Anpassa teknik till användaren

Av Annakarin Olsson, leg sjuksköterska, universitetslektor Högskolan i Gävle, Akademin för hälsa och arbetsliv
Nyckelord: Hjälpmedel och tillgänglighet, Demens


Att se tekniken som ett stöd och inte en ersättning för den mänskliga kontakten i vård och omsorg är viktigt, anser Annakarin Olsson, universitetslektor vid Högskolan i Gävle, som beskriver teknik som stöd i vardagen för äldre, personer med demens och deras närstående.

Den svenska vården och omsorgen av våra äldre har under senare år genomgått stora förändringar, till exempel minskat antalet platser på särskilda boenden, lägre servicenivå för majoriteten av de äldre och att i första hand hjälpa de äldsta och mest hjälpbehövande i samhället. Med en åldrande befolkning, ökar även antalet personer med demens och i och med det behovet av specifik och riktad vård och omsorg.

Många som drabbas av en demenssjukdom uttrycker önskan om att få bo kvar i det egna hemmet så länge det är möjligt. Forskning visar att detta även upplevs som viktigt för de närstående. Oavsett om du åldras med eller utan att drabbas av sjukdom (ohälsa) finns grundläggande behov hos varje människa som bör tillgodoses. Ett av dessa behov är möjlighet att få vistas utomhus, för att exempelvis utföra olika typer av fysiska aktiviteter eller bara för att få sinnena stimulerade. Forskning har även visat att fysisk aktivitet kan fördröja risken att drabbas av demenssjukdom och att vistas utomhus kan ge människan en känsla av återhämtning (eng. restorativ).

”Att få vara utomhus gör att jag känner mig levande och att livet känns värt att leva…”
(Man, person med demens)

”Man blir glad, lycklig, det är en befrielse att komma ut.”
(Kvinna, person med demens)

Friska äldre och de som är i tidigt skede av en demenssjukdom kan uppleva utomhusvistelsen som relativt oproblematisk. Med stigande ålder och progression i exempelvis demenssjukdom, kan fysisk och/eller kognitiv svikt göra att personen kan känna oro och otrygghet att vistas utomhus på egen hand, med risk för att falla eller inte finna vägen tillbaka till hemmet. För att stödja, stärka och underlätta för både de äldre, personer med demens, närstående och vårdpersonal kan olika typer av tekniska stöd och hjälpmedel användas för att ge trygghet och säkerhet. Tekniska stöd i vården av personer med demens och i vården av äldre i det egna hemmet anses vara ett av samhällets snabbast växande utvecklingsområden. Exempel på stöd som beskrivs i litteraturen är bland annat fallsensorer, trygghetslarm, sänglarm, tryckmattor (i sängar och på stolar), dörrlarm, rörelsedetektorer (för exempelvis aktivering av ljuset på toaletten nattetid) och positioneringslarm.

På senare år har ett nytt begrepp för dessa larm dykt upp i litteraturen, välfärdsteknologi. Det beskrivs av Raymond Dahlberg i Äldre i Centrum nr 2/2013 som ”teknologi som bidrar till ökad trygghet, säkerhet, aktivitet och delaktighet i samhället”. Oavsett vilket begrepp som används bör användning av tekniska stöd syfta till att göra vardagen tryggare för våra äldre, deras närstående och vårdpersonalen. Ett exempel på ett modernt tekniskt stöd för tryggare utomhusvistelse är passivt positioneringslarm. Avsikten med larmet är att öka rörelsefriheten för personer med demens i den fysiska miljön, samt öka tryggheten och säkerheten för både personen med demens och den närstående. Larmet består av en sändare, som till exempel en person med demenssjukdom bär i fickan eller väskan vid utomhusvistelse och en mottagare, i form av mobiltelefon, som den närstående har. Via GPS-teknik (navigering via satelliter) kan den närstående på en karta i sin mobiltelefon se var sändaren befinner sig och genom detta kommunicera med bäraren av larmet eller hämta personen.

Resultat från studier är att användningen av larmet i det dagliga livet ger en känsla av frihet, stödjer och stärker känslan av oberoende hos personer med demens och deras närstående, samt ger en känsla av trygghet och säkerhet för dem båda. Användningen av larmet upplevdes även leda till ökat antal självständiga utevistelser för personer med demens samt till minska oron hos närstående.

”Det passiva positioneringslarmet ger en känsla av trygghet och säkerhet, för både mig och mina närstående.”
(Kvinna, person med demens)

”Larm behövs i olika skeden i sjukdomen och särskilt då positioneringslarm.”
(Närstående)

”Positioneringssändaren är enkel först och främst och så kan man få vara trygg – riktigt trygg…”
(Man, person med demens)

Användning av tekniska stöd i vården berör flera etiska ställningstaganden och det kan medföra en risk att vissa gruppers behov blir tillgodosedda på bekostnad av andras. Autonomi och integritet är viktiga aspekter som ständigt diskuteras i vården av personer med demenssjukdom och bör belysas i forskning som berör tekniska stöd. Studier visar att närståendes inställning till och/eller upplevelser vid användning av tekniska stöd i vården av personer med demens i stort, är positiva.

”Jag har inga problem med integriteten vid exempelvis användande av teknik för att finna en person eller använder larm… tvärtom tycker jag det är viktigt att man är så öppen att det inte skall uppstå några frågetecken om man behöver hjälp.”
(Man, person med demens)

Vidare är det viktigt att vård- och omsorgspersonal som möter äldre, personer med demens och närstående, har kunskap om och är uppdaterade om vilken teknik som finns till buds och kan fungera som ett stöd nu och i en framtid. Forskning visar även att en tidig introduktion i sjukdomsprocessen av olika tekniska stöd och hjälpmedel, kan underlätta en framtida användning. Både person med demenssjukdom och närstående upplever att det är viktigt att de fått möjlighet att diskutera och testa tekniken innan sjukdomen kommit för långt.

”Viktigt att vi får använda, testa och diskutera detta nu, innan han blivit för sjuk…”, ”jag vill ju att detta skall vara ett gemensamt beslut och att jag inte gått över hans huvud och bestämt något som jag inte vet om han vill…”
(Närstående)

Att se tekniken som ett stöd och inte en ersättning för den mänskliga kontakten i vård och omsorg är viktigt. Tekniken är inte 100 procent säker och media har under den senaste tiden rapporterat om flera fall där till exempel trygghetslarm inte fungerat, vilket har orsakat människor allvarligt och onödigt lidande.

”…om de trygghetsbefrämjande elektroniska hjälpmedlen och de mänskliga hjälpmedlen får gå hand i hand så kommer både personer med demens och deras anhöriga att lättare finna både trygghet och sin egen livskvalitet.”
(Närstående)

Ovan beskrivna gruppers upplevelser av införande, användning och utveckling av tekniska stöd, kan ge viktig och värdefull information för framtida utveckling och anpassning av teknik för att stödja personer med demens och underlätta för närstående och vårdpersonal. Samarbete mellan teknikutvecklare och nuvarande och kommande användare är därför viktigt. De tekniska stöden bör vara flexibla i sin användning och anpassas utifrån användarens kunskap om, färdighet och förmåga att använda och hantera tekniken. Det bör vara vägledande när stödet utformas.

”… det får inte vara för svårt att använda tekniken, för hur fint det än är så måste man kunna klara av larmen.”
(Närstående)

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 25 september 2014 - 12:12 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår