Nya fynd om riskfaktorer för demens hos de allra äldsta

av Karin Wallin, läkare, doktorand vid Karolinska Institutet, Aging Research Center (ARC)


Ett högre antal sociala interaktioner, uppmätta som antal besök till deltagaren och av deltagaren utförda besök, ger en minskad risk för demens. Det skriver läkaren och doktoranden Karin Wallin om nya resultat från Umeå. Dessa resultat tyder på att psykosociala faktorer har betydelse även hos de allra äldsta.

I Sverige lever cirka 160 000 personer med en demenssjukdom. Den vanligaste typen av demens är Alzheimers sjukdom som utgör ca 50–70 procent. Andra vanliga demensformer är vaskulär demens eller så kallad blodkärlsdemens, blandformer mellan Alzheimer och vaskulär demens (en vanlig form hos de allra äldsta), Lewy body-demens och Parkinsondemens. En demenssjukdom medför en nedsättning i minne och andra intellektuella funktioner, men också funktioner som hör samman med dagliga aktiviteter. Demenssjukdom blir vanligare med stigande ålder: Från cirka 1 procent hos personer under 65 års ålder, till cirka 20 procent hos dem i 80-årsåldern. Drygt var tredje 90-åring och nära hälften av 100-åringarna drabbas. Utveckling av demens kan ske med en lång asymptomatisk fas, där personen inte uppvisar några kliniska symptom. Detta gäller framför allt Altzheimers sjukdom. Därför är det av vikt att kunna följa personer under lång tid i studier som genomförs; för att kunna utröna vilka personer som kommer att drabbas av demens, samt vilka faktorer som kan sägas vara en faktor av betydelse för insjuknandet och inte en faktor som beror på sjukdomen.

Sedan dryga decenniet vet forskare mer om livsstilsfaktorer som medför en ökad respektive minskad risk för demens från medelåldern (snittålder drygt 50 år) till senare i livet (snittålder cirka 75 år). Bland annat i Sverige och Finland finns studier med en uppföljningstid på ca 10–30 år vilket utgör bra förutsättningar för att kunna utvärdera risk- och skyddande faktorer. Många av dessa faktorer är kopplade till hjärt- och kärlsjukdomar, men också till social, mental och fysisk aktivitet. Exempelvis högt blodtryck, kolesterol, fetma och diabetes i medelåldern har påvisats vara riskfaktorer för demens senare i livet, medan fysisk aktivitet (på ”lagom” nivå), mental aktivitet (exempelvis korsord och läsning) och social aktivitet (bland annat föreningsliv) har enskilt och tillsammans påvisats vara av godo. Det är viktigt att uppmärksamma att dessa faktorer är undersökta på gruppnivå. På individnivå finns inga garantier för att en individ kan skydda sig mot demens även om hänsyn tas till risk och skyddande faktorer. Ärftlighet spelar en viss roll, och det finns säkert faktorer som vi inte vet något om. Dock ska vi komma ihåg att ökad kunskap om risk- och skyddande faktorer har medfört en mer positiv bild om möjligheterna att minska risken för demens. Befolkningen i världen blir allt äldre. De allra äldsta, 80–85-åringar och däröver, är den grupp i befolkningen som växer snabbast. Vi vet också att hög ålder är en viktig riskfaktor för demens och risken ökar snabbt med stigande ålder. Uppskattningar finns att över 70 procent av personer med demens är över 75 år. För de allra äldsta är inte lika mycket känt rörande faktorer kopplade till ökad respektive minskad risk för demens. Detta delvis därför att studier med längre uppföljningstid är svårt att genomföra i denna grupp. Intressant är att av det som är känt finns tecken på att mönstret av risk- och skyddande faktorer till delar kan vara något annorlunda än det som finns studerat hos de yngre äldre.

Umeå85+/GERDA-studien är en studie som bedrivs av Umeå universitet. Huvudsyftet med studien är att undersöka både det goda åldrandet och hotet mot detta. Studien initierades 2000 för Umeå och 2002 för kommunerna Vilhelmina, Malå, Sorsele, Dorotea och Storuman (samt fem år senare även fyra kommuner i Finland, men den gruppen är inte aktuell för studien som refereras i denna artikel). Möjliga deltagare i studien är varannan 85, varje 90 och 95+-åring som innehar aktuell ålder under åren för undersökningen. De potentiella deltagarna kontaktas av studiepersonal och väljer om de ska delta eller inte. Som deltagare kan man också när som helst avbryta studien. Deltagarna får sedan ett hembesök där sjukvårdsutbildad studiepersonal genomför en intervju med frågor om liv, livsstil och hälsa samt en rad olika testningar och skattningsskalor. För samtliga deltagare granskades medicinska journaler från primärvård och sjukhus samt i förekommande fall dödsorsaksintyg från Socialstyrelsen. I vissa fall kontaktas också anhöriga.

Syftet för den studie som nu publicerats i tidskriften International psychogeriatrics var att undersöka riskfaktorer och skyddande faktorer för demens hos de allra äldsta 85+. Förekomsten av demens vid första undersökningstillfället var 28 procent, som förväntat med ökad förekomst med ökande ålder. Endast 12 procent av personer med en demenssjukdom överlevde till andra undersökningstillfället fem år senare. Av personer utan demens vid första tillfället utvecklade 33 procent demens under fem års uppföljning. Efter att ha granskat materialet och testat resultaten i olika statistiska modeller var det framför allt två faktorer som stack ut som signifikant säkerställda. För det första, en diagnos av depression vid första undersökningen medförde en ökad risk för demens inom fem års uppföljning. För det andra medförde ett högre antal sociala interaktioner, uppmätta som antal besök till deltagaren och av deltagaren utförda besök, en minskad risk för demens under uppföljningstiden. Dessa resultat tyder på att psykosociala faktorer har betydelse även hos de allra äldsta. Vid sidan av dessa var även kognitiv funktion vid första undersökningstillfället samt uppföljningstid associerade till demens, vilket är föga förvånande. Vidare var det intressant att resultat som nästan förväntades, inte påvisade någon ökad risk. Exempelvis var det faktorer där det finns starkt stöd för ett samband med demens vid undersökning av personer från medelåldern och framåt, så som högt blodtryck, diabetes och fysisk aktivitet. Dock finns det andra studier som antyder att vaskulära riskfaktorer (speciellt högt blodtryck) kan vara relaterade med ökad risk även hos de allra äldsta. Det krävs fler studier och ytterligare analyser för att förklara betydelsen av hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar och effekten av olika behandlingar för risken för demens för denna åldersgrupp.

Det finns olika förklaringsmodeller till varför sociala, och andra aktiviteter, skulle kunna medföra en minskad risk för demens. En av dem är den så kallade Reservmodellen. Den innebär att ju mer en person använder hjärnan desto mer skada klarar hjärnan av innan tydliga kliniska symtom manifesteras. Detta då hjärnan kan bygga rikare kontakter mellan nervceller, så kallade neuronala nätverk. Det kan vara en förklaring till vad vi ser, då ett sätt att ”använda hjärnan” just är att utsätta den för sociala interaktioner. Depressionens koppling till demens är inte helt okomplicerad. Depression har enligt flera studier föreslagits vara en riskfaktor till demens. Den har även föreslagits vara ett första tecken till demens. Demens har föreslagits vara en riskfaktor för depression. Depression och demens kan även till stor del ha gemensamma riskfaktorer. Allt enligt olika studier. I studien från Umeå85+/gerdamaterialet är det svårt att yttra sig om dessa förhållanden. Oavsett förklaring påtalar fyndet, avseende depression, vikten av att vara vaksam på depression hos de allra äldsta då detta kan medföra upptäckt av demens i ett tidigt skede. Om demens upptäcks i ett tidigt skede kan förebyggande åtgärder och eventuella behandlingar sättas in.

Umeå85+/GERDA-studien är en av få studier som undersöker de allra äldsta och det är av stor vikt att fortsätta undersöka denna grupp. Det finns nu en 10-årsuppföljning insamlad samt även en ny femårsuppföljning. Detta ger möjlighet att studera både demens och depression i ett flera gånger större material.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 20 september 2013 - 13:26 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 3/2013 • Gammal är äldst »

 


»…fysisk aktivitet (på ”lagom” nivå), mental aktivitet (exempelvis korsord och läsning) och social aktivitet (bland annat föreningsliv) har enskilt och tillsammans påvisats vara av godo.« 

»…ju mer en person använder hjärnan desto mer skada klarar hjärnan av innan tydliga kliniska symtom manifesteras. Detta då hjärnan kan bygga rikare kontakter mellan nervceller« 

Referenser:

  • Risk factors for incident dementia in the very old. Wallin K et al. (2013). International Psychogeriatrics, 25, 1135-43.
  • Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Marcusson J et al. (2011). Liber.
  • The epidemiology of the dementias: an update. Qiu C et al (2007). Current Opinion in Psychiatry, 20, 380-38.
Loading   Sökning pågår