Hemtjänsten, omsorgsforskningen och tidens trend

Rosmari Eliasson-Lappalainen, professor emerita i socialt arbete vid Lunds universitet och Marta Szebehely, professor i socialt arbete vid Stockholms universitet
Nyckelord: Hemtjänst och social verksamhet, Omvårdnad, Socialt arbete


När vi tidigt 1980-tal började forska om äldreomsorg fanns det i stort sett ingen forskning alls om hemtjänsten som praxisfält. Idag finns det en livaktig och omfattade svensk omsorgsforskning. Därför vet vi en hel del både om verksamhetens förändrade organisatoriska villkor och om hur dess vardag ter sig för hjälptagare och personal – inte minst utifrån vår egen forskning inom ramen för forskningsprogrammen ”Äldreomsorgens vardag och villkor” och ”Omsorg i omvandling”, skriver professorerna Rosmari Eliasson-Lappalainen och Marta Szebehely.

I hemtjänstens barndom, på 1950- och 60-talen, karakteriserades organisationsmodellen av fasta relationer mellan personal och hjälptagare, hjälp på i förväg bestämda tider och ett relativt stort handlingsutrymme för såväl hjälptagare som hjälpgivare. Hemsamariterna, som det hette då, hade personlig kunskap om hjälptagaren och handlingsfrihet nog att ge en individ- och situationsanpassad omsorg. De hade med andra ord möjlighet att handla enligt den logik som Kari Wærness (1984) betecknar omsorgsrationalitet. Så småningom kom arbetsuppgifterna för varje hjälptillfälle att fastställas i förväg. Organisationsmodeller präglade av tekniskt begränsad rationalitet hämtades från tillverkningsindustrin via sjukvården. Modellerna innebar en detaljstyrning, uppstyckning och standardisering av arbetsuppgifterna; huvudets arbete skildes från handens, och handlingsutrymmet – både personalens och de äldres – minskade. Vi betecknade detta som en tayloriseringsprocess – en parallell till industrins löpandebandsorganisering, nära förknippad med F.W. Taylors principer om ”scientific management” (se till exempel Eliasson 1992 och Szebehely 1995).

Under det senaste årtiondet framstår äldreomsorgen som en verksamhet utsatt för ganska så hejdlösa rationaliseringssträvanden. Ett tydligt drag är det stora inslaget av marknadsinfluerade organisationsmodeller och styrformer – New Public Management (NPM). En central aspekt av NPM är införandet av beställar-utförarmodeller, BUM; en åtskillnad mellan biståndsbedömning och utförande som i dag finns i de flesta svenska kommuner. Detta innebär ett ökat avstånd mellan ”kontoret” och ”verkstaden”; mellan det beslut som reglerar hemtjänstinsatsen och själva arbetet. Kraven på exakthet och tydlighet i ”beställningen” har ökat, och på allt fler håll kopplas arbetsuppgiften till en standardiserad tidsangivelse (5 minuter för bäddning, 10 minuter för blöjbyte eller 15 minuter för frukost). Olika instrument har utvecklats för att kontrollera att det utförda arbetet är i överensstämmelse med beställningen. i takt med att allt fler kommuner väljer att låta privata företag utföra hemtjänsten och introducerar ”kundvalsmodeller” enligt lov (Lagen om valfrihetssystem) ökar kraven på tydliga beställningar och kontroll. Allt mer energi läggs på att mäta kvalitet, det vill säga fokus riktas mot de aspekter av hjälpen som är ”mätbara”. De ovan skisserade förändringarna av hemtjänsten står i skarp kontrast till vad omsorgsforskningen funnit vara betydelsefullt för hemtjänstens hjälptagare och personal, framför allt genom att personalens möjligheter att anpassa hjälpen till den enskildes situation har minskat. De nya organisationsmodellerna har således införts helt i strid mot omsorgsforskningens resultat. De har faktiskt införts helt utan forskningsstöd, vilket är anmärkningsvärt i en tid som så starkt betonar vikten av att alla sociala insatser ska vila på vetenskaplig evidens: ”Eftersom det i dag faktiskt finns en stor mängd kunskap inom samhällsvetenskap och humaniora som entydigt talar emot det rationella och förnuftiga i uppifrånstyrning och standardisering i denna välfärdssektor så kunde man åtminstone förvänta sig försök att ”evidensbasera” argument för de modeller som införs – mot befintlig vetenskap och beprövad erfarenhet.” (Eliasson- Lappalainen, Wærness & Tedre, 2005 s 362–363.)

Forskningen visar att för de flesta hjälptagare är det viktigt att få hjälp av så få personer och på så fasta tider som möjligt: man vill veta vem som kommer, när och hur länge. Och man vill att det ska vara möjligt att påverka vad som ska göras. Med andra ord vill de äldre kunna förutse ramarna men ha möjlighet att påverka hjälpens innehåll och utformning. Även om de flesta hemhjälpsmottagare på ett allmänt plan är nöjda tycks kritiken ha ökat, framför allt uppfattas hjälpen i ökad utsträckning som tidspressad. Forskningen är samstämmig även vad gäller personalens situation. En viktig arbetsmiljöaspekt i alla relationsyrken är ett tillräckligt stort handlingsutrymme för att möta hjälptagarnas skiftande situationer och behov. Men arbetsmiljöstudier visar att inom vård- och omsorgssektorn har arbetsbelastningen ökat samtidigt som handlingsutrymmet har minskat. Arbetet i hemtjänsten har blivit mer tidspressat; en arbetsdag rymmer allt fler hembesök hos allt mer hjälpbehövande personer, och möjligheten att möta de gamlas behov har försämrats. Den arbetstillfredsställelse som ändå många anställda inom hemtjänsten rapporterar kommer i de flesta fall från kontakten med hjälptagarna och upplevelser av att arbetet är meningsfullt. Bland äldreomsorgens personal framstår dock känslor av otillräcklighet inför hjälptagarnas behov som ett särskilt allvarligt och ökande problem. Många sträcker sig långt för att göra vad de tycker behöver göras, trots snäva ramar – ofta på bekostnad av den egna hälsan.

Sammanfattningsvis är det genom den omfattande omsorgsforskningen väl känt att en välfungerande hemtjänst förutsätter tid, kontinuitet och flexibilitet. Det fanns i den tidiga hemtjänsten. Då fanns andra baksidor för personalen, som att stå helt ensam i svåra situationer och utan arbetsgemenskap, i ett osynligt arbete. Vi vill inte hävda att ”det var bättre förr” och är naturligtvis medvetna om att tiderna förändrats i en mängd avseenden och att nutida hemtjänst med nödvändighet måste se annorlunda ut. Men vad som ändå får oss att höja på ögonbrynen är att alla sentida organisationsförändringar och styrprinciper tycks ha som syfte att förhindra personligt ansvar och mänskliga relationer. Systematiskt – och tvärt emot vad omsorgsforskningen samstämmigt ser som förutsättningar för en omsorg värd namnet. Tiden för den enskilde hjälptagaren må med nödvändighet vara mer begränsad i dag, men vilken logik säger att handens arbete måste skiljas från huvudets (och hjärtats)?

Framtiden? De organisatoriska trenderna utgör ett hot. Men det finns också uppgifter som pekar på att svensk hemtjänst alltjämt ofta klarar att ge en människovärdig omsorg. Ibland genom att de dominerande organisationstrenderna inte har slagit igenom fullt ut, ibland genom att enskilda hjälpgivare ”tänjer sig” eller står för den olydnad mot uppifrån givna regelverk som mänsklig omsorg kräver. Vad vi kan hoppas på är väl att vinden vänder, som den brukar ibland. Kanske kommer det faktum att en stark yrkeskår som läkarna börjat upptäcka hur NPM-principer kommit att begränsa deras handlingsutrymme och fått deras kompetens att väga lätt gentemot ekonomernas. Deras protest kan kanske smitta över till andra välfärdsverksamheter som hemtjänsten. Det ligger nära till hands för oss att hoppas att vår forskning en vacker dag ska ha urgröpt stenen, och få dem som har makten att fråga sig: Går det ändå inte, trots begränsade resurser, att organisera äldreomsorgen efter en logik som heter omsorgsrationalitet – istället för principer som är lånade från biltillverkning?

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 25 november 2013 - 14:49 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 4/2013 • Äldreforskningen – med den äldre i centrum »

 

 

 

 

 

»De nya organisationsmodellerna har således införts helt i strid mot omsorgsforskningens resultat. De har faktiskt införts helt utan forskningsstöd vilket är anmärkningsvärt i en tid som så starkt betonar vikten av att alla sociala insatser ska vila på vetenskaplig evidens…«

»Men vad som ändå får oss att höja på ögonbrynen är att alla sentida organisationsförändringar och styrprinciper tycks ha som syfte att förhindra personligt ansvar och mänskliga relationer.«  


Referenser:

  • Eliasson, R. (1992) Omsorg som lönearbete: om taylorisering och professionalisering.
  • I Eliasson, R (red.) Egenheter och allmänheter. En antologi om omsorg och omsorgens villkor. Lund: Arkiv.
  • Eliasson-Lappalainen, R., Wærness, K. & Tedre, S. (2005) perspektiv i forskning om äldreomsorg – personliga tillbakablickar samt trender i akademiska avhandlingar. 
  •   Szebehely, M. (red.) Äldreomsorgsforskning i Norden. En kunskapsöversikt. Nordiska Ministerrådet.
  • Szebehely, Marta (1995) Vardagens organisering. om vårdbiträden och gamla i hemtjänsten. Lund: Arkiv. (akad avh)
  • Wærness, K. (1984) The Rationality of Caring.
  • I Söder, M. (red.) Economic and Industrial Democracy, Vol 5, No 2, London: Sage Publications.
Loading   Sökning pågår