Peka ut något...

…från äldreforskningen de senaste åren som:
A – har gett effekt på politiska beslut runt vård och omsorg för äldre människor,
B – borde ha gett effekt.

Marta Szebehely, professor i socialt arbete, Socialhögskolan, Stockholm

A: Vi har fått gehör från politiker framför allt när det gäller ökningen av anhörigomsorg. Politikerna har lyssnat, även om det kanske inte har lett till beslut. Men jag kan se att våra resultat åberopas i olika politiska sammanhang. Framför allt hur mycket anhörigomsorgen har ökat. Att mer än 100 000 medelålders personer har gått ner i arbetstid och slutat arbeta på grund av att de hjälper en anhörig.

B: Däremot har politikerna inte lyssnat på våra forskningsresultat som rör hemtjänsten och hjälpens organisering. Vi är flera forskare som under snart 30 år har visat på att det viktigaste för gamla människor är att få bestämma över hjälpens vardagliga innehåll och utformning, att det ska finnas tillräckligt med tid i omsorgsmötet och att personkontinuiteten är hög.

När det gäller hjälpens organisering har utvecklingen gått precis stick i stäv med de resultat vi har visat på. Vi har inte nått ut med vårt budskap till politikerna. Hemtjänsten har blivit mer detaljstyrd och reglerad vilket innebär att personalens möjlighet att anpassa sig till personens situation har minskat. Och vi har inte lyckats övertyga politikerna om att hög personaltäthet och låg andel timanställningar är viktiga kvalitetsindikatorer. Det kan bero på att här har vi inga konkreta siffror, utan det bygger på kvalitativa intervjuer med äldre brukare och med personal.

När vi däremot pratar om konsekvenserna av att var fjärde äldreboendeplats har försvunnit sedan år 2000, eller att närmare 800 000 personer hjälper en gammal förälder eller andra anhöriga minst en gång i veckan, då är det hårda fakta som är lätta att ta till sig. När vi visar på hur hemtjänsten ska kunna organiseras, vikten av att personalen kan vara flexibel i mötet, för att den äldre ska må bättre är det mer av ett resonemang.

Laura Fratiglioni, professor i medicinsk epidemiologi, ARC

A: Våra studier på de epidemiologiska aspekterna av demenssjukdomar, vil ka utförs inte bara av ARC utan av flera andra grupper både i Sverige och utomlands, har äntligen uppmärksammats av flera regeringar. Som konsekvens har länder som Frankrike, Tyskland, USA och Storbritannien antagit särskilda planer för neurodegenerativa sjukdomar i syfte att stärka forskningen på detta område och öka vårdkvaliteten för patienter med demenssjukdom.

Ytterligare: Den 11 december 2013, godkändes en ”global aktion mot demens” vid G8-toppmötet i London. I Sverige saknas en särskild plan för demenssjukdomar men en särskild budget godkändes för 4–5 år sedan för forskning inom neurodegenerativa sjukdomar.

Vår forskning om multisjuklighet hos ARC har, tillsammans med särskilda åtgärder av undertecknad som ledamot i sociala rådet inom Socialdepartementet (seminarier, möten med ministrar, verkstad), inspirerat till minst två initiativ: Upprättande av en samordnare Eva Nilsson Bågenholm för ”mest sjuka äldre” och avtal om en integrerad vård av dessa patienter. Samt att Socialstyrelsen utvärderar olika försöksverksamheter rörande de mest sjuka äldre.

Slutligen tror jag att vår forskning om positiva effekter av mental, fysisk och social stimulans för en bättre psykisk och somatisk hälsa hos äldre människor, har inspirerat på politisk nivå och lett till flera initiativ i olika kommuner.

B: Det framgår av flera studier att behovet av vård och omsorg för äldre personer kommer att öka i framtiden. Varför saknas en särskild arbetsgrupp som planerar hur man ska hantera denna utmaning för den närmaste framtiden? Varför finns det inte en tydlig plan för att stimulera och uppmuntra vårdcentraler att främja förebyggande? Det behövs knappast ytterligare forskningsresultat, vi kanske borde lägga mer energi på att studera effektiva strategier för implementering av resultaten. Vi är försenade minst 10 år.

Mats Thorslund, professor i socialgerontologi, ARC

A: Vår studie om bemanningen på demensboenden visade tydligt att ska man kunna nå upp till de mål/den ambitionsnivå som kommunerna själva satt upp måste bemanningen höjas. Något som i Stockholm ledde till ett snabbt beslut om ökade resurser för att stärka bemanningen. Och på nationell nivå till att riksdagen faktiskt fattade ett beslut om att det behövs en fastställd miniminivå. Även om en sådan inte kommit till stånd kom i alla fall frågan upp på den politiska dagordningen.

B: Att den demografiska utvecklingen i form av allt större grupper av personer i höga åldrar inte påverkat den politiska diskussionen eller besluten vare sig på lokal eller nationell nivå. Eftersom de offentliga resurserna är begränsade och man inte varit beredda att prioritera äldrefrågorna har man i stället för att (nationellt och lokalt) diskutera konsekvenserna av den relativa minskningen av resurser och alternativa strategier förnekat problem och gömt sig bakom vissa forskningsresultat som legitimerat den politiska passiviteten.

Lars Nyberg, professor i psykologi och neurovetenskap, Umeå universitet

På A kan jag inte se att politiken har påverkats specifikt av något av mina resultat.

På B svarar jag att fynd som visar på hur stor andel av 65+ som är kognitivt högfungerande borde vara av intresse till exempel i pensionsålderssammanhang, men de gånger jag har föreläst är min erfarenhet att politiker inte har tid/inte prioriterar att direkt ta del av (rimligen relevanta) forskningspresentationer.

Barbro Westerholm, riksdagsledamot, FP

A: SNAC-studien och andra longitudinella studier som visar hur åldrandet och vården samt omsorgen utvecklas över tid. Här har visats vikten av att årsrika människor flyttar i tid till något mer anpassat till deras behov framöver så att de inte tvingas flytta från något när ohälsan slår till.

B: Forskning om årsrika som resurs i arbetsliv och civilsamhälle. Det behöver lyftas fram för att visa att det här inte är en tärande utan en närande generation.

Maria Larsson, äldreminister, KD

A: Det finns flera sådana områden. Exempelvis har forskningen om anhörigas situation bidragit till att anhörigstöd numera är en lagstadgad skyldighet för kommunerna. Forskning om personcentrerad omvårdnad har haft avgörande betydelse för tillkomsten av nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Regeringens satsning på de mest sjuka äldre under den här mandatperioden grundas på den kunskap som finns inom forskningen kring denna grupp. Forskning om till exempel demenssjukdomarnas förekomst bevakar vi noga för att kunna fatta välgrundade beslut om och när det behövs.

B: Den kunskap som uppenbarligen finns om förändringarna av äldres hälsa både i fråga om förbättringar och försämringar får tyvärr alltför liten uppmärksamhet. Vi behöver gemensamt arbeta för att kunskap kan presenteras på ett sätt så att helhetsmönstret framträder bättre. Ett steg på vägen är den senaste forskningspolitiska propositionen där regeringen tydliggjorde behovet av multidisciplinär vårdforskning och ökade satsningar på vårdforskning. Genom uppbyggnad av kvalitetsregister inom äldreområdet som engagerar vårdens och omsorgens medarbetare mer direkt, skapas bättre förutsättningar för en effektivare koppling mellan forskning och praktik.

Lena Hallengren, taleskvinna för äldrefrågor, S

A: Jag vill peka på Marta Szebehelys och Petra Ulmanens rapport 2012 om äldreomsorgens utveckling. Intressanta fakta om att minskad äldreomsorg i huvudsak har ersatts av barnens och andra anhörigas insatser. Anhörigomsorgen har ökat kontinuerligt sedan 1980-talet. 360 000 personer i förvärvsaktiv ålder hjälper en äldre, sjuk eller funktionshindrad närstående dagligen eller flera gånger i veckan. Samtidigt har 80 000–100 000 personer gått ned i arbetstid eller slutat arbeta helt för att vårda – främst kvinnor med lägre utbildning.

Dagens diskussioner om hur samhällsekonomin ska kunna klara en åldrande befolkning utgår från att åtstramningar av den offentligt finansierade omsorgen leder till att alla äldre i stället kommer att köpa privata tjänster. Rapporten visar att även resursstarka ersätter offentlig äldreomsorg främst med anhörigomsorg. Utifrån detta argumenterar rapporten för att en offentligfinansierad äldreomsorg inte ska ses enbart som en kostnad. Tvärtom är den en viktig del av den sociala infrastrukturen.

B: Samma rapport. Det är dags att dra konsekvenserna fullt ut i praktiken också. En välutbyggd äldreomsorg är, liksom barnomsorgen, en förutsättning för att kvinnor och män ska kunna förvärvsarbeta över hela livsloppet. En försämrad äldreomsorg riskerar därmed att få konsekvenser för de medelålders barnens, framför allt döttrarnas, arbetsutbud. Undersökningarna visar ju också att de äldre vill ha mycket kontakt med sina barn men de vill inte vara beroende av dem. Alla vinner på bra äldreomsorg.  

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 05 juni 2014 - 00:20 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår