Minnesträning


Den forskning som har gjorts på träning av det åldrande minnet gäller främst arbetsminnet och det episodiska minnet, eftersom det är där man ser de mest påtagliga åldersförsämringarna. Så sent som i slutet av 1980-talet trodde man att arbetsminnets kapacitet var statiskt, närmast att jämföra med en dators hårdvara, och inte gick att träna. Men det har visat sig att arbetsminnet tränas genom upprepad nötning av olika arbetsminnesuppgifter, till exempel uppdatering av information, delad uppmärksamhet och att bortse från irrelevant information.

Det episodiska minnet tränas genom att använda bättre strategier för att memorera information. Så kallad transfer förekommer bara i begränsad omfattning – även om man tränar upp sin förmåga att memorera telefonnummer blir man inte automatiskt bättre på att komma ihåg namn.

På samma sätt som äldre människor generellt inte kan träna sig lika fysiskt starka som yngre har äldre också svårare att träna minnet. Det beror på att den så kallade reservkapaciteten är begränsad, vilket den också är när det gäller maxpuls eller någon annan fysiologisk parameter. Studier som professor Lars Bäckman har genomfört visar dock att äldre människor förbättrar sin minnesprestation när de får kognitivt stöd, till exempel utökad tid för memorering eller ledtrådar för att lösa vissa minnesuppgifter. Då kan de i vissa fall nå upp till samma nivåer som yngre.

Det kan dock vara viktigt att observera att den enskilt mest potenta faktorn för bibehållen minnesfunktion upp i åldrarna är fysisk aktivitet.

Tillbaka till artikeln »

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 03 december 2012 - 15:01 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår