”De ringer mig när de inte vet vart de ska vända sig”

Inger Raune
Nyckelord: Anhörig, Organisation och lagstiftning, Sjukvård


Den viktigaste uppgiften för hjärnskadekoordinator Görel Åkesdotter Baard är att göra hembesök hos den äldre personen för att informera om vilken hjälp som finns och hur man kan gå tillväga. Det kan inte minst gälla anhörigstöd.

Hjärnskadekoordinatorns uppgift är att informera den skadade personen och närstående om de resurser som finns i länet. Men också att samordna kontakterna mellan olika huvudmän och den skadade tillsammans med närstående.

Görel Åkesdotter Baard är hjärnskadekoordinator i Stockholms län. Tjänsten är finansierad av hälso- och sjukvårdsnämnden inom Stockholms läns landsting, men arbetsgivare är Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft Stock­holms län. Än så länge är det ett projekt som är inne på tredje året, men Görel Åkesdotter Baard hoppas att tjänsten snart permanentas.

– Det gäller att få till ett samarbete mellan landsting, kommun, alla myndigheter samt vårdgivare, säger hon.

Hon träffar personer i alla åldrar som drabbats av en hjärnskada. Många av dessa är äldre personer som har haft en stroke.

– Ofta ringer de till mig därför att de inte vet vart de ska vända sig. Även anhöriga ringer då man behöver stöd i familjen.

De flesta samtal rör rehabiliteringen, säger hon. Hur går man tillväga för att få rehabilitering efter slutenvård eller en kortare tid av träning efter den så kallade akuta specialiserade rehabiliteringen?

Det första hon gjorde när hon började för 2 ½ år sedan var att göra en kartläggning hur välfungerande vårdkedjan är ur den skadades perspektiv, samt se var det brister och vad som kan förbättras. Det resulterade i en rapport ”Projekt Hjärnskadekoordinator Rapport april 2009–mars 2011”.

– Den är medvetet skriven till dem det berör, säger hon. Rapporten är till för att användas och meningen är att den ska uppdateras kontinuerligt.

Den största delen handlar om rehabilitering och hon konstaterar att det ofta är livsviktigt att vårdkedjan fungerar även efter den akuta fasen. I rapporten finns en telefonlista till myndigheter, organisationer och andra ställen dit man kan vända sig med frågor om rehabilitering. Här finns även en uppräkning av verksamheter som kan erbjuda meningsfull sysselsättning.

Samtal som rör äldre personer och bemötandet har ökat det senaste halvåret, säger hon och funderar över vad det kan bero på.

– Kommunen har inget rehabiliteringsansvar och upplevelsen är att för personer på sjukhem finns få möjligheter att träna och bibehålla sina funktioner.

För att komma ifråga för en så kallad planerad rehabilitering måste personen själv söka men blanketten ska husläkaren fylla i och skicka in. Men många gånger vet inte primärvårdsläkaren vad det är för en blankett. Då kan Görel Åkesson Baard skicka över ett exempel på hur en sådan kan se ut. Remisserna är i dag svåra att fylla i och man kan behöva ta hjälp av olika kompetenser i nätverket runt personen. Behovet av att nå ut med kunskap till primärvården kring remissförfarandet och rehabiliteringen är stort, säger hon.

Hon säger också att dessa ställen för planerad rehabilitering inte tar emot de mest sjuka äldre, de multisjuka som har stroke som en av flera diagnoser.

– Det här är något man missat i avtalet med landstinget.

Den uppgift hon ser som en av de viktigaste är att göra hembesök hos den äldre personen för att informera om vilken hjälp som finns och hur man kan gå tillväga. Det kan inte minst gälla anhörigstöd. Ofta när hon hör önskemålen från personen själv och från anhöriga måste hon dock berätta att det inte alltid ser ut så som de tror.

– Jag säger att de kanske inte kommer att få de här valmöjligheterna de skulle önska. Det kan bli problem. Samtidigt försöker jag visa på olika alternativ. Det känns viktigt att förbereda familjen på vilka de kommer att träffa och beskriva olika scenarier.

En viktig del i hennes arbete är att informera om att kommunen i dag har ett uppdrag att stödja anhöriga som vårdar eller har närstående med funktionsnedsättning.

– Man kan kontakta anhörigkonsulenten i sin kommun och fråga vad de kan erbjuda för stöd.

Hon ser i dag ett stort behov av att skapa ett anhörigcenter där det finns samlad kompetens att ge vidare till både anhöriga, drabbade och personal inom vård och omsorg.

Ett problem rör dem som är utskrivna från sjukhuset direkt till ett särskilt boende.

– De har inom slutenvården bedömts som icke rehabiliteringsbara och hamnar helt utanför den vanliga vårdkedjan. Sedan när jag kommer på besök till äldreboendet säger man att det ingår inget rehabiliteringsansvar i verksamhetens uppdrag.

– De som ringer hit säger ofta att det verkar som om den hjärnskadade inte har några som helst rättigheter. Ett typiskt exempel är dottern som förtvivlat ringde, säger Görel Åkesdotter Baard.

”Min far är 72 år, har fått två stroke och har genomgått två veckors rehabilitering på geriatriken. Nu finns att välja på flytt till ett äldreboende eller att komma hem igen utan planerad rehabilitering, vilket han har fått avslag på”.

– Familjen är i kris. Pappan är fortfarande vid liv, men klarar inte av att själv starta någon form av aktivitet. De undrar varför deras pappa blir bemött som om han inte är värd någonting och varför man inte satsar på den äldre människan.

– Här är det viktigt att förklara att lagrummen som tillämpas ser olika ut. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ger mer insatser och sträcker sig till och med man fyllt 65 år. Socialtjänstlagen ger inte möjlighet till personlig assistans och inte utrymme för ett lika aktivt liv.

Om personen bedöms bli hjälpt av och kan få tillgång till stroketeam, får man också bra och proffsig hjälp, säger Görel Åkesdotter Baard. Men då måste man vara inne i systemet och i den fortsatta vårdkedjan med hemrehabilitering.

Däremot om en person har fått samma skador och funktionsnedsättningar men inte är orsakade av stroke, då är min upplevelse att möjligheterna är mycket sämre.

– Jag skulle önska att stroketeamen även kunde ta emot dessa personer. Att de kunde följa behoven och inte diagnosen. Men det innebär att det måste tillsättas mer resurser, så att inte insatserna försämras för alla med stroke.

 

Fotnot
Det finns hjärnskadekoordinatorer på ytterligare tre ställen i Sverige; Skånes län, Västmanlands län och Kalmar län. Koordinatorerna inom de två första länen finns inom vuxenhabiliteringen som vänder sig till personer upp till 65 år. Däremot koordinatorn i Kalmar län finns inom strokeenheten som tar emot alla åldrar.

Källa: Hjärnskadeforum

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 29 november 2011 - 15:10 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår