jag en person som blir instabil i sin mångsjuklighet, ber jag närsjukvården att ta hand om honom eller henne under en tid. Sedan får jag tillbaka personen som då är mer stabil. Och personen har aldrig lämnat hemmet.
Hemsjukvårdens distriktssköterska är med hela tiden.
– Är man inskriven i hemsjukvården så är man, oavsett om man behöver specialistsjukvård under en tid som här företräds av närsjukvårdsteamet.
– Teamet är egentligen vår geriatriska klinik även om den är virtuell. Geriatrikern har även några platser att tillgå både på sjukhuset och inom den kommunala korttidsvården. Närsjukvården är min specialistnivå, jag använder dem som rådgivare och så utför jag behandling utifrån de råd jag får.

Han säger att de arbetar nära varandra och behöver inte bevaka några revir. De prioriterar samverkan, vilket är grundat inte bara på tjänstemannanivå eller i personalgrupperna utan även ut i den politiska organisationen.
– Det inger också en känsla av att vi får lov att samverka. Så som det faktiskt står i hälso- och sjukvårdslagen att man ska göra! Att man ska hjälpa till att klippa gräset lite grann även på andra sidan. Det är inte svårare än så.
Ytterligare en verksamhet som har tillkommit är ett palliativt team för cancersjuka – som vårdas i hemmet.
– Allting ska ju skötas i hemmet i dag, säger Jesper Poucette. Och mycket kan skötas hemma, men inte allting.
– Ibland finns andra anledningar än de medicinska att människor behöver vara på ett äldreboende. Det kan handla om personens känsla av trygghet och kontroll i närheten till vården och omsorgen på ett sjukhem. Inte bara att vården ska känna trygghet och kontroll utan att individen faktiskt gör det. De näst mest sjuka har många olika problem och det är flera saker som måste samverka. Brister någonting brister allt, säger han.
– Här finns en otrygg situation där kommunen, primärvården och sjukhusvården behöver samverka.

Han gör mellan två och fyra hembesök om dagen, tillsammans med distriktssköterskan. För varje ny person som skrivs in görs en ordentlig genomgång. Då finns flera professioner med; kommunens rehabilitering, kontaktperson i hemtjänsten, ibland även biståndshandläggaren. Detta för att få ett helhetsgrepp. Han berättar att han skriver journal för var och en av de två vårdcentralerna hans patienter är listade hos. Han för ingen separat journal utan all information finns på respektive vårdcentral, vilket gör att är han inte tillgänglig kan till exempel läkaren på vårdcentralen gå in för att se vad som hänt och vilken planering Jesper Poucette har tänkt sig.
Samtidigt påpekar han att datasystemen inte är gjorda för samverkan, vilket resulterar i att han öppnar och läser sammanlagt fem journaler varje dag, däribland distriktssköterskornas, och cirka 10 olika inkorgar med mail. En fråga uppkommer; fungerar samverkan beroende av att Lidköping inte är en storstad med ett jättelandsting? Nej det tror han inte alls.
– Att det inte fungerar på fler ställen handlar om bristande vilja, tror han. Om man fokuserar på att vakta sin gräns och vakta för att inte få för mycket att göra, då faller den här känslan av att man kan och får samverka. Det är en brist på alla nivåer, inklusive den politiska. Man vaktar och fokuserar på gränsen istället för att fokusera på kärnuppdraget att ta hand om den enskilda sjuka människan.

Han återkommer till att han tror att han får samarbeta. Han beskriver att Lidköping har ett krångligt vårdvalsystem som är ganska låst. Men trots det fungerar samarbetet.
– Mina chefer på vårdcentralen har prioriterat läkartid för de näst mest sjuka äldre. Jag har en dryg halvtid för cirka 260 personer – det är en stark och medveten prioritering av den här gruppen från politiker och chefer, samt en tro att man får samarbeta.
– Men visst, arbetar man i en större stad med många vårdcentraler går det inte att som jag läsa varje journal varje dag, utan då får den läkaren skriva sin egen som övriga involverade har tillgång till, säger han och upprepar att det handlar om att vilja.
Det här sättet att arbeta har han tänkt sig ska sprida sig över landet! Det gäller att tänka att det är bara att finnas till!
– Jag ser på mig själv som att jag finns till för organisationen. För min del gäller det att finnas till med ett medicinskt beslut där det ska fattas. Som stöd för individen hemma och för distriktssköterskan som utför arbetet där. Jag finns hela tiden där i bakgrunden.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 31 maj 2013 - 11:22 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2013 • Hem – ljuva hem »


»…man ska hjälpa till att klippa gräset lite grann även på andra sidan. Det är inte svårare än så.«

INTERVJUAD: Jesper Poucette är distriktsläkare i Lidköping och arbetar inom den kommunala hemsjukvården.

Loading   Sökning pågår