Hundraåring, hur har du det?

av Jonas Nilsson, journalist


Trots att antalet svenskar över hundra år ständigt ökar vet vi ganska lite om de villkor som präglar livet vid så hög ålder. En del svar kommer dock i Swedish centenarian survey, SCS, där en tredjedel av Sveriges hundraåringar har intervjuats. Just nu pågår analysarbetet under ledning av professor Marti Parker vid Aging Research Center (ARC). 
 

Antalet personer i Sverige som blivit hundra år eller mer ökar i snabb takt. Mellan 1968–2011 skedde en ökning från 105 till 1 770 personer enligt siffror från Statistiska centralbyrån, SCB. SCB beräknar också att 11 procent av flickorna och 6 procent av pojkarna som föds i år kommer att bli 100 år eller äldre. Andra forskare har beräknat att om medellivslängden fortsätter att öka i samma takt som de senaste 160 åren, så kommer ungefär hälften av de barn som föddes i början på 2000-talet i Sverige, såväl som i ett antal andra länder, att bli hundra år eller äldre. Men trots att de över 90 år är den åldersgrupp som växer snabbast är det också den åldersgrupp vi vet minst om. I Sverige liksom i de flesta länder saknas nationellt representativa studier av hälsa och levnadsförhållanden bland personer i extremt hög ålder. De rikstäckande befolkningsstudierna inkluderar få personer som är 90 år eller äldre, delvis som en följd av att de i dag utgör en relativt liten del av befolkningen, men också på grund av att de tenderar att vara överrepresenterade i bortfallet. Dessutom har många studier exkluderat individer som inte bor hemma eller som inte kan delta aktivt på grund av funktionsnedsättningar. De studier som gjorts med fokus just på personer i extremt hög ålder bygger på regionala urval. Det finns dock betydande geografiska skillnader i socioekonomiska förhållanden och livslängd i Sverige – andelen av befolkningen som är 100+ är exempelvis dubbelt så stor i Kalmar som i Norrbottens län.

Den nu aktuella Swedish centenarian survey, SCS, bygger på intervjuer med 274 personer som under hösten 2012 och våren 2013 hade fyllt eller skulle fylla hundra år. Antalet personer i undersökningen motsvarar ungefär en tredjedel av dagens hundraåringar. De intervjuade är spridda över hela landet och bortfallet har kunnat begränsas till 14 procent, eftersom man intervjuade anhöriga och vårdgivare i de fall hundraåringarna själva inte kunde svara på frågor.

– Det är viktigt att förstå den stora spridningen bland de äldre – hela spektrumet från mycket pigga till mycket sjuka, säger professor Marti Parker som leder SCS-projektet.

Hon berättar inkännande om både en person i undersökningen som låg för döden men där en anhörig kunde intervjuas, och en person som bodde ensam i hus med trädgård och som e-postade intervjuaren efteråt för att tacka för den trevliga stunden tillsammans. Intervjuerna handlade om hälsa, funktionsförmåga, bostads- och sociala förhållanden, relationer samt vård och omsorg. Utöver frågorna genomfördes också tester av minnesförmåga, lungfunktion och muskelstyrka. Dessutom togs salivprov för genetiska analyser.

– Jag tror att vi med våra data ska kunna ge ganska bra bild av hur det är för hela åldersgruppen, säger Marti Parker.  

En gerontologisk tumregel säger att den största konsumtionen av vård och omsorg sker under perioden 6 månader – 2 år före döden. Åldersgruppen 90+ utgjorde 2011 ungefär en procent av befolkningen, men den konsumerade drygt en fjärdedel av all kommunal äldrevård och omsorg.

– Sannolikheten att vara i perioden innan döden ökar med åldern, så det är inte förvånande, det ska vara så. Men det betonar att vi borde veta mer om dem: deras levnadsförhållanden, hälsa och konsumtionsmönster av vård och omsorg, säger Marti Parker.  En sak som följer med stigande ålder är också att tillgången till informell omsorg minskar. Färre mycket gamla är gifta och kan få hjälp av maka eller make. Det är dessutom så att de vuxna barnen är äldre, med begränsad förmåga att kunna hjälpa föräldrarna.  

SCS-projektet kommer inte att kunna ge svaret på varför hundraåringarna kunnat bli så gamla. Marti Parker säger dock att det finns en generell missuppfattning om vad som krävs för att bli 100 år:

– Gener är viktigt, men bara halva sanningen. Det gäller att först nå 60 och sedan 80 år. Då är det viktigare med beteende och levnadsförhållanden, därefter kommer genetiken in. 

Hon berättar om en indelning av hundraåringar som gjorts i tre olika kategorier i en tidigare studie. ”Survivors” var de som diagnostiserats med minst en av tio allvarliga sjukdomar före 80-års ålder, ”delayers” som var de som insjuknat i någon av sjukdomarna efter 80-års åldern,”escapers” var de som inte hade, eller hade haft, någon av sjukdomarna då de fyllde 100 år. På basis av retrospektiva uppgifter om sjuklighet före och efter 80-års åldern kommer SCS-projektet att kunna göra liknande analyser. Indelningen satte bland annat ljus på könsskillnaderna: medan en tredjedel av männen klassificerades som ”escapers” var motsvarande andel för kvinnorna knappt hälften så stor.

– Kvinnor är sjukare men segare, säger Marti Parker.  

Förutom mellan könen kommer jämförelser också att kunna göras med dem som kanske är på väg att bli hundra år, genom att frågorna i SCS-undersökningen sammanfaller med dem i SWEOLD-projektet (Swedish panel study of living conditions of the oldest old) för personer 76 år och äldre, samt Levnadsnivåundersökningen (LNU) som drivs av Stockholms universitet och täcker befolkningen ner till 18 år. Dessutom ingår SCS i ett internationellt projekt med syfte att jämföra hälsa och levnadsförhållanden bland hundraåringar i fem olika länder. 5-country oldest old project (5-COOP) inkluderar Sverige, Danmark, Frankrike, Schweiz och Japan. Projektet är initierat av den franske gerontologen och demografen Jean-Marie Robine. De deltagande länderna är utvalda på basis av att de både har goda befolkningsdata och forskningsteam som arbetar med frågorna. Det man redan vet är att det finns skillnader i ”mortalitetstryck” mellan länderna, till exempel har den som är femtio år i Sverige dubbelt så hög sannolikhet att bli 80 år jämfört med i Japan, men för 80-åringen i Japan är sannolikheten att bli 100 år dubbelt den i Sverige. Möjliga svar på varför det är så dröjer dock till 2014, då de övriga deltagande länderna är klara med sina undersökningar. 

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 20 september 2013 - 12:08 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 3/2013 • Gammal är äldst »

 
 

Intervjuad:
Marti Parker är professor i socialgerontologi, verksam vid Aging Research Center (ARC).

 

Loading   Sökning pågår