En missbrukad brukarundersökning?

Av Susanne Kelfve, doktorand vid ARC (Aging Research Center) Karolinska Institutet och Stockholms universitet
Nyckelord: Organisation och lagstiftning


Från forskningen vet vi att det inte är slumpen som avgör vilka som svarar på undersökningar. Bland äldre personer är det de sjukaste och de med sämst funktionsförmåga som tenderar att inte svara, det vill säga de personer som har störst vård- och omsorgsbehov. Det betyder att de personer som använder mest äldreomsorg är sämre representerade i brukarundersökningen. Det skriver doktorand Susanne Kelfve.

Närmare 90 procent av de äldre i Sverige är nöjda med sin äldreomsorg, det framgår av den postenkät där 140 000 personer svarat på frågor om sin äldreomsorg – den så kallade brukarundersökningen. För att vara mer exakt så uppger 89 procent av alla personer över 65 år med hemtjänstinsatser 2013 att de är ganska eller mycket nöjda med sin hemtjänst. Motsvarande siffra bland personer i särskilt boende är 83 procent. Sammantaget betyder det att cirka 88 procent av de äldre är nöjda med sin äldreomsorg, en siffra som det ofta refereras till i den politiska debatten.

Detta är en helt annan bild av äldreomsorgen än den som vanligtvis målas upp i media. Den mediala bilden av svensk äldreomsorg är att den befinner sig i en djup kris. Stressad hemtjänstpersonal som bara hinner hjälpa de äldre med det mest basala. Åtstramningar som gjort det så svårt att få plats på ett äldreboende att många äldre blir kvar i sina hem betydligt längre än både de själva och deras anhöriga önskar. Rapporter om vanvård och underbemanning på olika äldreboenden har blivit ett återkommande inslag i nyhetssändningarna.

Hur kan då de äldre vara nöjda? Vad är det egentligen brukarundersökningen mäter? I Sverige har alla individer över 65 år, efter behovsprövning, rätt till offentligt finansierad äldreomsorg, antingen i form av hemtjänstinsatser eller särskilt boende. Äldreomsorgen är tänkt att vara jämlik, men samtidigt inte bunden till en specifik utförare. Brukaren, det vill säga den äldre, kan i vissa kommuner välja mellan en uppsjö av utförare, i synnerhet när det gäller hemtjänst. På regeringens uppdrag genomför Socialstyrelsen kontinuerligt undersökningar där de äldre tillfrågas om vad de tycker om sin äldreomsorg. Syftet med undersökningen är att få ett kvitto på kvalitén, att kunna följa dess utveckling samt att få en indikator på om äldreomsorgen är jämlik över landet.

Brukarundersökningen bygger huvudsakligen på olika typer av nöjdhetsfrågor eller subjektiva bedömningar, i motsats till objektiva eller absoluta mått. Det betyder att frågor, som rör till exempel om den äldre får chans att komma ut i friska luften, inte ger något svar på om man överhuvudtaget får komma ut eller hur ofta. Vad vi får veta är hur nöjd den äldre är med möjligheten att komma utomhus.

Avsaknaden av absoluta mått i brukarundersökningen betyder att individers preferenser, deras förväntningar och inte minst deras bild av hur det generellt ser ut inom äldreomsorgen påverkar deras svar. Vad ska den äldre jämföra med? Vad är referenspunkten? Vi lever i ett samhälle där vår gemensamma välfärd ska räcka till många behov. Samhällsresurserna är begränsade och ska räcka till både skola, vård och omsorg. Det är mot bakgrund av den vetskapen den äldre ska skatta sin äldreomsorg. Lägg därtill den mediala bilden av en äldreomsorg i kris, av äldre personer som inte fått möjlighet att komma ut under det senaste året, eller som fått liggsår på grund av underbemanning. Med det som referenspunkt, kanske frisk luft en gång i veckan och avsaknad av liggsår ter sig som en lyxig tillvaro. – ”Jo tack, jag är nöjd”.

Dagens brukare av äldreomsorg till hör en generation som fostrats i ett samhälle där det var en dygd att vara sparsam, att vara nöjd med det som erbjuds, och att inte slösa på samhällets resurser. Vad ska till för att denna generation ska säga – ”nej tack, jag är inte nöjd, jag vill ha mer”?

Vi vet också att olika grupper har olika preferenser och referensramar. Minst nöjda i brukarundersökningen är yngre personer, personer med hög utbildning, personer med tjänstemannabakgrund och utrikes födda. Kan det vara så att personer med hög utbildning får sämre äldreomsorg än personer med låg utbildning? Knappast troligt, men de kanske har andra preferenser och högre förväntningar än andra grupper, skapade under ett liv där det har varit naturligt att ställa krav?

Utöver att fråga sig vad brukarundersökningen mäter kan man också fråga sig vems åsikt den mäter. Trots att resultaten från brukarundersökningen baseras på svaren från väldigt många personer, så är det också många som inte svarar. Av personer med hemtjänst svarade 55 procent själva på enkäten. Dessutom fick ytterligare ca 15 procent hjälp av en närstående att svara på enkäten, vilket betyder att cirka 70 procent av alla äldre med hemtjänstinsatser är representerade i undersökningen. Av personer i särskilt boende var det endast en femtedel som svarade själva på enkäten. Ytterligare 35 procent fick hjälp av en annan person att fylla i enkäten, vilket innebär att 57 procent av de äldre i särskilt boende på något sätt är representerade i brukarundersökningen 2013, 43 procent är inte representerade alls.

Från forskningen vet vi att det inte är slumpen som avgör vilka som svarar på undersökningar. Bland äldre personer är det de sjukaste och de med sämst funktionsförmåga som tenderar att inte svara, det vill säga de personer som har störst vård- och omsorgsbehov. Det betyder att de personer som använder mest äldreomsorg är sämre representerade i brukarundersökningen. Om dessa personer dessutom inte har någon anhörig eller närstående som kan hjälpa till att fylla i enkäten, kommer deras röst aldrig att göras hörd. Är den gruppen också nöjd?

Problemen med brukarundersökningen är inte okända. I Socialstyrelsens rapport från den senaste undersökningen framgår det klart och tydligt vilka brister som finns med undersökningen. Men, i den politiska debatten diskuteras sällan problemen. Snarare används brukarundersökningen som ett kvitto på att svensk äldreomsorg fungerar relativt väl. Ansvariga politiker kan lugna väljarna med att 88 procent av de äldre faktiskt är nöjda, ingen fara på taket, mediabilden av svensk äldreomsorg är bara ett resultat av enskilda misslyckanden. Sverige står inför en ny generation äldre.

Nästa generation brukare av äldreomsorg, 40-talisterna, är en generation som växt upp under välfärdsstatens uppbyggnad och blomstringstid. Detta är en välutbildad generation som har varit vana att göra sina röster hörda och kräva sin rätt av samhället. Vi kan nog räkna med att det är en generation som inte på samma sätt kommer att nöja sig. Kan det vara så att nöjdheten då kommer att gå ner i brukarundersökningen, och hur ska vi då tolka resultaten? Betyder det att äldreomsorgen har blivit sämre, eller är det bara ett utslag av ”den rikes missnöje och den fattiges fördragsamhet”?

Brukarundersökningen har en viktig funktion att fylla och få kan ifrågasätta den goda ambitionen. Arbetet med undersökningen har också de senaste åren präglats av ett gediget kvalitetsarbete, där bland annat en stor del av frågorna har reviderats. Men om brukarundersökningen ska kunna användas som den kvalitetsindikator den är tänkt att vara, krävs mer eftertanke och ett fortsatt förändringsarbete.

Det är möjligt att 88 procent av de äldre är nöjda med sin äldreomsorg. Men att okritiskt använda resultaten från brukarundersökningen och tolka dessa som en sanning, riskerar att reducera brukarundersökningen till en bricka i det politiska spelet, ett verktyg för politiker att gömma sig bakom istället för att ta itu med verkligheten.  

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 05 juni 2014 - 00:22 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2014 • Spelet om åldrandet »

»… individers preferenser, deras förväntningar och inte minst deras bild av hur det generellt ser ut inom äldreomsorgen påverkar deras svar. Vad ska den äldre jämföra med? Vad är referenspunkten?« och Stockholms Universitet.

»… om brukarundersökningen ska kunna användas som den kvalitetsindikator den är tänkt att vara, krävs mer eftertanke och ett fortsatt förändringsarbete. « 

Loading   Sökning pågår