Har äldre personer rätt till LSS?

Av Inger Raune, journalist
Nyckelord: Organisation och lagstiftning


I dag verkar det vara praxis att insatser enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) är till för personer under 65 år även om lagstiftarna inte har satt någon övre åldersgräns. Efter 65 år verkar ärendet hamna hos äldreomsorgen inom kommunens socialtjänst.

Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en rättighetslag vilket betyder att man i domstol kan kräva de rättigheter som finns i lagen. Den brukar kallas en plus-lag till socialtjänstlagen. Syftet med lagen är att människor med funktionsnedsättningar ska få det stöd som behövs för att kunna leva ett så självständigt liv som möjligt, livet ut utan åldersgräns. I dag verkar det dock vara praxis att insatser enligt LSS är till för personer under 65 år även om lagstiftarna inte har satt någon övre åldersgräns. Efter 65 år verkar ärendet hamna hos äldreomsorgen inom kommunens socialtjänst.

När det gäller insatsen personlig assistans (LASS, lagen om statlig assistansersättning) har det alltid funnits en gräns vid 65 år. Numera kan personer över 65 år få behålla sina assistanstimmar – om insatsen har beviljats före 65-årsdagen. LASS finns inte längre, statlig assistansersättning regleras numera i Socialförsäkringsbalken. Det vill säga det är Försäkringskassan som hanterar ärenden där man ansöker om personlig assistans med statlig assistansersättning. Denna ersättning kan komma ifråga om personen bedöms ha så kallade grundläggande behov minst 20 timmar i veckan. Bedömer Försäkringskassan att personen inte är berättigad till personlig assistans med statlig assistansersättning kan ansökan om personlig assistans enligt LSS lämnas till kommunens socialtjänst. Men fortfarande är det 65-årsgränsen som gäller.

Cirka 20 000 personer får personlig assistans, varav cirka 3 200 personer är över 65 år (enligt Sveriges officiella statistik från Socialstyrelsen och Försäkringskassan). Statistiken visar på en ökning av äldre som har assistans. Ökningen gäller framför allt de ärenden som har beslutats av kommunen enligt LSS för personer vars så kallade grundläggande behov beräknas vara mindre än 20 timmar i veckan. Det totala antalet personer med personlig assistans verkar ligga tämligen konstant. Däremot verkar bedömningen av antalet assistanstimmar ha blivit hårdare.
– Det har skett en skärpning i bedömningen av de grundläggande behoven, säger Riitta-Leena Karlsson funktionshinderombudsman i Stockholm.
– Det har lett till att mycket av insatser som rör stöd vid matsituationer, stöd med personlig hygien, hjälp med påklädning och så vidare, går över till hemtjänsten.

I LSS beskrivs vilka personer som omfattas av lagen och de delas in i tre så kallade personkretsar (se faktaruta). I personkrets 3 ingår ”personer med andra fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande och som finns kvar under lång tid”.
– Formuleringen ”som inte tillhör normalt åldrande” har nog lett fel, för vi har en tendens att tycka att ett ”normalt åldrande” är krämpor, sjukdom och elände, säger Riitta-Leena Karlsson.
– Det är en yrkesskada hos oss i social- och omsorgsbranschen eftersom de äldre personer vi möter ofta har ett antal problem med hälsan.
När utredningen om LSS ”Möjlighet att leva som alla andra” kom 2008, föreslog man att den formuleringen skulle tas bort men den förändringen gjordes aldrig.
– Formuleringen har i lagens 20-åriga historia inneburit att man ofta kommit på villovägar när en äldre person får omfattande funktionsnedsättning. Då övergår dessa personer per automatik till äldreomsorgen och till stödinsatser enligt socialtjänstlagen, trots att man faktiskt skulle kunna bedömas tillhöra personkrets 2 eller 3 och eventuellt ha behov av insatser enligt LSS med högre kvalitetskrav.

Statistiken är svårtolkad men enligt Socialstyrelsen är det endast omkring 6–7 procent av alla LSS-ärenden som gäller personer 65 år eller äldre. Riitta-Leena Karlsson säger att LSS generellt ses som lag som reglerar insatser för personer under 65 år.
– Man praktiserar inte LSS inom äldreomsorgen och därmed finns heller inte kunskapen. Flera stödinsatser finns både inom Socialtjänstlagen och LSS, påpekar hon.
– I praktiken kan det bli skillnad i insatsernas innehåll och kvalitet utifrån rätten till ”goda levnadsvillkor” enligt LSS och ”skälig levnadsnivå” enligt Socialtjänstlagen.
– Ledsagning till exempel finns som insats i båda lagarna, men tillhör man LSS personkrets kan ledsagning enligt LSS ge skillnad i stödets omfattning och kvalitet.

Riitta-Leena Karlsson får ett hypotetiskt exempel: Mannen är 68 år, har svåra funktionsnedsättningar efter stroke med diagnostiserad begåvningsmässig funktionsnedsättning och har dessutom grav synnedsättning. Han borde kunna ingå i personkrets 2 (se faktaruta). Frun arbetar fortfarande och vill inte att mannen ska gå ut ensam eller behöva vara instängd hela dagarna. Hon önskar att han ska få ledsagare enligt LSS. Vem vänder hon sig till? Frun ska ta kontakt med kommunens socialtjänst säger Riitta-Leena Karlsson.
– Om maken/företrädaren inlämnar en formell ansökan om ledsagning enligt LSS, kan det bli en riktig utmaning, säger hon.
– Det kan bero på hur just den aktuella kommunen eller stadsdelen har organiserat stödet. Om de har organiserat förvaltningarna utifrån 65-årsgränsen blir detta äldreomsorgens ärende.
– Ansökan hamnar med all säkerhet först hos äldreomsorgen, som troligen inte vet särskilt mycket om LSS men förhoppningsvis har bra samarbetsformer med kommunens LSS-handläggare. Det förekommer att ärendet skickas vidare till handläggaren för funktionsnedsättning, eftersom ansökan gäller LSS. Men Riitta-Leena Karlsson tror att LSS-handläggaren säger att det här gäller en person äldre än 65, så han hör inte till oss och hänvisar tillbaks till äldreomsorgen.
– Det är självklart även en intern budgetfråga, vilket kan avgöra var ärendet kommer att hamna. Svaret på frågan om äldre personer har rätt till insatser enligt LSS är alltså att rätt har man kanske, men verkligheten ser oftast annorlunda ut.   

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 25 september 2014 - 12:36 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 3/2014 • Hjälpmedel »

Fakta | LSS

I LSS beskrivs vilka personer som omfattas av lagen och de delas in i så kallade personkretsar. Det finns tre personkretsar med olika bedömningsgrunder eller kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska få stöd enligt LSS: 

personer som har utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd 

personer med stora begåvningsmässiga funktionsnedsättningar, som inte går över, efter en hjärnskada i vuxen ålder 

personer med andra fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar som inte beror på normalt åldrande och som finns kvar under lång tid. 

Bedömningen av personkrets 1 och 2 görs utifrån den diagnos man har fått. I personkrets 3 måste funktionsnedsättningen vara så stor att den orsakar betydande svårigheter i det dagliga livet. Det innebär att man inte på egen hand klarar vardagssysslor som att klä på sig, laga mat, förflytta sig, kommunicera med omgivningen, eller andra liknande saker utan behöver hjälp regelbundet under lång tid. Diagnosen, orsaken eller graden av funktionshinder saknar betydelse i bedömning av personkrets 3. 

Källa: 1177 Vårdguiden.

Loading   Sökning pågår