Beroende är en diagnos och en sjukdom

Inger Raune
Nyckelord: Hälsa – ohälsa, Organisation och lagstiftning, Sjukvård


Med den problematik som finns i beroendet måste vi acceptera att det är en sjukdom. Då måste det göras en uppdelning på samma sätt som gäller för andra sjukdoms­diagnoser, det vill säga att när det gäller att behandla åkomman ska det ligga inom landstingen, och när man behöver stödinsatser är det en kommunal fråga. Det säger Gerhard Larsson, regeringens särskilde utredare i missbruksutredningen.

Tidigare har vi varit dåliga på att uppmärksamma riskkonsumtion och beroende av alkohol bland människor i de äldre åldersgrupperna. Olika myndigheter och forskningsinstitut har länge gjort olika enkätundersökningar om missbruk, men inte inkluderat personer 65 år och äldre. Det är först på senaste tiden som det har kommit fram statistik om hur det ser ut i pensionärsåren.

Gerhard Larsson, regeringens särskilde utredare av den svenska missbruks- och beroendevården (missbruksutredningen), presenterade i våras utredningens förslag ”Bättre insatser vid missbruk och beroende. Individen, kunskapen och ansvaret”. Vid första anblicken verkar där inte finnas någonting om äldre personer. Men vid närmare läsning ser man att den frågan är inbakad lite varstans i både den del som kallas förslag och i analys­delen.

När Gerhard Larsson skulle se över alkohol- och drogproblematiken insåg han att det var viktigt att uppmärksamma dessa ofta borttappade åldersgrupper, trots att de utgör en förhållandevis liten del av befolkningen i dessa sammanhang. För den här gruppen har utredningen endast koncentrerat sig på alkohol.

– Jag uppfattar att när det gäller narkotika eller doping börjar man sällan använda sådana preparat i äldre åldrar. Och de som började i yngre år har antingen slutat eller avlidit. Medelåldern för en narkotika- eller dopingberoende ligger på 45 år.

När det gäller läkemedel och läkemedelsberoende hade de gärna velat komma längre i utredningen, men tiden var för knapp. Det de har hunnit få fram är inte åldersanpassat utan gäller för hela befolkningen.

Gerhard Larsson har i utredningen föreslagit att vård och behandling för personer med beroende ska helt föras över på landstingen. Anledningen är att generellt ligger det som rör diagnos och sjukdomar inom landstingen. Medan stödinsatser som rör boendet, sysselsättning eller den dagliga livsföringen är en kommunal fråga och så ska det vara även för personer med beroende. Även finansieringen av insatserna blir lättare att bära för de 21 landstingen än för 289 kommuner, många med litet skatteunderlag.

– När det gäller personer med missbruk och beroende har vi hittills gjort ett avsteg från den ordningen i Sverige, vilket har vissa historiska förklaringar, säger han. Beroendet har inte setts som en diagnos eller sjukdom, vilket det gör i de flesta andra länder i Europa, liksom i USA, Kanada, Australien bland andra.

– I Sverige har det av hävd varit kommunernas ansvar. För 40–50 år sedan såg vi att missbruket var lika med utslagna människor på parkbänken. Den bilden satt kvar när socialtjänstlagen skrevs på 1970-talet. Och sitter ofta fortfarande kvar.

– Med den problematik som finns i beroendet måste vi acceptera att det är en sjukdom. Då måste det göras en uppdelning på samma sätt som gäller för andra sjukdomsdiagnoser, det vill säga att när det gäller att behandla åkomman ska det ligga inom landstingen, och när man behöver stödinsatser är det en kommunal fråga.

Han tror att det är viktigt även ur stigmatiseringssynpunkt. Om beroendet är en diagnos och sjukdom, blir beroende på sikt också mindre skamfyllt. Det här anser Gerhard Larsson är en sådan övergripande fråga som även kommer att innebära vissa lagändringar och därför måste beslutas om i riksdagen. Det här kan kommuner och landsting inte själva göra upp om.

En viktig del i utredningen är det man kallar tidig upptäckt. Här föreslår han, att primärvården får en stor roll. För många människor med riskkonsumtion kan det räcka med ett samtal med husläkaren, säger han.

Om inte det räcker ska personalen kunna föreslå en kontakt med en beroendemottagning inom landstingens regi. Detta är också något han föreslår ska byggas upp. På dessa mottagningar ska man kombinera psykosocial behandling, ibland med läkemedel som ska minska suget, ibland med psykiatriskt stöd.

– Många människor i medelåldern och den äldre gruppen har ingen relation till socialtjänsten. De har ganska god ekonomi, hus och kanske familj, men alkoholkonsumtionen ligger i riskzonen. Det är människor vi ofta missar med de system vi har i dag, därför behövs speciella beroendemottagningar.

Han påpekar också att det säkert finns många som inte vill ta upp riskkonsumtion eller beroende ens med husläkaren.

– Dessa personer ska man förhoppningsvis kunna nå via internet och självhjälpsprogram. Det är också ett steg i utvecklingen av tidig upptäckt.

– De samhällsekonomiska konsekvenserna av att inte prioritera den tidiga upptäckten är 9 gånger större än vad vården kostar, påpekar han.

I dag har vi även i Sverige börjat bedöma beroende enligt kriterier för DSM-diagnoser. (DSM – Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders – en handbok för psykiatrin, som innehåller standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd). Här går det inte ännu att få fram några siffror enligt dessa kriterier, däremot i usa visar studier att 1–2 procent av befolkningen 65 år och äldre är beroende av alkohol.

– Det finns ingen anledning att tro att det skulle se annorlunda ut här, säger Gerhard Larsson. 1–2 procent är en liten del av den äldre befolkningen, men man måste komma ihåg att det säkert finns ett mörkertal här. Framför allt bland riskkonsumenterna.

Missbruksutredningen lät 2010 genomföra en enkätundersökning för att se hur riskkonsumtionen såg ut. Riskkonsumtion definieras utifrån vad man har svarat i enkäten hur mycket man dricker per vecka.

I Sverige utgår vi ifrån standardglas vin (15 cl) per vecka, där mer än 14 glas för män och 9 för kvinnor är gränsen för riskkonsumtion. Här finns ingen gjord åldersdifferentiering. I USA, som tillsammans med Kanada och Australien ligger längst fram i forskningen, har man funnit belägg för att toleransen för alkohol är lägre i äldre år.

– Där säger man att gränsen för riskkonsumtion bör sättas redan vid hälften så mycket för de här åldersgrupperna, säger Gerhard Larsson. Det vill säga 1 glas vin per dygn för äldre män och eventuellt lite mindre för kvinnorna.

– Samtidigt visar andra studier att 1–2 glas vin om dagen är bra i förebyggande syfte till exempel mot hjärt-kärlsjukdomar.

Enkäten om riskkonsumtion visade att 4 procent av männen hade en riskabel konsumtion och 2 procent av kvinnorna. Detta kan jämföras med totalpopulationen där riskkonsumtionen är 16 procent för männen och 10 för kvinnor. Han påpekar att det här är data tagna från en enkät där det alltid finns risk för underskattning, det vill säga att personen svarar lite i underkant när han eller hon gör den egna bedömningen.

I studier gjorda av sorad (Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning inom Stockholms universitet) ser man en liten uppgång i alkoholkonsumtion i de här grupperna sedan omkring 2004, då man började ta med de äldre grupperna i sin forskning.

Ett annat förslag från utredningen handlar om bemötandet. Bakgrunden är att de flesta av de kartläggningar som har gjorts visar på attityder som inte överensstämmer med att alla ska bemötas lika och att behoven ska avgöra. Personer med missbruk får låg prioritet och avvisas till och med ibland från vården. Han vill därför att det ska finnas stöd och en tydlighet i lagen att alla har rättigheten att få ett gott bemötande – även missbrukaren.

– Det måste innebära att etiska riktlinjer ska arbetas fram vid varje specifik arbetsplats om hur man ska hantera detta.

Samtidigt innebär förslaget att personen med missbruk/beroende själv ska rustas med vårdgaranti. Har du inte fått hjälp och behandling inom 30 dagar kan du vända dig till en annan vårdgivare i Sverige, samtidigt som din hemkommun eller ditt landsting betalar.

Gerhard Larsson propagerar inte för absolutism, men för en begränsad konsumtion. En mängd som kroppen tål, säger han och efterlyser mer forskning.

Han föreslår två forskarskolor för att få fram forskare. Vid en av dem ska en del gälla forskning som handlar om äldre personers beroende och missbruk. Dessutom föreslår han ett forskningsinstitut i beroendefrågor som gäller hela befolkningen. Här efterlyser han ett tvärvetenskapligt samarbete; medicin, beteendevetenskap och socialt arbete.

Referens
SOU 2011:35 ”Bättre insatser vid missbruk och beroende. Individen, kunskapen och ansvaret”. Volym 1 Missbruksutredningens förslag, volym 2 missbruksutredningens analys. Remissvar lämnas senast den 15 oktober till Socialdepartementet.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 19 september 2011 - 16:15 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår