Upplevelsen av att få vård och omsorg i hemmet

Pia Klein, med mag och utvecklingskoordinator på FoU Seniorium
Nyckelord: Hemtjänst och social verksamhet, Hälsa – ohälsa, Sjukvård


För att förstå hur vård- och omsorgsinsatser ska genomföras behövs det kunskap om vad människor upplever när de får vård och omsorg i hemmet. Pia Klein intervjuade äldre ensamboende personer med diagnosen stroke.

Många äldre personer får vård och omsorg i hemmet. Samtidigt finns det begränsad kunskap om vad äldre själva har för upplevelse av detta, framför allt stroke­drabbade personers upplevelse. Denna studie har synliggjort de äldres egna röster.

I vårt samhälle talar vi om vikten av individcentrerad vård. Detta stöds också i lagstiftningen där det lyfts fram att människor ska ha inflytande över sin vård och omsorg. Lagstiftningen säger dock ingenting om hur den enskilde individen ska kunna få inflytande och därmed finns det rum för olika tolkningsmöjligheter. Flera studier visar på brister i inflytande när äldre individer får vård och omsorg.

Då konsekvensen av insjuknandet i stroke ofta är komplex, bidrar det till att människor ofta möter flera vård- och omsorgsgivare, som också kan ha olika huvudmän. Samverkan mellan olika aktörer blir därmed särskilt angelägen för personer med diagnosen stroke.

För att förstå hur vård- och omsorgsinsatser ska genomföras behövs det kunskap om vad människor upplever när de får vård och omsorg i hemmet. Inom ramen för mitt arbete på FoU Seniorium, har jag haft möjlighet att undersöka äldre ensamboende strokedrabbade personers upplevelse av att få vård- och omsorgsinsatser i hemmet. Tio ensamboende personer, åtta kvinnor och två män i en ålder av 70–99 år med diagnosen stroke intervjuades vid ett tillfälle i sina hem.

Analysen resulterade i fyra huvudteman:

a) Mångfald av personliga möten – balans mellan närhet och distans
b) Nya roller som utmanar
c) Aktiviteter utöver det vardagliga skapar framtidsperspektiv
d) Organisation som har makt och begränsar inflytande.

För det första, en mångfald av personliga möten mellan de äldre och personalen visades, där tid, kontinuitet och kompetens hos personalen var tre framgångsfaktorer för att de äldre skulle uppleva god vård och omsorg. Flera av de äldre lyfte fram vikten av att skapa en mänsklig relation med personalen, en vänskap och tillit för varandra som utvecklades över tid. Detta illustreras på följande sätt: ”…jag är ju mänskligt intresserad av dom som kommer till mig”.

Samma person uttryckte också följande:”…och så blir det en relation till oss, och så hittar dom ju allting…så att man får liksom jobba på det, att få en bra relation”.

Vidare lyfte flera personer fram vikten av en balans mellan distans och närhet i mötet mellan de äldre och personalen. En viss oro för att komma för nära identifierades. En person uttryckte följande: ”…här kommer ni rakt in och vet allt om mig, för det står ju på papper och i deras dator och allting…vad jag gör, och vad jag har för intressen, och vad jag har gjort, och allt, precis, och jag vet bara förnamnet på er…”

Nya roller som utmanar var ett annat fynd i studien, och där lyfte de äldre särskilt fram den nya rollen som funktionshindrad. I rollen som funktionshindrad och beroende av olika hjälpinsatser hemma tog de äldre upp att de ofta behövde vänta, och att väntan var oviss, utanför deras förmåga att kunna påverka: ”…jag fick vänta flera timmar.” De äldre upplevde att de behövde vara tålmodiga, flexibla och anpassningsbara.

En person beskrev det på följande sätt: ”…ja, det är klart, jag tar ju hänsyn till det … hindrar dom inte genom att prata för mycket.” Och en annan person belyste vikten av att vara flexibel på följande sätt: ”och jag är ganska flexibel … säger dom också, mig spelar det ingen roll, om de kommer en timme före eller en timme efter.” Citaten belyser också att de äldre anpassar sig så mycket att de kanske förminskar sina egna behov och önskemål.

Ytterligare fynd som studien visade var att, organisationen i äldrevård och – omsorg har makt och begränsar inflytande för de äldre. Möjlighet till inflytande över sin vård och omsorg var av betydelse för hur de äldre skulle kunna påverka hur och när insatserna gavs. Flera personer tog upp att organisationen är fylld av rutiner vilket gjorde att de äldres möjligheter till inflytande över sin situation begränsades. Rutinerna begränsade också utrymmet av flexibilitet för personalen som skulle utföra insatserna hos deltagarna.

Vidare identifierades glapp i kommunikation mellan de äldre och organisationen. En person beskrev sin upplevelse på följande sätt: ”…jag tror att, ännu så länge är den lite passiv alltså … passiv på så vis … att den finns på papper, men den finns inte i praktiken … inte allt vad dom ska.”
Vid uteblivna besök beskrev de äldre en upplevelse av att vara övergivna och en känsla av att känna sig kränkt belystes: ”och ingen ringde och sade något, då hade den som skulle ha kommit till mig blivit sjuk … och sen strunt, och sen blev det ingenting … det blev ingen ersättare … ingen meddelade mig …”

Andra fynd i studien var att de äldres hem- och närmiljö, som arena för att delta i aktiviteter utöver det vardagliga, var av betydelse för hälsa och välbefinnande. En angelägen faktor som lyftes fram var vikten av att möjliggöra att delta i dessa aktiviteter tillsammans med personal som de äldre hade förtroende för. Det kunde handla om att göra specifika ärenden eller gå till parken och sitta på en bänk och samtala.

Några äldre deltog i aktiviteter utanför hemmet som de själva organiserade och som upplevdes betydelsefulla: ”och så har vi torsdagsträffar … när det inte är nånting annat, så har vi kaffekorgen … så det är väldigt trevligt … det är just kaffe som är champagnen här i huset.” Aktiviteter utöver det vardagliga gav de äldre framtidsperspektiv och hopp.

Resultatet synliggjorde olika vård- och omsorgssituationer ur de äldres perspektiv, men kan också visa att personal behöver spegla sina egna känslor i till exempel handledning, som kompetenshöjande insats.

Hur kan vi ta till vara äldre personers egna erfarenheter när vård och omsorg planeras? Här är några slutsatser:

  • Äldre människor bör utifrån sina individuella önskemål och behov ges möjlighet att bli beviljade insatser utöver det vardagliga, en flexibilitet bortom rutiner i organisationen. Att delta i aktiviteter utöver det vardagliga skapar framtidsperspektiv och hopp.
  • Tid, kontinuitet och kompetens var tre framgångsfaktorer för gott bemötande och att de äldre fick möjlighet att vara delaktiga i aktivitetsutförande.
  • Personal i vård- och omsorgsarbete bör ha tillgång till professionell handledning. Detta kan bidra till att personal under strukturerade former får möjlighet att sätta ord på sina känslor för olika vård- och omsorgssituationer, vilket därmed kan vara kompetenshöjande.
  • När verksamheter i kommuner och landstinget utvecklar äldrevård och äldreomsorg bör de utveckla strategier som säkerställer de äldres inflytande och självbestämmande över sin vård och omsorg. Studien visade på den makt med normer och värderingar som organisationen och eller personal har i vård- och omsorgsorganisationer och som hindrar äldres inflytande över sin egen vård och omsorg.

Fotnot
Pia Klein är med mag, sjuksköterska och arbetsterapeut. Hon är utvecklingskoordinator på FoU Seniorium, ett forsknings- och utvecklingscenter som arbetar med äldrefrågor i nordöstra Stockholm, och som ägs av landstinget och kommuner. För mer information och möjlighet att ladda ned rapporten i sin helhet se, www.seniorium.se

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 05 december 2011 - 16:34 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår