Trygga möten ökar förståelsen

Ethel Lanesjö, journalist
Nyckelord: Hemtjänst och social verksamhet, Hälsa – ohälsa, Sjukvård, Utbildning, Äldreboende

 
Trygga möten är ett projekt om bemötande av äldre personer med psykisk funktionsnedsättning. Avsikten är att öka kunskapen om psykisk ohälsa, hur bemötande påverkar och att skapa hållbara strukturer för användningen av ny kunskap.

Projektet Trygga möten startade 2009 i samarbete mellan fou nu, Psykiatri Nordväst i Stockholms läns landsting samt Sundbyberg och pågår även under 2012. I planeringen har företrädare för äldreboenden, hemtjänst, primärvård och psykiatri samt även brukarorganisationer deltagit.  

Socialstyrelsen har totalt beviljat drygt 6 miljoner i projektpengar.

– Deltagarna kommer från olika verksamheter med olika huvudmän och olika roller. De ska kunna förstå varandras uppdrag och att olika personer och verksamheter har olika ansvar, säger projektledaren Lena Strandberg från fou nu.

 

Nu har 350 personer från psykiatrin och från Ekerö, Järfälla, Sigtuna, Solna, Sollentuna, Sundbyberg, Upplands-Bro och Upplands Väsby gått basutbildningen på fyra och en halv dag. Även personal från geriatrik och primärvård inom dessa kommuner har deltagit.

De kommunalt anställda deltagarna har kommit från hemtjänst, äldreboenden, dagverksamhet och biståndshandläggning. Eftersom intresset varit så stort har särskilda basutbildningar ordnats enbart för biståndshandläggare samt för personal på dagverksamheter. Från psykiatrin deltog framförallt personal från slutenvården men också några från öppenvård och akutpsykiatri. 

Framför allt är det undersköterskor, vårdbiträden och skötare som deltagit men även sjuksköterskor, distrikts-sköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter, kuratorer och anhörigkonsulenter. 

 

70 personer har även gått handledarutbildningen på fyra dagar. 

– Den riktiga utmaningen med projektet är att nå hållbarhet. Därför har
vi skapat handledarnätverk. Förhoppningen är att nätverken ska kunna fortsätta träffas regelbundet med stöd från det äldrepsykiatriska teamet i Psykiatri Nordväst. 

– Vi ska också vara ute i verksamheterna och träffa dem som gått utbildningen tillsammans med deras chefer.

Det finns ingen mall för arbetet med att få de nya kunskaperna att tillämpas i praktiken. Stödet utformas utifrån de behov som finns på varje arbetsplats. 

Lena Strandberg framhåller att det är viktigt att få med cheferna för verksamheterna. Därför planerar de en speciell utbildningsdag för chefer i maj.

– Vi försöker hitta alla möjliga vägar för att nå hållbara strukturer. Det motverkas av att de som gått utbildningen kanske slutar och av omorganisationer och andra personalförändringar. Vi måste underhålla kompetensen och har till exempel redan genomfört uppföljande utbildning. Flera sådana tillfällen kommer under året.

 

Utvärdering av projektet pågår. Har livskvaliteten förändrats för de äldre med psykiska funktionsnedsättningar? Har personalens arbetsmiljö förändrats? Hur används kunskapen? Även samarbetet mellan vårdgivarna ska utvärderas.

För att mäta eventuella förbättringar av de äldres livskvalitet används enkäter både före och efter utbildningen. Det har inte gått att se någon statistiskt signifikant skillnad.

Deltagare i både basutbildning och handledarutbildning har ingått i fokusgrupper och också besvarat enkäter. Enligt Lena Strandberg visar analysen att de haft nytta av utbildningen och fått en annan förståelse för både äldre och psykiskt funktionshindrade. De tänker annorlunda i olika situationer.

– Förståelsen leder till ett bättre bemötande. I utbildningen har vi talat mycket om trygghet och otrygghet och om attityder till åldrande, äldre och psykisk funktionsnedsättning. Personalen känner sig tryggare när de vet mer och då blir även de äldre tryggare, säger hon. 

– De har också fått en metod för konkret problemlösning. Det är en metod som använts inom socialpsykiatrin men inte använts i äldreomsorgen. Man frågar sig helt enkelt: Vad är problemet? Sedan försöker man hitta olika lösningar som prövas och utvärderas.

 

Handledarna kan hjälpa till men metoden kan också användas av en enskild person eller av flera tillsammans i personalen. Lena Strandberg tar ett exempel från den kortfilm som spelats in i projektet. Där berättar sjuksköterskan Pamela om en deprimerad person som var svår att få upp ur sängen. Några lyckades bra medan andra inte klarade det alls. Då försökte de få fram vad som fungerade så att alla kunde göra likadant.

När det gäller samarbetet mellan vårdgivarna säger många att samarbetet i det ”lilla” fungerar bättre. Det är till exempel lättare att ringa en person som man träffat för vårdplanering eller annat. De ska också försöka få fram överenskommelser om samverkan mellan äldreomsorgen och psykiatrin. Sådana avtal finns redan mellan psykiatrin och socialpsykiatrin.



Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 18 mars 2012 - 22:51 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår