Växande alkoholproblem bland äldre

Ethel Lanesjö
Nyckelord: Demens, Hälsa – ohälsa, Socialt arbete, Äldreboende


Vi får in fler och fler ärenden som rör äldre och alkoholmissbruk, säger två socialsekreterare i Järfälla. Det hänger troligen samman med förändrade dryckesmönster. Efter EU-inträdet och den fria alkoholinförseln har vi börjat dricka på ett annat sätt. Vi har kvar vårt supande och har lagt till ett kontinentalt drickande.

Alkoholproblemen bland äldre växer. Det rör sig om nya grupper som aldrig förut haft något att göra med socialtjänsten, men också om kända missbrukare som utvecklar alkoholdemens. Det säger Veronica Larsson och Lisbeth Sundman, socialsekreterare som arbetar med missbruk på vuxenenheten inom individ- och familjeomsorgen i Järfälla.

De urskiljer flera olika grupper. En grupp består av personer som alltid haft hög konsumtion av alkohol. Så länge arbetet gav struktur åt vardagen fungerade det, men efter pensioneringen dricker de på ett annat sätt och utvecklar snabbt alkoholism. De har det ordnat socialt i övrigt med bostad och försörjning och har aldrig varit kända hos socialtjänsten förut. Lisbeth Sundman:

– De tar inte kontakt med socialtjänsten själva. Barnen eller frun slår larm eller också sjukhuset dit de kommit via beroendeakuten eller medicinakuten. Det har ju gått långt innan en anhörig kontaktar oss. Då är det riktigt allvarligt. I de fall vi haft är det oftast mannen som dricker för mycket.

En annan grupp har haft stort alkoholmissbruk under lång tid och varit aktuell för socialtjänsten i många år. De har haft olika insatser, både kring missbruket och till exempel försörjningsstöd.

– När de blir pensionärer får de ju en egen inkomst. Då kan de försvinna härifrån under några år och dyka upp igen därför att missbruket eskalerat, säger Veronica Larsson.

Lisbeth Sundman fortsätter:

– Ett mångårigt massivt alkoholmissbruk leder ofta till alkoholdemens. De klarar kanske inte sitt boende med tvätt och inköp, de äter inte längre, betalar inte sin hyra och kan riskera att bli av med sin lägenhet. De är starka och envisa, anser sig inte ha problem med alkohol och ska inte ha hjälp. De anser att läkarna, polisen och alla andra överdriver.

Det är ett problem att få en demensutredning och en diagnos för dem förklarar hon:

– Man måste vara nykter en längre tid för att kunna utredas för demens. Vi erbjuder ett tillfälligt skyddat boende, ett nyktert boende med personal och lite omvårdnad. Eftersom det är en frivillig insats försöker vi motivera dem att acceptera det, men det blir ibland under hot om tvång om missbruket medför en allvarlig fara för deras liv.

– Förhoppningen är att de får så lång nykter tid att demensutredningen kan genomföras så att vi i samarbete med äldreenheten kan erbjuda ett annat boende eller stödinsatser i hemmet.

En tredje grupp är paret där båda druckit, men mannen oftast mer än kvinnan. Det har pågått i många år, men de har inte haft kontakt med socialtjänsten tidigare. Nu är de äldre och får svårigheter på grund av missbruket.

Om mannen faller i hemmet eller blir inkontinent därför att han dricker är det svårt för kvinnan att sköta honom. Hon orkar inte längre hjälpa honom upp, ta på honom rena kläder och byta i sängen. Missbruket kan också medföra en personlighetsförändring. Den som missbrukar kan bli både elak och våldsam i relationen. Lisbeth Sundman:

– Då försöker vi få den som är utsatt att tänka på sig själv. Relationen har varit god fram till förändringen, men nu behöver de kanske sära på sig. Människor far väldigt illa. Hur ska till exempel en gammal kvinna orka dra igång hela processen med skilsmässa, försäljning av hus och flyttning? Det går nästan inte utan anhörigas hjälp, socialtjänsten har inte sådana resurser.

– I ett exempel jag tänker på fick mannen först en utredning och en demensdiagnos och sedan plats på ett äldreboende med hjälp av äldrekontoret. Vi skulle kanske inte behöva sära på dem om det fanns ett boende dit båda två fick komma, men det finns inte. För att få ett äldreboende idag måste man ha så stort omvårdnadsbehov att det inte kan tillgodoses med hemtjänst. Att ha alkoholproblem räcker inte, även om många inte skulle dricka så mycket om de var på ett boende med personal.

Veronica Larsson:

– Alla har så höga förväntningar på att socialtjänsten ska göra något, men vi arbetar ju enligt socialtjänstlagen som bygger på frivillighet. Att någon lever i misär räcker inte för att det ska bli aktuellt med tvångsåtgärder enligt lvm (Lagen om vård av missbrukare i vissa fall). Det måste vara allvarlig fara för livet.

– Vi möter nu också kvinnor över 65 år som suttit och smådruckit hemma i sin ensamhet och sedan hamnat på sjukhus. Då blir vi kontaktade och de har aldrig varit aktuella här förut.

– Vi får in fler och fler ärenden som rör äldre och alkoholmissbruk. Jag tror det hänger samman med förändrade dryckesmönster. Efter EU-inträdet och den fria alkoholinförseln har vi börjat dricka på ett annat sätt. Vi har kvar vårt supande och har lagt till ett kontinentalt drickande. Kvinnor har anammat mäns dryckesmönster och det klarar inte deras kroppar av. Det är ett växande problem.

Lisbeth Sundman:

– De som druckit mycket i hela sitt liv börjar nu bli pensionärer och de slutar inte dricka. Det är ju en diskussion vi måste ha: Vad ska man göra?
Ska vi acceptera att gamla med rollator faller omkull på gatan eller på toaletter där de inte tar sig upp?

Några kanske säger: Den som är 82 och druckit hela livet kan väl få dricka tills han dör! Ska man verkligen tvångsomhänderta en gammal människa? Eller ska den personen tvångsvårdas på institution resten av livet?

– Jag tycker att det är fel att tvångsvårda människor tills de dör. Att vara under tvångsvård innebär stora inskränkningar i den personliga friheten. Du får naturligtvis inte dricka, men du får inte heller ha mobiltelefon, du måste ansöka om att få ta emot besök och får inte åka på permissioner utan tillstånd. Dessutom är institutionerna inte anpassade för att ta hand om demenssjuka som kanske behöver både blöjbyte och matning. Personalen har inte alltid den utbildning och kompetens som krävs.

– På grund av tröghet och väntetider inom landstinget kan det tyvärr vara svårt att få till en demensutredning under vårdtiden som är sex månader. Eftersom det är en dyr vårdtid (en LVM-period kostar cirka 600 000 kronor för kommunen) skulle vi önska en förtur för dessa patienter för att det inte ska vara bortkastad tid.

Som exempel tar hon en man i 80-årsåldern som ramlade och spräckte skallen upprepade gånger:

– Efter mycket allvarliga anmälningar från sjukhuset blev beslutet att han skulle omhändertas enligt lvm, men när han kom ut började han dricka efter två veckor igen. Under ytterligare en LVM-vistelse hjälpte barnen till att ansöka om förvaltare för honom, något som krävdes för en ansökan om äldreboende eftersom han inte ville flytta från sin lägenhet.

Hon anser att LVM och socialtjänstlagen måste ses över och hoppas att missbruksutredningen ska medföra förändringar:

– Någon måste peka med hela handen för kommunerna och säga att de måste ha boende för gamla alkoholister som druckit sig till en demens!
Lisbeth Sundman anser att det behövs något hon kallar mellantvång. Det vill säga en lagstiftning mellan socialtjänstlagen och LVM som kunde försvåra för personer att dricka när de har så stora problem att de håller på att bli tvångsomhändertagna:

– Hemtjänsten skulle till exempel ha rätt att slänga ut vin och sprit och inte köpa ut mer. Man skulle ha rätt att säga till restauranger och äldreboenden att de inte får servera alkohol till den här personen och att systemet inte får sälja något.

Hon anser också att det borde finnas mera vård i hemmet för missbrukare:

– Vi har svårt att få dem att komma till vår beroendemottagning. Det finns effektiv medicin som antabus, men den kan inte ges till en demenssjuk person. Det finns också medicin som tar bort suget, men många dricker av vana, inte av sug längre. Många dricker för att de är ensamma, änka eller änkeman.

Det borde finnas boende med tillgång till personal och gemenskap när man blir äldre tycker hon: – Som de gamla pensionärshemmen. Vart tog de vägen?

– Ett generellt problem i många kommuner är att det inte finns boenden för alkoholmissbrukare där man inte kräver helnykterhet. I Järfälla finns ett politiskt beslut om att bygga ett sådant boende för både kvinnor och män. Det ser vi fram emot.

Det skulle också behövas skyddat boende för misshandlade kvinnor som är missbrukare. Nu måste man vara nykter överallt. Anhörigstödet är begränsat till individuella samtal och innehåller ingen praktisk hjälp. Lisbeth Sundman påpekar att samhället är kluvet i synen på alkoholism. Är det en sjukdom eller inte? Hon tycker att missbruksutredningens förslag om att landstingen ska ta över utredning och behandling är bra:

– Då blir det betraktat som en sjukdom och primärvårdens roll kommer att bli mycket större. Missbrukaren får större rättigheter till vård och det kommer att innebära större krav på kommunen att ha olika former av boenden för olika grupper av missbrukare.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 19 september 2011 - 17:03 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår