Detta borde valrörelsen handla om

Av Gunnar Wetterberg, historiker, författare
Nyckelord: Organisation och lagstiftning


För egen del menar jag att skolan, vården och omsorgen måste få ta mer plats på socialförsäkringarnas bekostnad, men det är ingen lätt diskussion, skriver historikern och författaren Gunnar Wetterberg.
– Den borde initieras av den parlamentariska socialförsäkrings-utredningen, men det verkar inte komma något därifrån – åtminstone inte före valet. Och ju längre diskussionen dröjer, desto sämre riskerar lösningarna att bli.
 

För 20–25 år sedan hörde SNS Konjunkturrådsrapport till de viktigaste ekonomisk-politiska händelserna under året. De var fulla av uppslag om hur ekonomin skulle reformeras. På Finansdepartementet satt vi och svettades över underlag till våra ministrar för att hantera klurigheterna – och rätt vad det var slank några av dem in i politiken. Glansen har flagnat sedan dess, men uppställningen statsråd och middagsätande direktörer efter presentationen är fortfarande imponerande.

Därför är det ett intressant tecken i tiden att rådets nationalekonomer i år hakade på debatten om äldreomsorgens finansiering. I och för sig tror jag deras råd är fel. Konjunkturrådet ville inrätta en äldreomsorgsförsäkring för att hantera de framtida påfrestningarna. Kruxet är att försäkringar inte låter sig konstrueras hur som helst. För att en försäkring verkligen ska vara en försäkring behöver aktuarierna ett någorlunda förutsägbart försäkringsfall att kalkylera risker och premier på. Kring framtidens äldreomsorg finns det alldeles för många frågor för en sådan kalkyl.

De riktigt stora påfrestningarna kommer antagligen inte förrän om 15- 20 år. Hur kommer omsorgen då att vara organiserad? Ska en del av sjukvården ingå? Hur mycket ska man räkna med att människor klarar själva? Vilket slags hjälp – och hur mycket – kommer nästa generation gamla att vilja ha? Hur ska fonden se på anhörigvården? När man inte vet vad det är man försäkrar sig emot – var finns då den aktuarie i världen som kan beräkna en rimlig premie? Därmed skulle en sådan försäkring sikta mot ett rörligt mål.

”Försäkringen” skulle snarare bli en fond, där man samlar i ladorna under de sju feta åren för att ha något att ta av när de sju magra kommer (och de kan bli betydligt fler, om man ska tro demografiska kalkyler). Det är mindre förnuftigt än det låter. Försäkringen/fonden skulle bli en öronmärkt skatt för framtidens äldreomsorg. Det skulle väcka förväntningar bland dem som betalt skatten. Om ”försäkringen” får människor att räkna med att ”staten” ska betala rätten till god vård och omsorg i framtiden, då har de offentliga finanserna fått en gökunge i boet.

I värsta fall skulle åtgärden dessutom kunna bidra till att kostnaderna skenar. En öronmärkt finansieringskälla riskerar att förslappa kostnadskontrollen. Risken är att de som arbetar inom verksamheten betraktar ”försäkringen” som en öppen pengakran och räknar med att det kommer mer när det behövs. Om ökande krav och bristande kostnadskontroll leder till finansieringssvårigheter, är det bara att höja premierna till ”försäkringen”.

Ändå är SNS-rapporten viktig. Pensionsreformen på 1990-talet gav oss ett någorlunda stabilt system, men vårdens och omsorgens finansiering är olöst. Problemet är detsamma – allt färre ska betala för allt fler – men ändå är det nätt och jämnt att kommunerna och landstingen får äldrebudgeten att gå ihop. Då är det ändå 1930-talets små barnkullar det just nu handlar om – vad ska vi göra om tio-femton år, när dubbelt så många stampar i farstun?

Våren 2010 lade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) fram en bedömning av hur de kommunala behoven skulle utvecklas framöver, givet demografin och en beskedlig ökning av kvaliteten i vård och omsorg. Huvudansvaret för kalkylen hade Stefan Ackerby, den kloke analytikern som i Långtidsutredningen 1992 ritade skissen till det nya pensionssystemet, alldeles för tidigt bortgången för några månader sedan. Slutsatsen var att kommunalskatten skulle behöva öka med 12–13 kronor fram till 2035. Det är antagligen orimligt – problemen uppstår delvis därför att arbetskraften tryter, då kan vi knappast lösa dem genom att beskatta det vi vill ha mer av.

I stället måste vi söka oss andra vägar. Den viktigaste är fördelningen av ansvar mellan den privata och den offentliga finansieringen. Det offentliga kommer inte att kunna tillfredsställa hela behovet av äldreomsorg 2020. Vi kommer själva att få betala allt mer – och det kommer de flesta av oss att ha råd med. Det är den bortglömda faktorn i alla eländesdiskussioner. Den offentliga ekonomin riskerar att stagnera, eftersom arbetsutbudet bromsar in, men hushållen blir allt rikare. Med en normal ökning av produktiviteten fördubblas våra inkomster vart 30:e år. Inbromsningen i den offentliga ekonomin innebär att vi måste prioritera hårdare.

Ofta reduceras diskussionen om prioriteringar till hur många hockeyhallar eller arenor man ska bygga. Men det är att göra saken för lätt. De stora utgiftsposterna är dels socialförsäkringarna, dels skolan, vården och omsorgen, som svarar för bortåt 40 procent vardera av det offentliga utrymmet. Ingen prioritering klarar sig undan den fråga som Göran Persson formulerade i mitten av 1990-talet: Var gör den sista kronan störst nytta, i socialförsäkringarna eller i verksamheterna?

För egen del menar jag att skolan, vården och omsorgen måste få ta mer plats på socialförsäkringarnas bekostnad, men det är ingen lätt diskussion. Den borde initieras av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, men det verkar inte komma något därifrån – åtminstone inte före valet. Och ju längre diskussionen dröjer, desto sämre riskerar lösningarna att bli. Därför måste vi vara beredda att använda en del av vår ökade köpkraft till att ordna en dräglig ålderdom.

Det kan betyda högra avgifter i vården och omsorgen, men det kan också ske genom att vi själva betalar ett mer anpassat boende, som gör att vi klarar oss längre med mindre hjälp. I detta kan Rut-avdraget komma väl till pass. Allt fler människor vänjer sig vid tanken att jakten på dammråttorna får man klara på egen hand. I bästa fall står Rut för en nyttig folkuppfostran, som gradvis kan avvecklas när vi väl lärt oss betala vad vi behöver. Om vi själva ordnar vardagens omsorg kan staten och kommunerna koncentrera sina insatser dit de bäst behövs, till dem som behöver så mycket hjälp att de inte har råd att själva betala.

Om stora frågor ställs tillräckligt tidigt kan man också sikta på större lösningar. Det avgörande för samhällets framtida välstånd är arbetsutbudet och produktiviteten. Om arbetsutbudet ökar stärker det skattebasen, om produktiviteten ökar har vi råd att betala mer på egen hand. Därför betyder åtgärder för att främja arbetsutbudet och produktiviteten att vi har lättare att finansiera den framtida vården och omsorgen.

I boken Kurvans kraft (Weylers) har jag behandlat olika lösningar. Under de senaste åren är det arbetsutbudet som har fått störst uppmärksamhet. Det är inte så konstigt, eftersom fler människor i arbete löser många av skattefinansieringens problem. Så var det under den förra generationsväxlingen på 1960-talet – då löste vi arbetskraften genom att bondbarnen flyttade till städerna, invandrarna kom till Sverige och kvinnorna gick ut i arbetslivet. På samma sätt kan vi urskilja tre viktiga reserver i dag:

– Lägre trösklar till arbetsmarknaden. Den ökande förtidspensioneringen av unga människor och svårigheterna för nyanlända flyktingar att komma in på arbetsmarknaden hör till välfärdssystemets allvarligaste problem. Haken är att det finns färre ingångsjobb för dem som saknar utbildning och erfarenhet. Till en del kan säkert bättre utbildning bidra till en lösning, men det är inte säkert att den når alla skoltrötta 16–17-åringar. Därför är fackens och arbetsgivarnas avtal om yrkesintroduktionsutbildningar viktiga att sätta i verket.

– Bekämpa ohälsan! Om vi kan hejda inflödet i långa sjukskrivningar och förtidspensioner kommer det att ha dubbel effekt på samma sätt som lägre trösklar: dels blir det fler som arbetar, dels blir det färre att försörja. I detta är missbruksfrågorna en viktig men undanskymd faktor – det finns undersökningar som säger att det skvimpar alkohol under ytan i 30–40 procent av förtidspensionerna.

– Förläng arbetslivet! Det senaste halvseklet har lagt fler friska år efter 50 till våra liv. Om fler människor orkar och har lust att arbeta längre betyder varje extra år 2–3 procent på arbetskraften. Där finns den största reserven.

På samma sätt kan man analysera produktiviteten. I Kurvans kraft pekade jag på några vägar:

– Investeringarna. Den nya tekniken utnyttjar resurserna mer effektivt än den gamla. Men infrastrukturen är också en viktig del. Att höja produktiviteten handlar lika mycket om rätt man på rätt plats som om de mest sofistikerade maskinerna.

– Arbetsorganisationen. I ”Moderna Tider” ökade produktiviteten genom att löpande bandet snurrade snabbare förbi Chaplin. I dag måste vi ta en annan väg – vad är det för mening med en ökning som sliter ut arbetskraften? Nu handlar det om att jaga spilltider, samordningsbrister och mötesraseri, inom ABB lika väl som i hemtjänsten i Nacka.

 – Lönebildningen är den stora revolutionen sedan mitten av 1990-talet. Alla chefer ska sätta sig ned med alla medarbetare och resonera om hur året har gått och hur framtiden kan fungera bättre. Den återkopplingen i miljontals samtal har antagligen haft en viktig del i produktivitetsökningen de senaste tio åren, men hur kan den bli mer än en engångseffekt?

– Utbildningen är den viktigaste genvägen till produktivitet. Men arbetslivet måste ta bättre vara på de kunskaper som allt fler skaffar sig. Överutbildningen är ett underbetyg åt arbetslivets förmåga att hitta rätt plats åt bra folk.

Det är detta valrörelsen borde handla om. För att inte tala om nästa regeringsförklaring. 

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 05 juni 2014 - 00:18 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2014 • Spelet om åldrandet »

 

»Om ’försäkringen’ får människor att räkna med att ’staten’ ska betala rätten till god vård och omsorg i framtiden, då har de offentliga finanserna fått en gökunge i boet.« 

Loading   Sökning pågår