Gamla brister finns kvar

Av Ethel Lanesjö, journalist
Nyckelord: Organisation och lagstiftning


Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ser allvarligt på att de brister, som redovisas i den senaste tillsynsrapporten, är i stort desamma som är kända sedan tidigare.

Under en treårsperiod har tillsynsmyndigheten genomfört tillsyn av vården och omsorgen om äldre på regeringens uppdrag. Granskningen har bland annat omfattat hur vården, omsorgen och rehabiliteringen fungerar för äldre med stora och sammansatta behov i landets samtliga kommuner där även privata utförare inspekterats.

2013 var uppdraget att följa upp hur verksamheterna hade följt tillsynsmyndighetens krav på åtgärder. En fjärdedel av 46 slumpmässigt utvalda verksamheter hade inte vidtagit tillräckliga åtgärder. Här är en sammanfattning av de brister IVO iakttagit:

Kontinuitet: Äldre efterfrågar kontinuitet när det gäller personal. En femtedel av äldre med stora sammansatta behov upplever att de har alltför många personer att förhålla sig till och att personalen sällan har tid att stanna upp och prata en liten stund. Den som får möta samma person eller ett mindre team under en längre period känner sig tryggare. Det ökar också möjligheterna att tidigt uppmärksamma om hälsan försämras.

Information: Det är vanligt att mottagande verksamheter inom öppenvården och äldreomsorgen inte får viktig information från sjukhuset som behövs för den fortsatta vården och omsorgen. Risken är särskilt stor vid utskrivning inför kvällar och helger. De korta vårdtiderna på sjukhusen gör att uppgifter om omvårdnadsbehov och läkemedelsordinationer riskerar att inte följa med från en vårdinstans till en annan eller bli kraftigt försenade.

Personal: Det är svårt att rekrytera personal med rätt kompetens.

Rättssäkerhet: Alla kommuner kan inte garantera rättssäkerheten. Vissa kommuner har inte informerat äldre om rätten att söka bistånd eller så har kommunen inte gjort individuella behovsprövningar. Enskilda äldre har inte heller alltid fått ett skriftligt beslut om avslag och har då inte informerats om sin rätt och möjlighet att överklaga.

Dokumentation: Dokumentationen ger inte tillräcklig information om den äldre och det saknas journalanteckningar inom äldreomsorgen. De flesta äldre har numera genomförandeplaner men de är knapphändigt formulerade och saknar ofta tillräcklig information om hur och när insatserna ska genomföras. Det är också ovanligt att planerna följs upp.

Avvikelser: Avvikelser tillvaratas inte på ett systematiserat och strukturerat sätt så att förbättringar kan genomföras och kvaliteten utvecklas. Vid samverkan mellan huvudmännen försvåras det av att de har olika system. Där det finns fungerande avvikelsehantering mellan landsting och kommuner fungerar samverkan på alla nivåer i vårdkedjan och har i vissa fall lett till förbättringar. Till exempel skickas inte personer hem från sjukhuset sent på eftermiddagen.  

Individuella aktiviteter: Många äldre efterfrågar mer individuellt anpassade aktiviteter som promenader eller social samvaro. Det sociala innehållet i vardagen behöver få mer plats. Den fysiska miljön behöver också utvecklas. Äldre kan fortfarande tvingas dela rum och hygienutrymme med en annan person, främst på korttidsboenden men även i särskilda boenden.

Lex Sarah: Det finns fortfarande okunskap hos personalen om hur det praktiskt går till att rapportera ett missförhållande eller en påtaglig risk för det. Hälften av vård- och omsorgspersonalen i granskningen visste inte hur de skulle göra. Anmälningarna enligt lex Sarah handlar till stor del om brister i utförandet av insatserna och om bemötande. Den vanligaste orsaken till missförhållandet är brister i rutiner och riktlinjer. Händelser med fysiska skador har ofta orsakats av bristande riskbedömning av den fysiska miljön, visar en särskild genomgång i tre län. Det är vanligt att personer med demenssjukdom är inblandade. Anmälningar om fysiska övergrepp visar att de ibland genomförs av medboende eller utomstående. När de utförs av personal handlar det ofta om frustration i en situation där personen redan har fysisk kontakt med brukaren, till exempel vid hjälp med personlig hygien.

Klagomål: Många klagomål på socialtjänsten handlar om hemtjänsten. Därför genomfördes en tillsyn i tio kommuner. En stor del av de granskade kommunerna hade sådana brister att de var tvungna att vidta åtgärder och återredovisa dem. Flera ärenden om undernäring har kommit in. Det är inte enbart klagomål utan också anmälningar enligt lex Maria och lex Sarah. IVO kommer under 2014 att analysera sådana klagomål och anmälningar närmare.

Äldresjukvård: Samverkan och informationsöverföring är fortfarande problemområden. Kortare vårdtider i slutenvården försvårar vårdplaneringen. Den genomförs nu ofta parallellt med den medicinska utredningen. Följden blir att det vid vårdplaneringen inte alltid går att fastställa till exempel vilka läkemedel, behandlingar eller hjälpmedel den äldre behöver vid utskrivningen. Brister i kompetens och personalkontinuitet i kombination med en bemanning som inte är organiserad så att den är anpassad till äldres behov av vård och omsorg, är en patientsäkerhetsrisk. I hälso- och sjukvårdsdokumentationen är det inte ovanligt att det saknas uppföljning av planerade och genomförda åtgärder.

Rehabilitering: Sjukgymnaster och arbetsterapeuter blir inte alltid kallade till vårdplaneringen med risk för att rehabiliteringen försenas eller uteblir. De ges inte heller alltid möjligheter att bedöma och följa upp äldre personer och har inte heller alltid möjligheter att handleda och stödja hemtjänstpersonalen. Personalen upplever i sin tur ofta att de inte har tid att utföra rehabiliterande insatser. Det leder till sämre livskvalitet för den enskilde och ofta till större omsorgsbehov under längre tid än nödvändigt.  

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 05 juni 2014 - 00:34 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 2/2014 • Spelet om åldrandet »

 

REFERENSER:

Tillsynsrapport. Tillsynens viktigaste iakttagelser verksamhetsåret 2013. Inspektionen för vård och omsorg (IVO), mars 2014. Äldre efterfrågar kontinuitet. Nationell tillsyn av vård och omsorg om äldre – slutrapport. Inspektionen för vård och omsorg (IVO), 2013. 

Loading   Sökning pågår