Det finns hjälp att få!

Av Inger Raune, journalist


Läkemedel för konstaterad inkontinens ger god effekt också för äldre personer. Man bör börja med en låg dos och sakta trappa upp, säger distriktsläkare Patrik Midlöv. – Medicinen hjälper inte alla men många får minskat läckage. Man måste våga söka hjälp, den finns att få!

För att söka hjälp för läckage och inkontinens finns ofta en tröskel man måste över. Dels känns det genant, dels tror många att det ändå inte finns någon hjälp att få. Därför är det viktigaste budskapet: Det finns hjälp att få! Patrik Midlöv betonar varje stavelse med emfas. Han är distriktsläkare och docent vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet.

– Inkontinens och läckage är genant och en vanlig föreställning är att det inte går att göra något i alla fall. Dessutom tror både den enskilde och vårdpersonal att det hör till att man läcker när man blir gammal.

– Men många gånger finns det hjälp att få. Man måste prova! Där kan vi som distriktsläkare hjälpa till genom att rutinmässigt fråga om patienten har några problem med att hålla urinen eller tarmen. Sådana problem är vanliga vid till exempel sjukdom och efter operationer.

– Ofta söker en patient för andra åkommor. Han eller hon tycker att det är viktigare att ta upp sin diabetes eller hjärtproblem än inkontinens. Åkommorna kan dock hänga ihop.

Patrik Midlöv var en i projektgruppen som arbetade fram rapporten ”Behandling av urininkontinens hos äldre och sköra äldre”, SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) se sid 11. Han har bland annat bidragit till avsnittet om läkemedel. Han påpekar att först och främst måste en utredning göras för att ta reda på vad det är patienten har. Är det inkontinens och i så fall vilken form är det? De vanligaste läkemedlen för inkontinens är så kallade antikolinerga. De ger god effekt också för äldre personer, även om det inte gäller alla, påpekar Patrik Midlöv.

Dessa läkemedel kan vara förknippade med en del biverkningar, som muntorrhet och förstoppning. Patienten kan även bli förvirrad och få yrsel. Därför är det viktigt att gå försiktigt fram, säger han. – Man bör börja med en låg dos och sakta trappa upp. Det är förstås viktigt att utvärdera behandlingen med täta uppföljningar, dels för att få rätt dosering dels för att se vilken effekt läkemedlet har.

– Alla får heller inte biverkningar, många har inga alls. Men om man får någon, eller flera, kan man byta till ett annat preparat inom samma läkemedelsgrupp.

– Ibland är biverkningarna besvärliga och då får man låta bli medicinen. Det får inte bli ett nytt hälsoproblem. Patrik Midlöv säger att det är viktigt att vara medveten om risken för biverkningar och att ta hänsyn till att patienten även kan ha andra läkemedel. Generellt gäller att ju äldre personen är desto fler läkemedel har han eller hon. Det ökar risken för att de kolliderar med varandra, säger han och tar behandling av Alzheimers sjukdom som exempel.

– Det läkemedlet ökar tillgången till acetylkolin som är ett ämne i blodet. De antikolinerga medicinerna minskar det ämnet. Att behandla med båda dessa läkemedel blir lite som att gasa och bromsa samtidigt. Man måste vara noga hur man utvärderar effekterna.

Han nämner också en risk med att läkemedlet ”bromsar”.

– Det innebär att man kissar mer sällan. Det är en fråga om dosering. Man kan bromsa för mycket, det vill säga att det inte går att kissa alls, vilket kan leda till att man får urinstämma vilket i sin tur kan göra att man blir förvirrad och orolig. Det går dock över när man tömmer urinblåsan med kateter.

Läkemedel för till exempel hjärta och för blodtryck är beroende av njurfunktionen. Ger man då antikolinerga mediciner samtidigt kan de påverka varandra negativt. De vanliga läkemedlen Ipren och Naproxen kan också påverka njurfunktionen, vilket kan göra att de även påverkar läkemedlen för inkontinens.

– Man bör informera patienten och anhöriga om vilka vinsterna är men även om riskerna.

Patrik Midlöv säger att det är viktigt att ha en helhetsbild dels över patientens medicinlista – både receptbelagda och övriga, dels vilka övriga sjukdomar patienten har och vilka förutsättningar som finns för behandling, till exempel hur njurfunktionen ser ut.

Han påpekar att det finns läkemedel som försvårar inkontinens, att man får mer läckage. Hjärtmediciner till exempel som är urindrivande.

– Det finns även sjukdomar som påverkar nervbanorna. Nerver som kontrollerar blåsan som ska signalera att nu är det fullt och dags att tömma. Fungerar inte det blir man också inkontinent.

– Det är viktigt att vårdpersonal frågar dem, som har sådana sjukdomar, hur blåsan och tarmen fungerar. Studier visar att äldre personer blir sällan botade helt men urinläckaget kan minska, hur mycket eller lite är individuellt.

– Minskat läckage kan ha stor betydelse för livskvaliteten men också rent socialt. Många isolerar sig på grund av sin inkontinens. De vill inte gå ut, inte åka buss för man vet inte om man hinner till toaletten.

Patrik Midlöv nämner ett nytt inkontinensläkemedel som inte tagits med i SBU-rapporten, det är helt enkelt för nytt.

– Vi vet heller inte så mycket om det ännu. Ett problem är att det finns nästan ingen forskning gjord med äldre sköra personer och läkemedel.

Han påpekar att antingen görs studier då man tar bort alla personer över 65 år, eller också plockar man bort dem som har en hjärt- eller leversjukdom eller försämrad njurfunktion.

– På det viset försvinner många äldre, det vill säga ofta dem vi träffar i verkligheten. Vi möter inte många patienter som är 84 år och kärnfriska utan något läkemedel.

Han anser att det borde göras fler studier med äldre och framför allt de som har flera sjukdomar och som finns inom primärvården.

– Men det anses nog för krångligt och medför för många komplikationer. Det är lättare – och billigare – för läkemedelsindustrin att göra studier på helt friska patienter. Det är därför vi har hittat så få välgjorda studier som har inkluderat äldre människor.

I dag finns visserligen krav på att studier om läkemedel även ska inkludera äldre men då önskar Patrik Midlöv att de personerna även ska efterlikna och representera verkligheten.

– Gärna studier gjorda på äldreboenden där de bor som är sjukast och är allra känsligast för läkemedel, det vill säga då risk för biverkningar är som störst.

– Sådana studier görs inte, samtidigt är det där läkemedlen används – som då aldrig har testats på liknande patienter. Rent kommersiellt borde det vara intressant att göra dessa studier, säger han.

– Vi lever allt längre och det är få förunnat att leva utan sjukdom, vilket innebär att vi behöver läkemedel under lång tid. 

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 12 mars 2014 - 12:48 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 1/2014 • Det läcker – om läckage och inkontinens »


»Minskat läckage kan ha stor betydelse för livskvaliteten men också rent socialt.« 
 

Intervjuad: Patrik Midlöv, distriktsläkare och docent vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet

Loading   Sökning pågår