Hörselhjälp på nätet

Av Elisabet Sundewall Thorén, som tidigare i år disputerade vid Linköpings universitet
Nyckelord: Hjälpmedel och tillgänglighet


Rehabiliteringsprogram på nätet för hörapparatanvändare minskar hörselrelaterade problem, ökar delaktigheten och det psykosociala välbefinnandet. Det visar en avhandling från Linköpings universitet.

Drygt fem procent av världens befolkning har någon typ av hörselnedsättning. I Sverige är de cirka 1,4 miljoner. Det gör hörselnedsättning till ett av de mest vanliga funktionshindren. Förutom de direkta uppenbara negativa effekterna av en hörselnedsättning, som att inte uppfatta tal och musik, följer också ofta indirekta konsekvenser som att man känner sig ensam, isolerad och frustrerad när det blir svårt att kommunicera med andra. Den vanligaste åtgärden för personer med nedsatt hörsel är rehabilitering som inkluderar utprovning av hörapparat. Många användare erbjuds inte någon fördjupad rehabilitering förutom hörapparatutprovningen och är inte nöjda med sina hörapparater. Konsekvenserna av detta blir att många inte använder sina hörapparater i den utsträckning de har behov av.

Ungefär en fjärdedel av alla som skulle kunna ha någon nytta av en hörapparat, använder dem i sina vardagliga situationer. För att fler ska bli mer nöjda med sin hörselsituation bör man kunna göra mer än att prova ut hörapparater. Genom att följa forskning inom andra områden kan man konstatera att det finns fina resultat av att använda internetbehandling till patienter med tinnitus, depression, ångest osv. Om det går att erbjuda och genomföra internetbehandling för de patientgrupperna borde man kunna göra någonting liknande för personer med nedsatt hörsel. I avhandlingen som försvarades vid Linköpings universitet i februari i år utvärderades två studier om ett internetbaserat rehabiliteringsprogram för personer med nedsatt hörsel. Programmet var utvecklat för personer som har fått hörapparater utprovade men som inte var nöjda med sin hörselsituation. Deltagarna bodde i olika delar av Sverige och träffade aldrig fysiskt dem som höll i forskningsprojektet eller de andra deltagarna i studien.

Det övergripande syftet med programmet var att deltagarna skulle få mer kunskap och information om hörapparater i allmänhet och hörseln i synnerhet, för att bättre kunna hantera sina vardagliga hörselsituationer. Det internetbaserade rehabiliteringsprogrammet som utvärderades sträckte sig över fem veckor och innehöll olika moment, till exempel självstudier, professionell vägledning av en audionom men även kontakt med de andra deltagarna via ett internetbaserat diskussionsforum. Varje vecka presenterades en ny modul med ett nytt tema, där de olika temana bland annat omfattade örats anatomi och kommunikationsstrategier. Resultaten av studierna visade att med hjälp av ett strukturerat, internetbaserat rehabiliteringsprogram upplevde de som deltog i studierna att de hade mindre besvär av sina hörselrelaterade problem än de hade innan de deltog i studierna. I rehabiliteringsprogrammet uppmanades deltagarna att utforska svåra hörselsituationer, som fester eller möten, med många samtidiga ljudkällor.

Tanken är till exempel att deltagarna ska utforska hur de kan placera sig i ett rum eller sammanhang för att höra så bra som möjligt och också att kunna delta i ett samtal utifrån de kommunikationsstrategier de har lärt sig i kursen. Rehabiliteringsprogrammet bygger också delvis på interaktion med kollegor och bekanta som blir involverade i de olika övningarna. Vidare visade resultaten, att deltagarna kände sig mer delaktiga och att det psykosociala välbefinnandet förbättrades. Vid en uppföljning tre månader efter att studien hade avslutats hade de positiva, mätbara effekterna ytterligare förbättrats.

Ett år efter att deltagarna hade varit med i studien blev de intervjuade för att med egna ord dela med sig av sina erfarenheter av att delta i en internetbaserad hörselrehabilitering. I intervjuerna beskrev deltagarna att de hade fått ett bättre självförtroende vad gällde den egna hörselnedsättningen efter att de deltog i kursen. Att ha ett gott hörsel-självförtroende i svåra hörselsituationer är viktigt för en fungerande kommunikation och detta i sin tur leder till bättre livskvalitet. Eller som en deltagare uttryckte det; ”Det var precis som att de kluriga uppgifterna jag skulle göra gav mig bättre hörsel.” Deltagarna beskrev också att de uppskattade att rehabiliteringsprogrammet genomfördes via internet, framför allt på grund av den flexibilitet som det medförde och att inte behöva planera in och delta i fysiska möten.

Deltagarna uttryckte också en stor uppskattning över att komma i kontakt med andra deltagare via det internetbaserade diskussionsforum som ingick i studien. Där kunde bara de som deltog i studien skriva, läsa och dela med sig av sina erfarenheter av att leva med nedsatt hörsel. Deltagarna gav varandra tips och inspiration till hur de kunde hantera olika hörselsituationer. Att kunna känna igen sig i andras situationer och få bekräftat att man inte är den enda som kämpar med nedsatt hörsel beskrev flera deltagare som väldigt positivt och givande. I avhandlingen ingick också en studie som kartlade hur personer med hörapparater använder internet. Det finns förutfattade meningar om att personer med nedsatt hörsel inte använder datorer och internet i samma utsträckning som personer med normal hörsel gör. Resultaten visar att i de äldre åldersgrupperna (65–96 år) använder personer med nedsatt hörsel internet mer än befolkningsgenomsnittet. I övrigt använder sig alltså hörapparatanvändare av datorer, internet och e-post i samma grad som alla andra.

I den fjärde studien, som ingick i avhandlingen, utvärderades om svaren på fyra standardiserade frågeformulär påverkas av om man svarar på traditionellt vis med papper och penna eller om man svarar via internet. Frågeformulären används ofta i hörselforskning och på hörselkliniker i Sverige så väl som i resten av världen. Resultaten visade att i ett av frågeformulären fanns en skillnad beroende på om deltagarna fyllde i formuläret via internet eller med papper och penna. I det frågeformuläret fyllde deltagarna i att de upplevde sina hörselbesvär som mer besvärande när de fyllde i via internet än via papper och penna. Skillnaden mellan svarssätten var statistiskt säkerställd, men skillnaden i sig så liten att den troligen inte har någon klinisk relevans. I de andra tre frågeformulären gick det inte att visa några skillnader beroende på vilket format som användes.

När vi om 5–10 år i olika sammanhang pratar och diskuterar ämnet Internetrehabilitering av personer med nedsatt hörsel kommer det sannolikt inte att vara i kontexten ”…om…”, utan snarare ”…hur gör vi det på bästa sätt…”. Internet är inte en tillfällig fluga och det är inte heller möjligheterna att använda internet som ett medium på ett konstruktivt och effektivt sätt i hörselvården. Avslutningsvis visar resultaten från avhandlingen att det är görbart att införa delar av hörselrehabiliteringen via internet, men det behövs mer forskning för att vidare utreda och undersöka vilken typ av utbildning som är bäst, för vilka hörapparatanvändare och vid vilka olika stadier i rehabiliteringsprocessen.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 25 september 2014 - 11:49 © Äldre i centrum

Tillbaka till Nr 3/2014 • Hjälpmedel »

Författaren: Elisabet Sundewall Thorén disputerade vid Linköpings universitet i februari 2014 med avhandlingen "Internet interventions for hearing loss. Examining rehabilitation, self report measures and internet use for hearing-aid users". 

»Deltagarna bodde i olika delar av Sverige och träffade aldrig fysiskt dem som höll i forskningsprojektet eller de andra deltagarna som deltog i studien.« 

»Det finns förutfattade meningar om att personer med nedsatt hörsel inte använder datorer och internet i samma utsträckning som personer med normal hörsel gör.« 

»… det är görbart att införa delar av hörselrehabiliteringen via internet, men det behövs mer forskning för att vidare utreda och undersöka vilken typ av utbildning som är bäst…«

Artiklar som ingår i avhandlingen: 

Thorén ES, Öberg M, Wänström G, Andersson G, Lunner T. (2014). A randomized controlled trial evaluating the effects of online rehabilitative intervention for adult hearing-aid users.International Journal of Audiology, 53:452–461.
Thorén ES, Öberg M, Wänström G, Andersson G, Lunner T. (2013).
Internet Access and Use in Adults With Hearing Loss. J Med Internet Res, 15(5):e91 
Thorén ES, Andersson G, Lunner T. (2012). The use of research questionnaires with hearing impaired adults: Online vs. paper-and-pencil administration. BMC Ear, Nose and Throat Disorders, 12:12 
Thorén E, Svensson M, Törnqvist A, Andersson G, Carlbring C, Lunner T. (2011). 
Rehabilitative Online Education versus Internet Discussion Group for Hearing Aid Users: A Randomized Controlled Trial. J Am Acad Audiol, 22:274–285.

Referenser: 
Andersson, G. (2009). Using the internet to provide cognitive behaviour therapy. Behav Res Ther, 47, 175-180. 
Elberling, C. & Worsøe, K. (2005). När ljuden blir svagare – om hörsel och hörapparater. ISBN 87- 991307-0-8. Boarding A/S, Herlev, Denmark. 
Hickson L, Worrall L, Scarinci N. (2007). A randomized controlled trial evaluating the Active Communication Education program for older people with hearing impairment. Ear Hear, 28, 212-230. 
Öberg, M., Bohn, Larsson, U, Hickson, L. (2014). A preliminary evaluation of the active communication education program in a sample of 87-year-old hearing impaired individuals. J Am Acad Audiol, 25:219-228.

Loading   Sökning pågår