Krönika: Drivved

Av poeten Ann Smith

 

”Ge mig en näve sand

och en näve jord

från Hällsö”


Så tömdes och fylldes

som fontänen mitt jag

tills hösten kom

och satte mitt liv

på sparlåga


Fri nog

att ännu ha ögon

skarpa och vaksamma

som djurets


Tänker på dig

där du är

Är och tar emot livet

som det är

utan namn och tecken


Som rimfrosten lägger sig

tätt över gräset

och trycker det till marken

Varför inte den gamla och den unga

följer som vågornas rytm

livets kärleksström


I orden vi skapar

tillvinner vi oss land

I orden vi bygger

är vi hemma


Gammal häxa är jag som ser

vemod i grönskan

vissna skrumpnaden i

hallonbusken


Kom med i höstluften

innanför min ring

Vi blir zinkringen

hösten rullar fram

längs asfalten


Så för dig vill jag vara

ytkänning efter dykandet ner

genom egna meridianer

Min hand i din varma

mot min rygg din hand

din hand kring

mitt hjärta


Tulpanen vänder mot fönstret

morgonen vänder mot dag

morgonmänniskorna vänder

mot varandra.

Skriv ut den här sidan
Senast uppdaterad 25 september 2014 - 12:41 © Äldre i centrum
Loading   Sökning pågår