Risk för ensamhet

av Lena Dahlberg, universitetslektor vid Högskolan Dalarna och gästforskare vid Aging Research Center (ARC)
Nyckelord: Socialt arbete


Även om ensamhet inte är så utbredd bland äldre som de flesta tror, är det en viktig fråga, skriver forskaren Lena Dahlberg. Forskning visar att ensamhet ökar risken för såväl fysisk och psykisk ohälsa som dödlighet.

Allmänhetens bild av åldrandet är att det är förenat med ensamhet. I en studie som genomfördes för några år sedan instämde närmare 90 procent av den svenska befolkningen (16–85 år) i påståendet att ungefär hälften av alla ålderspensionärer ofta känner sig ensamma (Tornstam, 2007). Men detta är inte sant. Visserligen är ensamhet vanligare bland de allra äldsta (och även bland tonåringar) än bland personer i medelåldern, men bland de allra äldsta är det bara en av tio som ofta besväras av ensamhetskänslor. Att en större andel av de allra äldsta rapporterar ensamhet beror inte heller på åldern i sig, utan har att göra med förhållanden som en ökad ålder för med sig, inte minst förlusten av make/maka. Även om ensamhet inte är så utbredd bland äldre som de flesta tror, är det en viktig fråga. Ensamhet har stor betydelse för individers livskvalitet. Forskning har visat att ensamhet ökar risken för såväl fysisk och psykisk ohälsa som dödlighet.

För att kunna förebygga och minska ensamheten bland äldre är det angeläget att veta vilka förhållanden som ökar risken för ensamhet. Vid en första anblick tycks det vara en riskfaktor att vara kvinna, eftersom äldre kvinnor rapporterar ensamhet oftare än äldre män. Detta måste dock förstås ur kvinnornas och männens olika livssituation. Kvinnor lever i genomsnitt längre än män och löper större risk att förlora sin partner. Samtidigt har kvinnor sämre hälsa än män. Med tanke på att många äldre kvinnor är änkor så kan ohälsa och nedsatt funktionsförmåga få större konsekvenser för dem än för män, som oftare lever i en parrelation. Den högre rapporteringen av ensamhet bland kvinnor beror på sådana skillnader snarare än på kön i sig. Med tanke på hur livssituationen skiljer sig mellan äldre kvinnor och män är det förhållandevis lite forskning som har undersökt om även riskfaktorerna för ensamhet skiljer sig åt mellan könen. Vi har studerat detta inom ramen för SWEOLD, som är en nationell intervjustudie som startade 1992. I studien om ensamhet följde vi de personer som deltog åren 2004 och 2011. Det rörde sig om drygt 600 personer i åldern 75 år eller äldre (år 2004).

Studien visar att de faktorer som ökar risken för ensamhet delvis skiljer sig mellan kvinnor och män. För båda könen ökade risken för ensamhet om man nyligen hade blivit änka/änkling eller om man också rapporterade nedstämdhet/ depression. Att förlusten av en make eller maka kan leda till känslor av ensamhet är knappast förvånande.  Sambandet mellan depression och ensamhet har diskuterats utförligt i forskningen. Depression kan leda till ensamhet, men ensamhet kan också leda till depression. Utöver depression/ nedstämdhet och att vara nybliven änka/änkling, var nedsatt fysisk funktionsförmåga en riskfaktor för kvinnorna. För männen var istället minskade sociala kontakter en riskfaktor, medan högre utbildning var en resurs som minskade risken för ensamhet för männen. Tidig forskning om ensamhet betonade vikten av att man skiljer på social och emotionell ensamhet. Med social ensamhet avses avsaknaden av ett socialt nätverk, det vill säga band till människor i samhället exempelvis i form av vänner och bekanta som man känner samhörighet med, medan emotionell ensamhet handlar om en frånvaro av nära och intima relationer.

Kan det då vara så att riskfaktorerna för ensamhet skiljer sig åt beroende på om ensamheten är av social eller emotionell natur? I en studie som vi genomförde i England, Barnsley Social Exclusion in Old Age Study, tittade vi på vilka faktorer som hade samband med social respektive emotionell ensamhet. Studien baserades på intervjuer med drygt 1 200 personer i åldern 65 år eller äldre. Änkor och änklingar rapporterade oftare både social och emotionell ensamhet. Tidig forskning antog att förlusten av make/maka i första hand ledde till emotionell ensamhet, men senare studier har, liksom vår studie, visat att make/maka också är viktig för engagemanget i ett vidare socialt nätverk. Studien visade vidare att såväl social som emotionell ensamhet hade samband med lågt välbefinnande och låg självkänsla. Men det fanns också skillnader mellan social och emotionell ensamhet, och dessa skillnader speglar naturen hos de två dimensionerna av ensamhet. De personer som rapporterade social ensamhet hade nämligen mindre kontakt med familj och vänner och upplevde att de inte var integrerade i lokalsamhället, medan personer som rapporterade emotionell ensamhet oftare hade nedsatt funktionsförmåga och de fick inte informell omsorg, det vill säga omsorg från familjemedlemmar eller andra anhöriga.

Både SWEOLD och Barnsley Social Exclusion in Old Age Study bidrar med kunskap av betydelse för uppsökande verksamhet, förebyggande arbete och interventioner. Kunskap om hur de förhållanden som bidrar till ensamhet skiljer sig åt mellan kvinnor och män ökar möjligheten att identifiera och stödja personer som lider av ensamhet. Vid utvecklingen av insatser för att lindra ensamhet är det också viktigt att vara medveten om och ta hänsyn till om ensamheten i första hand är social eller emotionell. Medan personer som lider av social ensamhet skulle kunna finna stöd i träffpunkter, gruppaktiviteter och andra sociala verksamheter, så skulle personer som lider av emotionell ensamhet kunna vara mer hjälpta av någon form av känslomässigt stöd.  

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 20 september 2013 - 12:17 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 3/2013 • Gammal är äldst »

 

 

»Depression kan leda till ensamhet, men ensamhet kan också leda till depression.«

Referenser:  

  • Predictors of loneliness among older women and men in Sweden: A national longitudinal study.  Dahlberg, L., Andersson, L., McKee, K. J., & Lennartsson, C. (2013). Manuscript submitted for publication.
  • Correlates of social and emotional loneliness in older people: Evidence from an English community study. Dahlberg, L., & McKee, K. (2013). Manuscript submitted for publication.
  • Gender and marital-history differences in emotional and social loneliness among Dutch older adults. Dykstra, P. A., & Gierveld, J. D. (2004). Canadian Journal on Aging-Revue Canadienne Du Vieillissement, 23(2), 141–155. doi: 10.1353/ cja.2004.0018
  • Loneliness matters: A theoretical and empirical review of consequences and mechanisms. Hawkley, L. C., & Cacioppo, J. T. (2010). Annals of Behavioral Medicine, 40, 218–227. doi: 10.1007/s12160-010-9210-8
  • Loneliness and the health of older people. O’Luanaigh, C., & Lawlor, B. A. (2008). International Journal of Geriatric Psychiatry, 23(12), 1213-1221. doi: 10.1002/gps.2054
  • Sex differences in health in 1992 and 2002 among very old Swedes. Schön, P., & Parker, M. G. (2009). Journal of Population Ageing, 1(2), 107–123.
  • Stereotypes of Old People Persist: A Swedish Facts on Aging Quiz in a 23-year Comparative Perspective. Tornstam, L. (2007).  Journal of Ageing and Later Life, 2(1), 33-59.
  • Loneliness: the experience of emotional and social isolation. Weiss, R. S. (1973).  Cambridge: MIT Press.
Loading   Sökning pågår