Ökar alkoholproblemet hos äldre?

Mats Berglund, professor emeritus vid Lunds universitet
Nyckelord: Hälsa – ohälsa, Organisation och lagstiftning, Åldrandet/Socialgerontologi


Antalet äldre individer ökar i samhället och dagens pensionärer har betydligt bättre ekonomisk situation än tidigare generationers. Innebär detta att risken för att utveckla alkoholproblem hos äldre också ökar? Det har skrivits få artiklar om detta tema i Sverige. Mats Berglund sammanfattar en underlagsrapport till missbruksutredningen.

Flera statliga myndigheter följer alkoholkonsumtionen i Sverige med frågeformulär eller telefonuppringningar. I alla studier fann man att äldre dricker mindre än yngre och kvinnor mindre än män. Socialstyrelsen rapporterade att de äldre männens konsumtion har ökat under senare år, medan kvinnornas inte har förändrats. Vidare har dödligheten i alkoholrelaterade diagnoser ökat stadigt bland både kvinnor och män i åldern 65–74 år sedan början av 1990-talet. Statens folkhälsoinstitut fann att riskfylld alkoholkonsumtion fanns hos 1-2 procent av kvinnorna och 4–6 procent av männen i åldersgruppen 65–84 år. Inga säkra förändringar hade skett under åren 2004–2010.

SORAD vid Stockholms universitet fann att den totala alkoholkonsumtionen hade ökat något för män i åldern 65–80 år, medan kvinnornas konsumtion var oförändrad. Riskkonsumtionen av alkohol definierades som mer än 9 standardglas alkohol/vecka för kvinnor och 14 standardglas/vecka för män. Ett standardglas innehåller 12 g alkohol och motsvarar ett glas vin (15 cl), ett glas starksprit (4 cl) eller en flaska mellanöl (33 cl). Antalet riskkonsumenter minskar efter 70 års ålder hos kvinnor från 6–7 procent till 3–4 procent. För män sker minskningen efter 75 års ålder från 10–12 procent till 5–8 procent.

Intensivkonsumtion definierades som en flaska vin, 5 snapsglas, 4 burkar starköl eller 6 burkar folköl vid samma konsumtionstillfälle. Detta motsvarar ungefär 5 standardglas. Bland kvinnorna i åldern 65–80 år rapporterade mellan 2–3 procent intensivkonsumtion mer än en gång per månad och bland männen 10–11 procent.

Liv&Hälsa är en folkhälsoenkät som genomföres i 5 län i Mellansverige. Lindén-Boström och medarbetare (2009) rapporterade om förändringar av olika konsumtionsmönster och deras samband med ålder samt vad som har samband med riskfylld alkoholkonsumtion. Alla alkoholmåtten med undantag av frekvensen av alkoholkonsumtion hade högst värden mellan 18–25 års ålder och sjönk sedan successivt med stigande ålder. Antalet individer som dricker alkohol minst två gånger per vecka ökar däremot långsamt under livet, för att nå en topp i åldern 60–64 år. Alla dessa resultat gäller både män och kvinnor.

Bilden av pensionären med riskfylld alkoholkonsumtion var kanske inte den väntade. Den största skillnaden mellan honom/henne och övriga var levnadsvanor med dagligt rökande eller snusande och fysisk inaktivitet. De mådde psykiskt sämre, men rapporterade inte en sämre kroppslig hälsa. De hade oftare en hög utbildning. Att det är de bäst utbildade som löper störst risk är kanske beroende på att de har en mer alkoholpositiv livsstil. Sociala faktorer betyder litet när det gäller riskfylld alkoholkonsumtion. Bostad, ensamboende och födelseland innebär ingen ökad risk, liksom inte heller faktorer som rör tillgången till socialt stöd.

Riskfylld alkoholkonsumtion är ingen sjukdom i sig. Det är först om den leder till alkoholberoende som vi talar om ett sjukdomstillstånd.Med stigande ålder slutar många helt dricka alkohol. Orsaken kan vara kroppslig sjukdom som ger ökad känslighet för alkoholens effekter eller en ökad känslighet för alkohol på grund av åldersprocesserna i sig. Redan i 65-årsåldern ses en minskning av andelen alkoholkonsumenter, vilken fortsätter med stigande ålder. Det är betydligt vanligare att kvinnor än män upphör med alkohol och efter 80 års ålder är majoriteten av kvinnorna inte alkoholkonsumenter.

Olika mekanismer kan förklara skillnaderna för den ökade känsligheten för alkohol. Äldre får en högre alkoholkoncentration i blodet än yngre vid samma mängd alkohol. De är också mer påverkade vid samma dos alkohol. Funktionsförmågan är också mer nedsatt vid samma alkoholkoncentration.

I de flesta europeiska länder används samma gränser för yngre och äldre individer, för män mer än två standardglas om dagen medan i USA rekommenderas endast konsumtion av ett standardglas. Flera studier har försökt att studera effekten av måttliga doser alkohol för skada, funktionsnedsättning och dödlighet.

Lang och medarbetare (2007) genomförde en studie av 5 759 män från USA och England som var över 65 år gamla vid första undersökningen och som följdes under 4–5 år. I USA drack 11 procent och i England 29 procent mer än ett standardglas om dagen. Nedsättning av dagliga aktiviteter, kognitiv nedsättning och dödlighet mättes. Sämst förlopp hade de som inte drack alkohol. I den gruppen finns många med kroppsliga sjukdomar och som av denna anledning slutat dricka alkohol. Förloppet mellan de som drack 0–1 standardglas, 1–2 standardglas och mer än två standardglas per dag skiljde sig inte åt. Den konsumerade alkoholmängden hade inget samband med förloppet hos dem som var över 65 år. Denna studie stödjer således inte usa-rekommendationen om lägre gränser för män över 65 år.

Andra studier har däremot visat ett u-format samband mellan konsumtionsnivåer och funktionsnedsättning med minst funktionsnedsättning vid låga till måttliga mängder alkohol.

Ett fåtal studier har följt personer i den allmänna befolkningen som utvecklat alkoholberoende och svåra alkoholproblem under mer än 60 år. Det är endast män som har studerats, då det tidigare var ovanligt att kvinnor utvecklade dessa tillstånd. Två av studierna har genomförts i usa och en i Lundby utanför Lund. Resultaten är likartade med en livstidsrisk på 16–18 procent och med en frekvens av 14 procent av individer som har ett kroniskt tillstånd, men med i regel långa missbruksfria perioder. Förloppet kan variera vad gäller längden av de missbruksfria perioderna, men i genomsnitt föreligger tre missbruksfria år för varje år med missbruk.

Många av dessa individer bygger upp olika skyddsnät för att undvika återfall. Viktigt har varit regelbundenhet på arbetet och i familjen. Pensioneringen innebär ofta att denna regelbundenhet bryts. Individen får plötsligt mycket tid över och risken för återfall ökar. Om han söker behandling är det viktigt att hjälpa honom att utveckla en ny regelbundenhet i livet. I regel har han behandlats vid många tillfällen tidigare och har kunskaper om hur en bra behandling skall läggas upp för honom.

Prognosen är i regel god. Mängden alkohol per dag är lägre och missbruksperioderna kortare än de var 20–30 år tidigare. Huvudmotivet för att sluta dricka alkohol är att kroppen inte längre tål det. Huvuddelen av de äldre med riskkonsumtion har varit riskkonsumenter sedan lång tid tillbaka. En betydande minoritet debuterar emellertid med riskkonsumtion i högre ålder. Vi saknar bra studier om denna senare grupp från Sverige och övriga Europa.

Den mest omfattande studien har genomförts i Kalifornien (Schutte och medarbetare 1998). 1291 individer, som initialt var 61 år gamla, följdes regelbundet under 20 år. Totalt utvecklade 77 (6 procent) alkoholproblem under den första 7-årsperioden. Det var lika många kvinnor som män i motsats till andra studier av yngre åldersgrupper, där antal män är dubbelt så stort som antal kvinnor. Andel gifta och utbildningsnivå skilde sig inte jämfört med dem som inte utvecklade problem. Andel individer med ärftlighet för alkoholberoende bland dem som utvecklade alkoholproblem var lägre än för dem som i andra studier debuterade tidigt med alkoholproblem.

De som utvecklade alkoholproblem skilde sig från dem som inte utvecklade alkoholproblem, genom att deras vänner hade en mycket mer generellt positiv attityd till alkohol. Vidare hade de ett annat sätt att hantera konflikter och svårigheter, nämligen genom att använda undvikande strategier. Slutligen hade denna grupp långvariga depressioner.

Samspelet mellan makarna studerades efter 10 år (Moos et al., 2011). Par där båda makarna var lågkonsumenter jämfördes med par där båda var högkonsumenter eller med par där ena maken var högkonsument och den andra lågkonsument. Det förelåg inga skillnader i kvalitén på förhållandet i de tre grupperna och någon försämring av relationen under de 10 åren skedde inte i de två grupperna med högkonsumtion jämfört med gruppen med lågkonsumtion.

Sannolikheten för riskfylld alkoholkonsumtion minskade successivt under den 20-åriga uppföljningsperioden. Men i åldern 75–85 år konsumerade 49 procent av männen och 27 procent av kvinnorna mer än 2 standardglas vid ett konsumtionstillfälle eller 7 standardglas per vecka, en mängd som uppfyller kriterierna för riskfylld alkoholkonsumtion. En del sociala faktorer kunde bidra till ökad alkoholkonsumtion. Deltagande i sociala aktiviteter, umgänge med vänner med positiva alkoholvanor, god relation till partner och god ekonomi hade samband med en ökad risk för högkonsumtion. Individer som initialt hade fler vänner med positiva alkohol­attityder, bättre ekonomiska resurser och använde alkohol för att slappna av hade större risk att utveckla alkoholproblem under 20-årsperioden än övriga.

En svensk studie har rapporterat om situationen för nyblivna änkor. Grimby och Johansson (se sid 37) studerade betydelsen av att bli änkling/änka för förändringar av alkoholkonsumtionen. Var tredje änka i undersökningen använde alkohol (öl, vin och sprit) som lindring i sorgen.

Prognosen för dem som debuterar sent med alkoholproblem är god. Deras psykiska problem är mindre svåra än för dem som debuterar i tidig ålder. Behandlingsmetoderna är desamma som för andra personer med alkoholproblem. I usa erbjuder man särskilda behandlingsprogram för personer över 60 år, men detta har inte slagit igenom i Sverige och i övriga Europa.

Att alkoholen i små mängder har positiva effekter på hälsan är framför allt baserat på studier av stora befolkningsgrupper som följts under flera decennier. Små mängder alkohol hos äldre individer har i flera undersökningar haft samband med lägre frekvens av hjärtinfarkt, stroke, diabetes av typ 2 och demens. Andra sjukdomar ökar däremot även vid små mängder alkohol såsom skrumplever och bröstcancer.

Ett genomgående fynd är att de som regelbundet konsumerat 1–2 standardglas alkohol per dag har en något lägre dödlighet än de som inte dricker alkohol eller de med riskkonsumtion.

Har alla typer av alkohol samma positiva effekt på hälsan? Flera studier har funnit större positiva effekter av vin jämfört med andra typer av alkohol. De flesta studier finner emellertid ingen skillnad mellan olika typer av alkohol.

De positiva effekterna av alkohol i låga till måttliga doser har ifrågasatts av många. Ett argument är att de som inte dricker alkohol ofta är före detta alkoholberoende personer som slutat dricka alkohol, men som har sämre hälsa på grund av tidigare hög alkoholkonsumtion. Flera studier har dock funnit att de positiva effekterna kvarstår om alkoholberoende individer utesluts i analyserna.

Hur säkra är dessa fynd? Bör man dricka 1–2 glas vin i förebyggande syfte för att undvika en framtida hjärtinfarkt? Slutsatserna från många av de nämnda studierna skulle nog tala för detta. Men det finns flera osäkra faktorer. Det finns alltid en risk att utveckla alkoholberoende om man ökar konsumtionen. De redovisade resultaten är sambandsanalyser, där orsakssamband inte kan fastställas. Det går inte att utesluta andra bakomliggande faktorer, som kan förklara både en måttlig alkoholkonsumtion och lägre dödlighet i hjärtinfarkt, som till exempel bättre socialt nätverk med högre social aktivitet. Denna typ av faktorer kan vara svåra att mäta i stora befolkningsundersökningar. Svenska läkare rekommenderar därför inte alkohol för att förebygga hjärtinfarkt.

Resultaten visar att det redan nu finns många riskkonsumenter bland äldre. Med tanke på att de generationer som snart går i pension har en högre alkoholkonsumtion än dagens pensionärer, kan antalet riskkonsumenter förväntas öka i framtiden. Målgruppsanpassade preventiva strategier och insatser behöver utvecklas för att möta de äldre riskkonsumenterna i befolkningen.

Att dricka alkohol är för många en del av det goda åldrandet. De positiva förväntningarna kopplade till alkoholkonsumtion är lika starka för pensionärer som för yngre och medelålders personer. Antalet konsumtionstillfällen är också minst lika stort i högre ålder jämfört med yngre åldersgrupper, medan antalet intensivkonsumtionstillfällen avtar ordentligt med stigande ålder liksom antalet riskkonsumenter. En låg till måttlig alkoholkonsumtion kan också ha positiva effekter framför allt för hjärta och kärl.

Pensionärslivet kan också innebära risker för att utveckla alkoholproblem genom att tidigare rutiner från arbetslivet försvinner. Pensioneringen kan för många innebära en svår omställning i det dagliga livet. Det finns då en risk att alkoholkonsumtionen ökar och kan ge problem. De flesta som utvecklar alkoholproblem kan tidigare i livet ha haft en hög riskfylld alkoholkonsumtion eller alkoholberoende.

En betydande grupp utvecklar dock alkoholproblem först i hög ålder. De lever i en alkoholpositiv miljö och använder ett undvikande sätt att hantera konflikter och har ofta långvariga depressiva symtom. Det är därför viktigt att observera tidiga tecken på problem och då ändra sina alkoholvanor. Om behandling behövs används samma behandlingsmetodik som för yngre personer med alkoholproblem. Prognosen är i allmänhet god efter genomförd behandling.

Men det är också så att både antalet och andelen äldre i befolkningen ökar och de som nu eller i en snar framtid går i pension har en högre alkoholkonsumtion än tidigare generationer. Många av dem kommer att ta med sig sina vanor och levnadsmönster in i pensionsåldern. En trolig konsekvens av detta blir en ökad andel riskkonsumenter och mer alkoholrelaterade skador.

Referenser
Boström, ML, Persson, C, Berglund, M. (2009): Riskfylld alkoholkonsumtion bland äldre
– Resultat från en svensk befolkningsundersökning. Nordisk Alkohol Nark 26(5), 399–416.

Lang, I & Guralnik, J., Wallace, RB, Melzer, D. (2007): What level of alcohol consumption is hazardous for older people? Functioning and mortality in U.S. and English national cohorts. J Am Geriatr Soc 55, 49–57.

Moos, RH, Schutte, KK, Brennan, PL, Moos, BS. (2011): Personal, family and social functioning among older couples concordant and discordant for high-risk alcohol consumption. Addiction 2011 106(2):324-34.

Schutte, KK, Brennan, PL, Moos, RH. (1998): Predicting the development of late life late-onset drinking problems: a 7-year prospective study. Alcohol Clin Exp Res 22 (6), 1349–58.
 

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 19 september 2011 - 16:52 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår