En folksjukdom

Av Ulla Molander, docent vid Göteborgs universitet och överläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset
Nyckelord: Medicin


Urininkontinens kan beskrivas som en folksjukdom med stora mänskliga, sociala och ekonomiska konsekvenser för såväl den enskilde individen som samhället. Drygt en halv miljon människor över 65 år har sådana besvär. Många patienter, och anhöriga, anser dock att urininkontinens är en del av åldrandet, därför söker de heller inte hjälp.

Sveriges befolkning blir allt äldre och antalet personer med kroniska sjukdomar och sammansatta vårdbehov ökar därmed. Då kommer det även att bli allt vanligare med urininkontinens. Prognos för de närmaste sju åren är att många går i pension och mellan år 2020 och 2030 kommer antalet 80 år och äldre att öka drastiskt. I åldersgruppen över 65 år kan man räkna med att mellan 30 och 40 procent har läckage. Det innebär att mer än 534 000 människor över 65 har besvär av urininkontinens. Många äldre har stora problem som inte utreds och behandlas på ett adekvat sätt. Både patienter och anhöriga anser ofta att urininkontinens är en del i åldrandet varför de inte söker hjälp.

Urininkontinens definieras av International Continence Society (ICS), som ofrivilligt läckage av urin, oberoende av orsak. Definitionen kan inte användas på spädbarn och småbarn. Urininkontinens ska sedan beskrivas utifrån relevanta faktorer som typ, svårighetsgrad, utlösande faktorer, social påverkan, påverkan på hygien och livskvalitet samt hjälpsökande beteende. Det finns ett antal olika former av inkontinens – se ruta sid 10. Urininkontinens är ett tillstånd med många orsaker, som förorsakar den drabbade mycket obehag, kan ge förlust av självförtroende, en känsla av skam och andra psykiska besvär inklusive depressiva symtom. Urininkontinens kan ha anatomiska, fysiologiska och patologiska orsaker eller bero på generella sjukdomar. Särskilt hos de äldre samverkar ofta flera orsaker till urinläckage, det vill säga urininkontinens.

En förutsättning för behandling är att en utredning av bakomliggande orsaker görs. Det kräver ett medicinskt och omvårdnadsmässigt förhållningssätt som tar hänsyn till de specifika förhållanden som den äldre lever under, och i vilken utsträckning läckaget är ett problem. Hänsyn måste också tas till önskemål om behandling och påverkan på livskvalitet. Urininkontinens kan vara ett delfenomen till annan sjuklighet med funktionsnedsättning och/eller kognitiv påverkan som neurologiska sjukdomar, till exempel stroke eller demens. Det kan även vara en del av en bristfälligt inställd diabetes eller orsakad av läkemedelsbehandling. Förvirringstillstånd av olika former kan ge ofrivilligt urinläckage som ett delfenomen. En nedsatt fysisk rörlighet kan ge inkontinensbesvär, som patienten med ledbesvär eller genomgången stroke som kan ha en inskränkt praktisk möjlighet att ta sig till toaletten. Den fysiska miljön är av betydelse, alla hinder på vägen gör det besvärligt för patienten att nå toaletten och kan ge upphov till ofrivillig urinavgång. Det är framför allt den sköra äldre som kan ha någon form av fysisk eller mental begränsning, som i sig förhindrar självständiga toalettbesök.

Det säger sig självt att kontinens inte kan upprätthållas om toalettassistans eller annan praktisk hjälp inte kan ges. Toalettassistans eller uppmärksamhetsträning kan underlätta för att hinna till toaletten i tid. Här har personalens kunskap och engagemang betydelse. Det är viktigt att sätta urininkontinens hos de sköra äldre i ett sammanhang, där vård och omsorg måste ha en helhetssyn på olika faktorer som bidrar till urinläckage och som interagerar med personens möjligheter att klara av toalettbesök. Ålder liksom samsjuklighet är riskfaktorer för inkontinens. Det innebär ett tillägg till den redan befintliga funktionsnedsättningen hos sköra äldre som ger ett ökat vård- och omsorgsbehov.

Orsaker till urininkontinens hos äldre kan vara:

• åldrandet i sig

• läkemedel

• arkitektur

• sjukdomar i blåsa och prostata

• övriga kroppsliga sjukdomar och handikapp

• psykologiska faktorer

• sjukdom i nervsystemet

• tarmens funktion.

Urininkontinens präglas fortfarande av skamkänslor och andelen som söker för sina besvär är fortfarande låg. Uppfattningen att urininkontinens är naturlig del i åldrandet, och inte behandlingsbar, är fortfarande spridd både bland de äldre och deras närstående. De äldre utgör en heterogen grupp med allt ifrån vitala äldre hemmaboende friska, förutom besvär med urininkontinens, till äldre boende på särskilda boenden med flera sjukdomar och handikapp, inklusive urininkontinens. Utredning och behandling måste självklart skilja sig mycket mellan olika individer men alla kan behandlas och förbättras även om inte alla kan botas. Även de sjukaste äldre med både demens och immobilitet bör genomgå en basal utredning, behandling av reversibla tillstånd samt någon form av icke-invasiv behandling. Hjälpmedel såsom blöjor är inte att betrakta som behandling utan just som ett hjälpmedel. Det är naturligtvis viktigt att även hjälpmedlen utprovas individuellt efter var och ens behov.

Det är också viktigt att behandlingen är individuellt anpassad där hänsyn tas till individens allmäntillstånd. För äldre, som kan ha problem med att röra sig på grund av andra handikapp och sjukdomar, spelar faktorer som tillgång och avstånd till toalett roll för att bibehålla kontinens. Rädsla för fall och yrsel kan också bidra till att äldre inte vågar gå på toaletten, framför allt nattetid. Anpassning av bostad eller hjälpmedel till bostaden som fristående toalettstol kan minska problemen. Höjden på toalettstolen och möjligheten att kunna hålla sig i något kan vara avgörande för att kunna sätta sig och resa sig säkert från toalettstolen. För kognitivt nedsatta personer har miljöförändringar, som underlättar möjligheten att hitta till toaletten, stor betydelse för kontinens. Att få hjälp till toaletten för den som inte klarar detta själv kan tyckas som en självklarhet. Men detta bygger på att individen själv kan tala om när det är dags, att det finns en person i personens närhet som uppmärksammar detta, eller att det vid tillfället finns tid för hjälp.

För personer som har en stor funktionsnedsättning, kan tiden från förflyttning från rullstol till toalett vara för lång och ett läckage sker trots att hjälp erbjudits. Det kan också behövas hjälp av två personer. En ensamboende äldre person utan närstående, måste själv larma för att få hjälp och det kan då ta alldeles för lång tid. För äldre personer som har täta trängningar och behöver gå på toaletten ofta, kan urinläckage ske på vägen. Själva rädslan för ett läckage kan sänka livskvaliteten och ge ökad stress. Blåsan kan dock tränas till att utöka intervallen, så kallad blåsträning. Vissa äldre med kognitiv nedsättning behöver påminnelse om att gå på toaletten, så kallad uppmärksamhetsträning. Detta kräver personalens eller närståendes engagemang och uppmärksamhet. På boenden kan det läggas in i de ordinarie vårdrutinerna men det är också viktigt att anpassa tiderna individuellt för varje person som är drabbad. Bäckenbottenträning vid ansträngningsinkontinens klarar även många äldre och det är behandling framför allt vid ansträngningsinkontinens där man sett god effekt även hos äldre kvinnor.

Operation var man tidigare restriktiv med för äldre kvinnor men vid intravaginal slyngplastik som görs vid ansträngningsinkontinens finns i dag studier även på äldre kvinnor med gott resultat och ålder är idag ingen orsak att inte operera. Studier på äldre talar för att resultaten är något sämre med ökad ålder och att risken för att drabbas av biverkningar något större men komplikationerna är som regel lindriga. Antikolinerga läkemedel som blockerar blåsans muskarina receptorer har använts vid trängningsinkontinens och överaktiv blåsa i många år och effekt har setts vid studier på äldre i form av viss minskning av antalet läckage. Biverkningar ses och man måste alltid värdera risken för biverkningar innan läkemedelsbehandling påbörjas. Speciellt gäller detta sköra äldre som kan få påtagliga besvär på grund av samsjuklighet och multifarmaci. De biverkningar som är vanligast är framför allt muntorrhet och förstoppning (obstipation). Vid tömningssvårigheter av urinblåsan med residualurin kan kateter à demeure (KAD) behöva sättas eller ren intermittent kateterisering (RIK) påbörjas.

Långtidsbehandling med KAD bör endast göras i undantagsfall och överväg alltid RIK som alternativ då många äldre kan klara att utföra självkateterisering eller närstående eller personal kan assistera. Långtidsbehandling med KAD är förknippat med ökad risk för infektioner och stenbildning och bör användas med restriktivitet. Ytterligare behandlingar finns som även äldre och sköra äldre kan komma i åtnjutande av men detta var ett axplock. 

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 12 mars 2014 - 12:29 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 1/2014 • Det läcker – om läckage och inkontinens »

 

»Urininkontinens kan ha anatomiska, fysiologiska och patologiska orsaker eller bero på generella sjukdomar.«

»Utredning och behandling måste självklart skilja sig mycket mellan olika individer men alla kan behandlas och förbättras även om inte alla kan botas.«

REFERENSER: 
SBU. Behandling av urininkontinens hos äldre och sköra äldre. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2013. SBU-rapport nr 219. ISBN 978-91-85413-60-7. 2013.

ICS. Incontinence. 4th International Consultation on Incontinence Paris July 5-8 2008. http:// www.icsoffice.org/Publications/ICI_4/book.pdf 

Loading   Sökning pågår