Olika förutsättningar i glesbygd

Av Inger Raune, journalist
Nyckelord: Omvårdnad, Sjukvård, Äldreboende


– Att bo i skogen med vedhuggning och snöskottning, dessutom långt för både hemsjukvård och hemtjänst, då går det till slut inte att klara sig hemma.
Det säger professor Yngve Gustafson i Umeå.

Tillgången och möjligheten till vård- och omsorgsboende i Västerbotten varierar från kommun till kommun och utifrån helt olika förutsättningar. Det säger professor och överläkare Yngve Gustafson vid Umeå universitet. Han har genom åren gjort otaliga besök hos äldre personer som bor ensamma i småbyar där det i stort sett inte finns någon befolkning kvar. Ofta är husen halvmoderna med vedeldning. Många gånger behöver dessa människor flytta till ett bekvämare boende, till exempel någon form av lägenhet.
– Att bo i skogen med vedhuggning och snöskottning, dessutom kanske fem mil för hemtjänsten, då går det till slut inte att klara sig hemma. Han säger att i de små lokalorterna som Dorotea, Vilhelmina, Storuman kan det finnas möjlighet att flytta in på ett boende, medan det är svårt att få en plats i Umeå. Här är det endast personer med stora vårdbehov, framför allt de med demenssjukdom, som får flytta in.

På de mindre orterna finns det egentligen inte något mellanalternativ som till exempel handikappanpassade lägenheter eller seniorboende, även om det kan finnas några få pensionärslägenheter. De flesta platser på vård- och omsorgsboende är för personer med demenssjukdom, men det finns några även för somatiskt sjuka. Yngve Gustafson tar ett boende som han nyligen besökt som exempel.
– Jag skulle tro att en fjärdedel av de äldre som bor där, skulle inte behöva den formen av vård- och omsorgsboende om det fanns alternativ. De har bott i småbyar i Lycksele kommun men klarar inte av det livet längre men det finns inget mellanalternativ.
Yngve Gustafson med kolleger har gjort ett antal studier som visar hur äldre har det där de bor. Bland annat tyder resultaten på att personer som flyttar in på äldreboende upplever mer ensamhet än de som bor kvar hemma.
– Om man jämför med dem som aktivt kan ta sig ut och själva kan ta initiativ till social kontakt, är upplevelsen av ensamhet större hos dem som inte kan ta sig ut utan endast väntar på att någon ska komma.

Han tycker sig se att detta gäller även människor med hemsjukvård.
– I glesbygd är det inte hemsjukvård på lika villkor. Här är det en otryggare situation. Man måste se till vilka personens förutsättningar är och anpassa sig efter det, vilket måste inkludera var och hur personen bor. Det är inte rimligt att lägga fyra timmar på transportkostnader för att avstånden är sådana.
I Västerbotten kommunaliseras hemsjukvården första september i år. Yngve Gustafson har dock redan varit med om övergången på andra ställen. Då upplevde han att det uppstod en hel del problem som rörde det praktiska samarbetet till exempel med respektive persons vårdcentral. Det mesta löste sig med tiden, säger han. Men för de här mest sjuka patienterna, som det rör sig om i hemsjukvården, anser han att det nog var bättre när den låg inom landstinget.
– I kommunens regi blir det ofta glapp mellan de olika huvudmännen, vilket inte minst kan visa sig genom bristen på läkarkompetens inom hemsjukvården.
– Gränsdragningen mellan huvudmännen är också en fråga om kostnaderna; vem ska stå för blöjorna, droppet och så vidare. Det finns många tråkiga exempel där äldre människor hamnar emellan när kostnader skyfflas mellan kommunerna och landstinget.

Han beskriver att situationen för de äldre som har hemsjukvård kan innebära rena vanvården.
– Många gamla människor är undernärda och har långa nattfastor. Det är lätt att vanvårda en gammal, ensam isolerad människa som kanske har kognitiv svikt, är deprimerad och som inte kan ställa några krav. Det inträffar genom att besöken blir få och att dessa äldre blir lämnade ensamma en stor del av dygnet. Nattfastan hänger samman med geografiska avstånd och personalens arbetstider, säger han.
– Det är ofta långa transporter här i glesbygden och då finns ingen möjlighet att besöka de äldre så ofta som det kanske skulle behövas.

Han jämför med hur det har sett ut på äldreboenden. För snart sex år sedan kartlade han och hans kolleger alla äldreboenden i Västerbotten och fann nattfastor som var upp till 17 ½ timmar! Genomsnittet var 14 ½ timmar. Han säger att de har nya siffror som inte är sammanställda än. Men på ett äldreboende han nyligen besökt är genomsnittet 13 timmars nattfasta men för flera som bor där är det upp till 16 timmar. Då vet vi att de svälter ihjäl, säger han.
Trots att de senaste resultaten inte är analyserade tycker han sig se att problemen är ännu större för dem med hemsjukvård. Yngve Gustafson återkommer till att det är lättare att vanvårda människor som bor ensamma än någon som bor i ett socialt sammanhang som till exempel ett äldreboende. Där finns en annan social kontroll och mindre risk för övergrepp och vanvård, säger han.

Övergrepp är något han har stött på dels bland deltagare i olika studier, dels under de 35 år som han har varit konsultläkare i kommunal äldrevård.
– Det är många gamla som mår dåligt på grund av övergrepp och utsatthet. De här problemen är inte ovanliga och mörkertalet är stort. Visst har det hänt att någon i personalen på ett äldreboende har stulit, men man är betydligt mer utsatt om man bor ensam hemma.
Han säger att det inte går att sörja de gamla ovärdiga ålderdomshemmen, men däremot borde dessa platser ha ersatts med vårdboenden med god kvalitet.
– Jag önskar att även gamla människor skulle kunna få bestämma var de vill bo. Att man inte ska kunna få bestämma var och hur man vill bo de sista levnadsåren är inte värdigt ett modernt samhälle.
Han är inte alls övertygad om att det skulle innebära några större skillnader i kostnader om man organiserade det på ett mer flexibelt sätt där seniorboende, vård- och omsorgsboende och demensboende kunde samorganiseras.

Själv har Yngve Gustafson redan börjat planera för ålderdomen, huset är under ombyggnad till ett generationsboende.
– Om det skulle bli aktuellt med ett vård- och omsorgsboende skulle jag med glädje bo i 20 procent av dem som finns här i Västerbotten, 20 procent skulle jag inte önska min värsta fiende och resten skulle möjligen kunna gå an.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 31 maj 2013 - 11:22 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2013 • Hem – ljuva hem »


 
INTERVJUAD: Yngve Gustafson är professor och överläkare vid Umeå universitet. Han är både forskare och praktiker. Yngve Gustafson och hans team medverkar i en helt ny serie om svensk äldrevård och omsorg. Den kommer i SVT efter sommaren.

Rehabilitering i hemmet
Hemrehabilitering är i dag inte någon ifrågasatt rehabiliteringsform. För sköra äldre kan det vara den enda relevanta. Hemmet är för den gruppen ofta den bästa träningsarenan. Här är det inte adekvat att skilja mellan rehabiliterande insatser och uppehållande. Inte heller att tänka i termer av tidsbegränsade insatser. Huvudmannaskap och organisation måste ta hänsyn till och utgå från detta. Hemrehabilitering får inte vara ett stuprör för sig, som kommer in vid enstaka tillfällen, utan finnas nära, vara en självklar del i arbetslaget som ger den äldre vård och omsorg. Vårdbiträdet har en viktig roll att stödja den äldre i de vardagssysslor han/hon kan klara själv. Vardagsträningen är viktig för att den äldre så länge som möjligt ska kunna behålla sina förmågor. Vårdbiträdet ska också ge hjälpen så att det inte innebär några risker, varken för den äldre eller för vårdbiträdet självt – till exempel vid lyft. Därför behövs närhet till arbetsterapeut och sjukgymnast för handledning. Vårdbiträde med rätt kunskap är också rehabiliteringens ögon och ser när det behövs funktionshöjande insatser. Ett rehabiliterande förhållningssätt behöver prägla alla insatser, såväl biståndsbedömning, omsorg som hemsjukvård. I hälso- och sjukvårdsansvaret ingår att erbjuda rehabilitering. När kommunerna övertar ansvaret för hemsjukvård i ordinärt boende, övertar de därmed även ansvar för att kunna erbjuda rehabilitering i hemmet. Med en huvudman för hemtjänst, distriktssköterskor och rehabiliteringspersonal ges förutsättningar för att forma verksamheter som samverkar på ett sätt som det finns goda exempel på.
Källa: PM om hemrehabilitering, av Sven Erik Wånell, Stiftelsen Äldrecentrum. Se www.aldrecentrum.se under Publicerat.

År 2013 överförs ansvaret för hemsjukvården från landstinget till kommunerna i Blekinge, Jönköping, Västmanland, Gävleborg, Dalarna, Västerbotten och Norrbottens län. I Östergötland och Västernorrland sker växlingen 2014 och i Stockholms län är planen att kommunalisera hemsjukvården från och med år 2015. Därmed har samtliga kommuner ansvaret för hemsjukvård också i ordinärt boende, en process som startade i och med Ädelreformen 1992.
Källa: Sveriges kommuner och landsting (SKL).

Loading   Sökning pågår