LEDARE: ...uti hundrade år

av Inger Raune, chefredaktör


Tänk att leva i 100 år.
Det är många år och mycket hinner hända. Så sa 102-åriga Sigrid när jag träffade henne på försommaren. Över 100 år! Det tänker jag på när jag hör mina kolleger beskriva sina 50-årskriser... De har kanske dubbelt så lång tid kvar att leva. Att bli 100 år är ju inte ovanligt i dag.

Vi åldras olika både till det yttre och till det inre. En forskare illustrerar det med en middagsbjudning. Den ena familjen har med en 3-åring och man vet något så när hur en sådan liten människa kan vara. Den andra familjen har med sig sin 90+ släkting. Där har man absolut inte en aning om hur han eller hon kommer att vara. Det kan skilja många biologiska år mellan den ena nittioåringen och en annan.

"Varje gång jag tittar mig i spegeln undrar jag hur den där gamla kärringen kom in hit." Det var min pappas farmor som sa så. Hon var 100 år sånär som på ett par månader när hon dog 1965. Hon var gammal, riktigt gammal. Fast jag tror inte att hon kände sig så och hon var fortsatt fåfäng. Åtminstone fram tills hon var 95 gick hon runt i Stockholm, visserligen med käpp men den hade hon nog mer för att den passade henne än för att hon behövde den. Hon var klar i huvudet, bodde ensam, klarade sig själv och hade ett förvånansvärt stort umgänge.

Vad menar vi med gammal? När jag var tonåring tyckte jag att mina 40-åriga föräldrar var gamla, sedan händer det där märkliga att strecket för gammal flyttas fram i takt med att jag själv åldras.

Lite nu och då ser jag uttalanden som låter ungefär: "Ett långt liv vill jag gärna ha men gammal vill jag inte bli." Det låter ju rätt rolig. Tyckte jag första gången. Men jag funderar över vad det är som ligger i ordet gammal? I dag är det snudd på synonymt med skröplig, glömsk och totalt beroende av hjälp. I text ser man ordet allt mer sällan, i stället används "äldre" – eller "äldre-äldre" som det här numret handlar om. Generellt verkar "gammal" ha blivit ett negativt begrepp. Märkligt och synd! Personligen tycker jag mycket om ordet gammal, det är ett vackert ord och jag tänker fortsätta att använda det.

Hur är det då att bli så där riktigt gammal. Är det överhuvudtaget något att sträva efter? Är det något vi kan påverka? Frågorna har återkommit i dessa spalter – och kommer att återkomma även framöver! Det är som någon skriver här, åldrandet är något som har upptagit oss i alla tider. Det är bara svaren som kan variera.

Det jobbigaste med att bli gammal är nog att förlora sina förmågor. Inte bara kroppens förfall utan framför allt dess tillkortakommanden. När min mor de sista somrarna gick med rollator på landstället, tittade hon ofta längtansfullt ut på klipporna och mindes hur hon sprang där – i träskor! Hon kunde riktigt känna hur det var. Kroppen mindes varje steg.

Vi blir allt äldre och 100-åringarna ökar i antal. Däremot är det långt ifrån alla förunnat att leva ett långt liv som frisk. Den skröpliga tiden verkar hinna ikapp oss, samtidigt som det ser ut som om vi klarar oss längre med våra krämpor utan mycket mer hjälp än en rollator. (Och kanske även blir nödda och tvungna därtill – men det tar vi en annan gång.)

Fler och fler studier visar att ett aktivt liv upp i åren – både med motion och socialt nätverk – håller till exempel demensen borta. Det kan vara svårare än det låter. För många innebär det en förändrad livsstil, vilket är svårt att få till. Frågan är om de som inte är aktiva får skylla sig själva när de sedan drabbas av sjukdom? Nej, säger forskarna, så får det inte bli. Samhället måste se till att det finns möjligheter att kunna leva ett aktivt hälsosamt liv. Det måste innebära förebyggande satsningar i hela vårdsystemet. Något som kräver mer än ytterligare kunskap och utbildning – då behövs rena pengar, öronmärkta sådana.

Hur som helst, jag vill gärna leva länge. Och jag vill bli gammal – om jag får fortsätta vara den jag är utan något större beroende av hjälp från någon annan. Så – ja må vi leva i hundrade år!

Apropå 100! Nästa nummer av Äldre i Centrum är det 100:e sedan starten 1987!

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 20 september 2013 - 11:02 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 3/2013 • Gammal är äldst »

Inger Raune, chefredaktör

Inger Raune, chefredaktör

»Ett långt liv vill jag gärna ha, men jag vill inte bli gammal.«

Loading   Sökning pågår